Innehållsförteckning
Äventyrsspel, där du spelar igenom en berättelse samtidigt som du letar ledtrådar för att ta dig vidare var väldigt vanligt på PC under 90-talet. En av dessa klassiker var Little Big Adventure, ett spel som kombinerar klassiska äventyrspussel med strider. Har du vad som krävs för att rädda din syster, eller tar de tekniska tillkortakommanden kol på dig innan du hinner dit? Dags att ge oss ut på äventyr!
Drömmen om att bli boingboll-mästare går inte riktigt som vi tänkt oss
Little Big Adventure: Twinsen’s Quest är en remake av ett klassiskt äventyrsspel till PC. Vi tar oss an rollen som Twinsen, en ung pojke som drömmer att bli boingboll-mästare (som är deras version av basket) tillsammans med sin syster, Luna. Detta får vi reda på i en fin introsekvens där Luna introducerar oss till äventyret genom sin dagbok. En dag blir Twinsen kastad i fängelse när han och Luna är ute och spelar. Allt detta på grund av den elaka diktatorn FunFrock, som förövrigt skapat kloner av sig själv för att kunna härska över världen. När Twinsen lyckas fly från finkan kommer FunFrocks kloner ikapp vid Twinsens hus och kidnappar Luna istället precis när Twinsen hunnit dit, och det är här äventyret börjar. I ditt hus hittar du en mystisk boll som har ärvts i generationer inom din familj. Vad är detta för något? Har den något med din systers försvinnande att göra? Ja, den som lever får se! Det är lite otydligt till en början varför Twinsen och hans syster blir kidnappade, men det är något som uppenbarar sig längre fram.
Du får i uppdrag att ta dig till olika platser på kontinenten för att leta reda på vart FunFrock har tagit Luna. Jag tycker personligen att berättelsen är helt duglig för den typen av spel det rör sig om här. Det är inte något Shakespeare-liknande, men jag tycker om tematiken där du är en rebell som går emot politiska system. Jag uppskattar även att alla karaktärer du möter på i byar och städer lever sina egna liv och har egna berättelser att förmedla, som att det finns en filmnörd som sitter och väntar på den fjärde Back To The Future-filmen eller att det finns en stammis på puben som dricker alkohol istället för vatten på grund av att vattnet är förorenat. Jag uppskattar alltid spel där NPC:er är mer än bara statiska biroller, och det är de inte här.
Något jag störde mig lite på var dock hur dialogen var skriven, särskilt Twinsens monolog. Den kändes styltig och omänsklig, men det har nog en del med röstskådespeleriet att göra, som i min mening inte är särskilt bra. Jag körde dock på engelska och det ska finnas franskt tal också, vilket eventuellt kan vara mindre styltigt att lyssna på.
Ett äventyr i klassiskt manér!
Spelmekaniskt är det som sagt ett äventyrsspel av den klassiska skolan det rör sig om här. För er som inte vet vad det innebär – du går runt och pratar med folk för att hitta ledtrådar till vart du ska härnäst, allt för att lösa ett pussel som kan ta dig vidare. Ett exempel på ett sådant pussel är när du får i uppdrag att ta reda på information om ett mystisk folk som kallas för “Sendells”. För att ta dig vidare måste du besöka ett bibliotek för att få information, men den som håller på informationen vägrar att ge dig infon om du inte först hjälper till med att rena stadens vatten. När du kommer till vattentornet där vattnet är förorenat står det på en skylt att inget får hällas i vattnet. När du tidigare pratat med en affärsman har han sagt att det finns sirap på ett apotek som ligger i en annan stad. När du tar dig till apoteket måste du besegra en galen vetenskapsman och sedan ta med dig sirapen till vattentornet och häller det i avloppet. Genom att hälla i sirapen som renar vattnet från gifter, kan du nu ta dig vidare i spelet genom att prata med informatören i biblioteket.
Detta är ett exempel på vilken typ av pussel som kan dyka upp. De är oftast inte självklara utan du måste tänka och prata med folk i din omgivning för att få ledtrådar, men de är inte ologiska och frustrerande som de kan vara i andra spel. Jag uppskattar hur utvecklarna tänkt i upplägget här. Pusslen ger motivation att prata med alla karaktärer du stöter på för att ta del av mer berättelser som du kanske annars hade missat. Jag tror dock att denna struktur kan avskräcka folk, då du mer eller mindre kastas in i spelet utan någon förklarande tutorial. Det tog ett tag för mig att förstå spelets struktur innan jag kom in i det, och jag tror att fler kan komma att dela samma upplevelse.
Spelet har även tendensen att kräva en del ”backtracking” till tidigare besökta områden för att hitta nya ledtrådar och för att skaffa bränsle för att ta dig till nya ställen. För egen del känner jag att de hade kunnat strömlinjeformat denna process en aning i denna remake. Det är ofta ganska otydligt vilket område du ska ta dig tillbaka till för att få ny information. Någon slags uppdragsmarkör som berättar vilket område du ska till hade hjälpt en aning. Jag förstår att det hade tagit bort lite från upplevelsen att hitta dit du ska på egen hand, men lite mer tydlighet hade inte skadat i detta fall.
Jag nämnde innan att spelet även har strider och ni kanske undrar hur dessa fungerar? Jo, du har dina knytnävar du kan slåss med och din magiska boll som du kan kasta på fienderna på avstånd. Du har även en ducka-knapp för att undvika fienders attacker, standard-grejer för ett isometrisk actionspel. Du är ständigt i en isometrisk vy och striderna sker i realtid, tänk Diablo, men inte alls lika intensivt. Problemet är att det inte fungerar bra alls. Kontrollerna känns oerhört styltiga och icke-intuitiva. Du får ha tålamod med en grymt seg animation när du slår med dina knytnävar, vilket gör denna attack nästan oanvändbar. Det resulterade i att jag oftast stod på avstånd och kastade bollen i alla situationer. Det hjälper inte heller att fienderna oftast kommer i kluster och skjuter på dig från alla möjliga håll utan tid att hinna ducka undan, vilket leder till en hel del orättvisa dödsfall på grund av märkligt placerade fiender. Jag har inte kört originalspelet, men oavsett tycker jag inte att det är acceptabelt att ha ett så pass icke-intuitivt stridssystem i ett spel som släpps 2024.
Dessutom tycker jag att dessa strider nästan bara är i vägen när de är så icke-intuitiva gentemot resten av spelet. Det resulterade i att jag oftast sprang förbi fiender för att ta mig till nästa ledtråd för att lösa pussel. Den enda fördelen med att döda fiender är att de tappar pengar som du kan använda för att köpa bensin och åka till nya platser, men that’s it egentligen. Striderna gjorde mig mer frustrerad än något, vilket är synd då resten av spelet är hyfsat intressant.
En billig upplevelse
Något annat jag störde mig på en del var ljudbilden och grafiken. Det känns oerhört lågbudget. Grafiken är “blockig” på ett sätt som får Little Big Adventure: Twinsen’s Quest att se ut som ett gratisprojekt i Unity och ljudeffekterna är märkliga, särskilt det ljud du hör när du studsar iväg din magiska boll. Ett annat tydligt exempel på att spelet känns billigt är att ljud och musik avslutas abrupt när du dör och du får se en statisk skärm mystiskt dyka upp från ingenstans med meddelandet “Game Over”. Märkligt nog skär sig musiken en hel del med “budgetkänslan”. Här erbjuds det orkestralt soundtrack med en härlig äventyrskänsla. Soundtracket är dock taget från grundspelet, vilket förklarar en del. Summa summarum märks det tydligt att en för liten budget har getts till denna titel.
Tyvärr är Little Big Adventure: Twinsen’s Quest inget spel jag kan rekommendera. Det är fullt av tekniska tillkortakommanden och skumma designval som inte åldrats särskilt bra, vilket är synd då grunden som finns där är gedigen, men tyvärr räcker det inte hela vägen. Även berättelsen, vilket i min mening är spelets största styrka är inte tillräckligt engagerande för att förbise spelets brister.
