Homefront: The Revolution

Utvecklingen utav ’Homefront: The Revolution’ började redan 2011 och har under årens gång utvecklats av THQ, sedan av Crytek – varpå licensen sedan såldes till Deep Silver som tillsammans med ’Dambuster Studios’ såg till att spelet blev färdigt. Frågan är nu, är spelet ett stort virrvarr utav olika idéer eller lyckas det att imponera på Christoffer?

Premissen är som så att Nordkorea har invaderat USA och styr numera landet med järnhand. Spelet utspelar sig i Philadelphia och du får axla rollen som Ethan Brady, vars rebellgrupp inväntar ett celebert besök från gruppens ledare Benjamin Walker. Saker och ting går inte som tänkt och Benjamin tas till fånga av ”The Norks” som fienden kallas – och det är nu din uppgift att se till att han blir befriad till varje pris.

Till skillnad från förra spelet, så är detta spel i en öppen värld uppdelad i distrikt du kan utforska. Detta gör tyvärr att storyn hamnar lite i skymundan emellanåt då det är lätt att man springer runt och gör saboterings uppdrag istället (hacka servrar, förstöra kameror och liknande). Men överlag är världen detaljerad och vacker, om än lite väl brungrå emellanåt. Även animationer på datorstyrda karaktärer kan se lite lustiga ut ibland vilket tyvärr förtar inlevelsen lite emellanåt. Detta händer dock inte så ofta jätteofta, så det påverkar inte helheten något nämnvärt i mitt tycke.

Det finns även fordon att tillgå lite varstans i spelvärlden som du kan använda (bland annat motorcyklar). Att kontrollera dessa är en riktig fröjd och vill man ta sig igenom ett eller flera distrikt snabbt och smidigt så är just motorcykel ett finfint alternativ då du kommer fram snabbare än om du ska springa igenom hela distriktet. Råkar du på fiendepatrullen, är det bara att gasa på för allt vad pedalen håller och hoppas på att man kommer undan.

Något som tyvärr blir riktigt repetitivt under spelets gång är saboterings uppdragen. I början är det rätt kul när man ska hacka diverse ting och förstöra saker – men i det långa loppet blir det oerhört tjatigt och redan efter två timmar var jag väldigt mätt på denna typ av uppdrag.

Möjligheten att skräddarsy sina vapen finns även här, vilket är väldigt uppskattat. Man kan sätta dit olika sikten, ljuddämpare och annat därtill för att få vapnet precis så som du själv vill ha det. Detta ger ett härligt sken utav valfrihet och detta gillas något enormt av mig.

Ställ in vapnen precis som du önskar!

Sedan kommer vi till ljudet. Vapenljuden har dem lyckats riktigt bra med, då varje vapen låter tungt och kraftfullt. Även konversationer låter toppen, oavsett om det handlar om datorstyrda karaktärer som samtalar med varann, eller ifall Ethan samtalar med någon utav sina rebell-kompanjoner.

Någon multiplayer finns inte, men ett samarbetsläge finns. Detta går då ut på att ni är ett antal personer, där en utav er ska hacka eller sabotera något medans de andra täcker denne genom att mangla ned anstormande fiender. Detta blir tyvärr också repetitivt efter ett tag, vilket gjorde att jag inte lade så jättemycket tid på detta spelläge.

Jag blev dock även väldigt imponerad utav spelets mellansekvenser. Dessa renderas i realtid (med spelets egna grafik, inte någon förrenderad CGI). Man ser allt ifrån Ethans perspektiv vilket gör att inlevelsen blir mycket bra. Undertecknad blev även väldigt imponerad utav manuset i dessa sekvenser. Rapp dialog, noggrant skrivna diskussioner och även många häftiga händelser.