Tormented Souls

Resident Evil och Silent Hill är två serier som började skrämma skiten ur spelare, när de etablerades som två flaggskepp för den genre som kallas för Överlevnadsskräck för nästan 30 år sedan. Tormented Souls är ett spel som vill ta oss tillbaka till den tiden då genren var i sin linda. Med allt vad det innebär på både gott och ont.

Man spelar som Caroline Walker. När vi träffar henne sitter hon vid sitt skrivbord i sin lägenhet, när det plötsligt ringer på dörren. Det visar sig att hon har fått ett brev som är skickat från ett ställe vid namn Wilderberger Hospital. I kuvertet ligger ett foto på två flickor och på baksidan en text där det står: “Trodde du verkligen att du bara kunde överge oss?” Caroline beslutar sig för att resa till sjukhuset. Väl på plats, inser hon att sjukhuset är en ombyggd och ruskig herrgård som tycks vara övergiven. Mitt i sitt undersökande blir hon knockad av någon eller någonting och tappar medvetandet. När hon sedan vaknar upp är hon spritt språngande naken i ett badkar fyllt med vatten och en slang nedkörd i hennes hals. När hon tagit sig ur badkaret och klätt sig, upptäcker hon att någon usling har tagit hennes öga! Hon bestämmer sig för att söka efter svar. Vem har tagit hennes öga? Var är flickorna och vilka är dem? Hur tar man sig ut härifrån och vem har utfört experimenten på de stackars individer som försöker döda henne i herrgårdens korridorer?

Det blir tydligt bara någon sekund efter att man får ta kontrollen över Caroline att utvecklarna vill att detta ska vara ett gammaldags överlevnadsskräckspel. När man börjar styra inser man att det är Tankkontroller så det bara skriker om det. Det vill säga att karaktären kan gå framåt, backa och snurra runt. Kameran har man ingen som helst möjlighet att påverka. Den placerar sig någonstans i rummet och vinkeln ändras beroende på vart du går i miljön. Nu skulle man kunna försvara detta med att “Det hör till genren, de gamla Resident Evil och Silent Hill spelen var sådana” . Det är förvisso sant, men båda spelserierna utvecklades hela tiden när det släpptes nya spel till den grad att det nu inte finns ett spår av fixerade kameravinklar och tankkontroller. Det har känts som att spelvärlden har kommit överens om att det här är någonting som vi gått vidare ifrån och inte behöver gå tillbaka till, men här kommer Tormented Souls med en skalpell och öppnar upp ett gammalt sår som hade läkt jättefint.

Det känns tämligen stelt och osmidigt att styra karaktären och när kameravinklarna sätter igång att leva rövare, tappar man orienteringen i miljöerna. Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv att gå runt i cirklar, för att kameravinklarna gör att jag glömmer bort var jag är och i vissa rum hittar jag inte utgången för att kameran verkar göra sitt yttersta för att förvirra mig. Det här blir framförallt ett bekymmer när man stöter på fiender. Man hör att det finns en fiende i närheten, men du kan oftast inte avgöra vart fienden befinner sig. Siktar man med vapnet riktar Caroline vapnet mot fienden automatiskt, sedan är det bara att skjuta för glatta livet och hoppas att det går vägen. Var beredd på att skjuta mot saker off-screen då det är en extremt vanlig företeelse i det här spelet.

Vad i hela friden gör man i spelet då? Precis som gamla Resident Evil och Silent Hill rör det sig om Peka, klicka äventyr utan pekandet och klickandet. Du knallar runt och undersöker rum. Plockar upp saker i ditt inventarie som du kan komma att behöva längre fram och läser dokument som både ger ledtrådar och bakgrundshistoria till miljön du befinner dig i. Med jämna mellanrum stöter man på pussel som oftast kräver att du har ett specifikt objekt med dig och mer ofta än sällan innebär detta att du ska lägga den här platsen på minnet, för att sedan komma tillbaka långt senare. Jajamensan vi snackar backtracking en annan företeelse jag bara väntar på att spelvärlden ska växa ifrån. Det kanske lät lite hårt. Det finns spel jag gillar som har backtracking, men jag tycker inte det hanteras så väl här.

Dels för att pussellösningarna är fruktansvärt ojämna. En del ger bra subtila hintar om hur du ska närma dig lösningarna, medans andra ger ledtrådar som jag fortfarande inte fattar hur man kan koppla till lösningen överhuvudtaget. Spelet är även fruktansvärt dåligt på att förmedla vart du ska ta vägen någonstans. Några vill säkert hävda att det bara är för att det inte vill hålla dig i handen, men även i de svåraste spelen brukar det ändå finnas en antydan till vart du ska gå. Eftersom att denna herrgård är ganska stor känner jag en stark olust till att gå runt på måfå och bara hoppas på att jag ska snubbla över lösningen. Vilket definitivt är ett misslyckande, då utforskande är en stor del i den här typen av spel.

Som ni kanske har förstått skriker det här spelet gamla Resident Evil. Så pass mycket att det inte bara är inspirerat av det, Tormented Souls ÄR Resident Evil! Allt från hur spelet styrs, hur striderna fungerar och hur inventarierna ser ut. Det enda som får det att skilja sig från de äldre spelen är att det inte är begränsat med inventarieplatser. Man behöver inte hålla på och möblera om så att allt ska få plats, utan samtliga objekt vapen inkluderat tar bara upp en ruta. Detta är välkommet då det innebär i alla fall en huvudvärk mindre för mig. Utseendemässigt ser det även modernare ut. Det kommer inte vinna några skönhetstävlingar, men det ser ändå bra ut och jag gillar designen på miljöerna och hur monstren ser ut. Allt från de benlösa gasmaskprydda snubbarna, som med sina händer hoppar fram och försöker banka skiten ur dig. Till de rullstolsburna herrarna med långa knivfingrar som vill skära dig i småbitar. Detta ackompanjeras väl av musiken som på ett mycket bra sätt förmedlar hur trygg eller osäker du ska känna dig.

Historien i spelet gillar jag med. Jag går igång på antydningar om djävulska ritualer och mänskliga experiment som går snett. Jag vill verkligen veta hur det slutar. Detta grusas dock av bedrövligt röstskådespel. Det är så pass stelt, att det låter som att skådespelarna läser replikerna innantill. Att Caroline inte verkar vara den skarpaste kniven i lådan hjälper inte till det heller. En del problemlösningar i spelet innefattar att göra tidsresor och dimensionsresor. Det finns gamla videoband man kan hitta som när de aktiveras i en VHS spelare öppnar en portal till det förflutna i ett specifikt rum via duken som projicerar bilden. Det finns även speglar som blir en portal till en annan dimension efter att man tänt ljusen som inramar spegeln. Anledningen till att Caroline känns dum på grund av detta, är för att oavsett hur många gånger du passerar genom dessa portaler, beter hon sig som att hon aldrig gjort det innan. Vid ett tillfälle stöter man på en karaktär som blivit av med en arm. När vi går över till den andra dimensionen har en enarmad skyltdocka tagit karaktärens plats. Vi lagar skyltdockan genom att fästa dennes arm på dess plats igen. Tillbaka till verkligheten har den tidigare enarmade karaktären fått sin arm tillbaka också. Då beter sig Caroline som att hon inte fattar någonting och det var minsann inte hon som hjälpte karaktären. Även om detta är hur tydligt som helst för oss som spelar!

 Detta för med sig att jag inte knyter mig an till karaktären, för uppenbarligen är hon helt omedveten om de handlingar jag hjälper henne genomföra. Går hon alltså bara runt och låter sitt undermedvetna ta över helt? Jag blir gruvligt frustrerad över detta, som för med sig att jag får en stark olust till att spela vidare. Låt mig nu också påpeka att det ligger en underlig perversion över spelet. Som jag sade tidigare vaknar Caroline upp naken i ett badkar, med hela kroppen exponerad för oss. Jag har egentligen inget emot detta, eftersom att det ger en stark stämning av utsatthet och obehag. Där det känns underligt är att man lagt in fysik på Carolines bröst, som guppar upp och ner när hon rör på sig. Plus att den kjol hon har på sig fladdrar yvigt när hon rör sig i trappor och dylikt , där det känns som att utvecklarna vill att vi ska vrida huvudet för att få en glimt av vad som döljer sig där under. Det ger en tämligen dålig smak i munnen på mig och har svårt att tänka mig att någonting annat än gubbsjuka ligger bakom det här. 

Jag kan verkligen inte rekommendera spelet. De enda som möjligen skulle få ut någonting av det är nostalgiker. De som spelade Resident Evil och Silent Hill när det begav sig och vill bara ha någonting som påminner om de spelen. För oss andra känns det här bara som ett spel som är gammaldags för gammaldags skull. Nya spelare kommer troligtvis bara känna på spelet, konstatera att det bara är en polerad fossil och begrava den i jorden där man hittade den igen. Låt oss vara ärliga och enas om att det är precis där det hör hemma, vi andra har gått vidare och det är dags att de gör det också.