Efter drygt tio år kommer äntligen del två av Crossbell-duologin i The Legend of Heroes-serien till väst, The Legend of Heroes: Trails to Azure. Det är dags att återigen följa Lloyd Bannings och Special Support Section i deras uppdrag att rädda staden Crossbell från onda makter!
The Legend of Heroes: Trails to Azure är den femte delen i vad fans kallar för “Trails”-serien. Först släpptes Trails in the Sky-trilogin och sedan Crossbell-duologin, som består av Trails from Zero och Trails to Azure, två spel som aldrig översättes till en västerländsk marknad förrän förra året när Trails from Zero släpptes officiellt. Spelen har dock haft en fan-översättning ett tag och det är den översättning som används i dessa nysläpp. Crossbell-spelen har alltså tills nu varit ett förlorat kapitel i väst, men äntligen kan fans spela alla spel i ordning fram till Trails of Cold Steel IV (eller Trails to Reverie om du läser i sommar).
Först och främst vill jag nämna att Trails to Azure är en direkt fortsättning på Trails from Zero och jag avråder därför alla som inte har spelat det spelet från att spela detta. Det finns en ett dokument i spelet som återberättar tidigare händelser, men du kommer inte få samma koppling till karaktärer genom att bara läsa. Jag rekommenderar även att spela Trails in the Sky-trilogin, då många lösa trådar därifrån knyts samman i detta spel. Dock är det viktigare att spela Trails from Zero före Trails in the Sky, då du ändå får en relativ komplett berättelse av att bara spela Crossbell-spelen. På grund av att spelen är så kopplade till varandra avråder jag även läsare som har intresse för serien och inte spelat något av de tidigare spelen att inte läsa nästa stycke, eftersom det kommer vara omöjligt att prata om berättelsen utan att spoila åtminstone Trails from Zero.
Trails to Azure tar vid några månader efter Trails from Zero efter Special Support Section satt stopp för Joachim Guenter, en medlem i den så kallade D.G-culten. D.G-culten producerar en drog som kallas för Gnosis, en drog som förvandlar människor till monster. Snart ska en stor konferens äga rum i staden Crossbell där representanter från hela västra Zemuria (namnet på världen spelet utspelar sig i) träffas och diskutera planer för staden i den nykonstruerade skyskrapan Orchis Tower. Lloyd Bannings och resten av Special Support Section (SSS) får i uppdrag att se över konferensen och se till så att allt står rätt till. Utan att säga för mycket gör det inte det och konferensen blir attackerad av terrorister. Detta är bara början på kampen om staden Crossbells säkerhet, där mörka makter lurar bakom varje hörn och konspirerar. Om du spelat Trails from Zero tidigare vet du kanske lite om vad spelets handling kommer fokusera kring, då en karaktär dyker upp sent i det spelet som aldrig får något riktigt avslut. Trots detta förundrades jag över hur mycket som hann hända under de dryga 58 timmarna jag lade på spelet. Berättelsen höll mig intresserad hela tiden igenom med sitt mästerliga världsbygge och karaktärsutveckling. Det är även värt att nämna att spelet bara har japanskt tal, vilket betyder att det blir mycket läsning. Jag hade personligen inga större problem med det, men det är även värt att nämna.
När du inte tar del av berättelsen är du ute på uppdrag åt SSS. Spelet utspelar sig i kapitel där varje kapitel har huvuduppdrag och support requests (sidouppdrag) att göra. Support requests håller inte på för alltid utan du har en tidsram du kan göra de inom. Det kan vara lång tidram, kort eller mittemellan. De uppdrag som klassas som “urgent” är nödvändiga för att föra berättelsen framåt. Många av uppdragen utspelar sig inom staden Crossbell där du ska göra en syssla åt någon, men ibland tar uppdragen dig bortom staden, till exempel när du ska ta ner ett farligt monster. Nytt till Trails to Azure är att du har en bil att köra runt i, vilket underlättar transportsträckorna en hel del.
En annan nyhet är Pom Pom Party, ett minispel som fungerar lite som Dr. Mario där du ska matcha och ta bort färgade block. Detta minispel är mest till som ett distraktionsmoment som du kan ta en paus med mellan uppdrag.
Stridssystemet är precis som alla andra “Trails” turordningsbaserat där du kan flytta dig runt på ett rutnät. Varje karaktär har tillgång till två olika typer av attacker, så kallade “arts” och crafts”. Arts är en typ av magi som måste kanaliseras ett tag innan de används. Dessa bestäms av de quartz (en slags resurs rusta karaktärer med) varje karaktärer använder och är inte karaktärsspecifikt. För att använda dessa attacker krävs det att karaktären har en resurs som kallas EP. Crafts är karaktärsspecifika och kan användas på samma runda som de aktiveras. Dessa kräver en resurs som kallas för CP och om karaktären har 100 CP kan karaktären använda en superattack för massiv skada.
Under spelets gång kan du även lära karaktärerna kombinations-crafts som går att använda när två karaktärer har 100 CP. Vad som är nytt för just Trails to Azure är två saker, burst och master quartz. Under spelets klimaktiska delar kommer en ny mätare in i spelet, nämligen burst-mätaren. När denna mätare är full kan du aktivera ett läge där alla får en extra tur där de automatiskt kan aktivera arts utan kanaliseringstid. Detta är bra att använda för att ta sig ur tuffa situationer. Master quartz är en extra quartz karaktärerna kan rustas med. Dessa quartz går upp i nivå samtidigt som karaktärerna, vilket ökar karaktärerna tålighet och styrka. När en master quartz når nivå fem kan karaktären använda en så kallad master art som kan ge extra styrka eller extra bra helande för att ge några exempel. Det är inte mycket som skiljer Trails from Zero åt från Trails to Azure, men de små skillnaderna som finns känns som naturliga utvecklingar. För det mesta tycker jag om stridssystemet, men på slutet tycker jag det blir frustrerande då många bossar har attacker som tar död på hela laget i en smäll. Som tur är kan du minska svårighetsgraden och försöka igen.
Grafiskt är spelet inte särskilt imponerande, men det är inte så konstigt då spelet först släpptes på PSP för 10 år sedan. Spelet tar sig an en chibi-stil på karaktärerna, vilket jag tycker passar med tanke på spelets ursprungliga hårdvara och Falcoms (utvecklarnas) restriktiva budget. Något som är värt att ta upp är dock PS4-versionen kontra PC och Nintendo Switch. PS4-versionen rullar nämligen på betydligt sämre och ser mindre bra ut än de andra nyversionerna. Detta beror på att PS4-versionen är baserad på Falcoms egen Kai-version av spelet medan de andra versionerna är baserade på moddar av Durante. Då jag spelade Trails from Zero på Switch och Trails to Azure på PS5 var detta märkbart redan från start. Texturerna är mindre högupplösta och skuggor hackar, för att nämna några exempel. Detta tycker jag inte är helt acceptabelt.
För att avsluta med något positivt måste jag nämna den fantastiska musiken av Falcoms soundteam. Precis som i andra Falcom-spel bjuder den på ett härligt “upbeat” som ger extra motivation att fortsätta in i slutet.
Sammanfattningsvis är The Legend of Heroes ett ypperligt kompetent JPRG med en gripande och välskriven berättelse med världsbygge i världklass. Dock kan jag inte rekommendera det om du inte spelat tidigare delar i serien.
Denna recension baseras på PS4-versionen. Spelet finns även till Nintendo Switch och PC.
The Legend of Heroes: Trails to Azure. Lägsta pris 419 kronor enligt Playstation Store 2023-03-24.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av NIS America.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.