Deliver Us Mars

Deliver Us Mars är ett spel som ger oss som spelare en berättelse om hur mänskligheten kanske är på sitt sista andetag, ett familjedrama i rymden samt en mängd klättrande. Hur väl kommer familjedramat beröra oss som spelare och kommer vi se en lösning kring överlevnaden för vår ras i denna enorma rymd. Mot Mars!

Jordens energikris närmar sig sin brytningspunkt och planeten börjar närma sig sitt slut för att mänskligheten ska kunna leva kvar p.g.a. handlingar som gjorts. För att hitta ett sätt att lösa krisen på planeten har de byggt ett enorma ARK-skepp, men innan de kan sätta planen i rullning blir skeppet stulet och försvinner ut i rymden. Precis innan skeppet lyfter försöker Isaac Johanson ta med sin yngsta dotter Kathy, men planen går inte som han planerat och Kathy blir ensam kvar i famnen på sin storasyster Claire.

Åren tickar på och Kathy växer upp och efter en mystisk krypterad signal från Mars upptäcks får de veta att deras pappa potentiellt fortfarande är vid liv på Mars. Efter heta åsikter om Kathy ens ska få följa med på uppdraget beger sig de fyra utvalda astronauterna iväg på ett uppdrag som kan vara avgörande för mänsklighetens fortsatta överlevnad. Men vad kommer de att hitta när de väl kommer fram till Mars, är deras pappa vid liv och kan skeppet ens åka tillbaka till jorden?

Kathy är, ja du kan nog säga traumatiserad av händelserna som hände när hon var liten. En syster som inte vill veta av deras pappa och som anser att han inte gjort något rätt mot Kathy under hennes uppväxt är märkbart i spelet. Att sedan se sin fader åka iväg på raketen för att försvinna ut i den mörka rymden utan att veta vad som hänt med honom väger tungt i hennes sinne. Kathy vill rädda sin värld, men samtidigt vill hon också hitta sin pappa och frågan är då om hon verkligen kommer göra allt som krävs för att genomföra uppdraget eller om hon låter sina egna känslor styra hennes handlingar.

Spelet är en direkt uppföljare till Deliver Us The Moon, men att det ej är nödvändigt att spela det första spelet då det är sin egen berättelse där du som spelare inte behöver ha tidigare kunskaper om vad som hänt. Jag har exempelvis inte spelat det tidigare spelet i serien och känner inte heller att jag missade något p.g.a. detta.

Spelet låter oss som spelare inta rollen som Kathy, som nu får chansen att åka till Mars med sin syster Claire och paret Ryan och Sarah. Sarah har inga goda erfarenheter med Isaac och hyser agg mot vad han har gjort mot henne och mänskligheten genom att sno skeppet. Ryan är den mer lugna och diplomatiska av dem alla, som vill att alla ska komma överens för att uppdraget kan fortgå utan interna problem. De är en udda skara där alla har olika mål och förhoppningar kring hur de vill att uppdraget ska gå.

Efter att ha fått klicka oss igenom uppstarten av skeppet Zephyr – ja vi får gå igenom proceduren och göra de manuella inställningarna för att få skeppet att lyfta – kommer vi att få uppleva lite rymdvandring. Kathy får ta sig ut utanför skeppet och använda sin laser som hon har på handleden för att lossa lite rymdskrot som har fastnat i motorerna. Tyvärr slutar det inte så lyckligt då skeppet störtar och de snabbt måste ta sig till flyktkapslarna. Här kommer jag inte gå mer exakt på detaljer kring vad som händer, men kan bara säga att det är traumatisk och kommer förändra resterande resa för de inblandade.

Väl på Mars kommer vi att kunna röra oss till fots, men kommer även hitta en Mars-Rover som det går att färdas med. Det kommer att vara olika delar av den stationen som finns förvånansvärt uppbyggd på planeten där vi kommer att få utforska. Kathy letar efter de som byggt denna mystiska station och försöker hitta hur och vad som har hänt där, då de olika delarna verkar vara helt övergivna. Under resans gång kommer vi ha några saker som du kommer behöva göra ett par gånger. Först har vi klättrandet i spelet, Kathy har ett par ordentliga klätter- hackor vilket hon kommer att använda för att slå in i väggarna hon måste klättra på för att ta sig vidare. Det är väl markerat på vilken yta du kan och inte kan klättra på. Kort och gott är det att du får flytta på höger eller vänster arm och hugga in i väggen för att upprepa det tills du har nått ditt mål. Det är inte en banbrytande upplevelse, men det finns där för att bryta upp från att bara springa omkring och utforska – något som det finns gott om i spelet. Du kommer även att få hoppa över en del höga avsatser och i kombination med klättrande kunna ta sig fram över de övergivna basstationerna.

Pussel kommer vi även få att klura ut, inte traditionella pussel utan laser pussel. Här ska du med en stor stationär laser rikta den mot läsare för att ladda upp de dörrar som måste öppnas upp. Men ibland är lasern för stark och du måste använda dig av en lasersköld som drar ner på styrkan på lasern. Det finns även ett moment där du måste träffa två punkter samtidigt från bara en laserpunkt – i dessa fall får du använda en splittrare som delar upp lasern i två och kan då individuellt sikta på de två målen. Dessa pussel är inte de roligaste att göra och även om de var få tyckte jag att de saknade utmaning och att även detta moment blev repetitivt.

I Kathys letande kan hon även få hjälp av hennes lilla flygande A.S.E. robotkompis som alltid är vid hennes sida. Ace som hon kallar den kan flytta runt på saker eller åka in i rör samt ta sig till platser hon inte kan nå för att låsa upp dörrar. Men det primära som Ace kommer göra är att låsa upp de hologram som finns strödda lite här och var runtomkring i spelet. Dessa hologram kommer ge oss bakgrundsberättelsen för vad som har hänt på planeten och vad hennes pappa har för inblandning i det hela. Dessa hologrampussel löser du genom att snurra Ace runt ett hologram och låsa upp det genom att snurra det i rätt höjd, avstånd och vinkel. Återigen ett pussel som du bara snurrar Ace runt tills du löser det. Med andra ord ytterligare ett område i spelet där jag gärna sett mer variation.

Under spelets gång kommer vi att få se tillbakablickar från Kathys liv, hennes familjerelation och de draman som kommer följa spelet igenom och varför det finns. Vad har hennes pappa gjort som gör att hennes syster Claire hyser agg och inte vill veta av honom? Var är deras mamma och mycket mer kommer vi sakta men säkert nysta upp genom spelet.

Jag gillar berättelsen, jag gillar konflikten jag får se i Kathy genom spelets gång om vad som är viktigast; uppdraget de är ditsända för eller om hon ska följa sina egna känslor och försöka hitta sin fader. Kathy är en intressant karaktär som jag kan relatera till, de andra karaktärerna inte lika mycket. De andra karaktärerna är tyvärr lite platta och ensidiga över hur de tycker och känner, samt att du snabbt kan läsa av hur de kommer vara spelet igenom. Det som lyfter dem är röstskådespelarna som förmedlar de känslor som deras spelmodeller inte kan. Musiken ger mig starka vibbar av klassiska sci-fi filmer från 70-80-talet, med mer episkt orkestralt framförande på sina ställen, även om mer lugna bitar förmedlar hur otroligt det som vi ser faktiskt är. Ja jag vet att det låter lite flummigt beskrivet, men det är den känslan jag får när jag lyssnar på musiken i spelet, ser hur det blandas med det jag gör och upplever. Fint ändå!

Spelet har en mängd attiraljer du kan samla på, allt från serietidningar till historier om vad som har hänt. Alla dessa saker kan ge dig som spelare mer kött på benen kring de som bodde på basen och hur deras liv var, men utöver det är det mest för de som vill utforska mer och få alla achivements i spelet.

Spelet har nio kapitel plus, en prolog och en epilog som du kan spela igenom. Tar du dig igenom bara spelets historia kan du nog komma igenom det på under tio timmar, lite mer om du vill hitta allt.

Nu har mycket låtit positivt, men jag har ett par saker som drar ner ganska mycket från min upplevelse av spelet. Speciellt det grafiska och hur undermåligt jag tycker att det är. Visst det är ingen trippel-A studio som gjort spelet, men om det tar mig ur känslan och upplevelsen måste det nämnas. Spelets karaktärsmodeller är ibland horribla att titta på, de stirrar bara rakt fram och är blanka i ansiktet, känslor förmedlas inte väl från dem utan som jag sa tidigare sker detta bäst via deras röster. När du rör dig med Kathy har hennes modell ibland klumpiga eller rent ut sagt fula animationer där hon kan klippa ihop med sig själv när hon exempelvis hukar sig eller ska springa. Detta är saker som utvecklare lätt skulle kunna fixa med en uppdatering eller två. Vilket är synd då omgivningarna vi får röra oss runt i på Mars är suveränt uppbyggda, de är väldesignade och visuellt är det en makalös känsla när du kliver över ett krön och ser en enorm station uppbyggd på Mars torna upp sig.

Spelet har även som ett filter som används för att läggas över världen så att allt ser suddigt ut för att fokuset inte ska vara på dem (Bokeh effekten). Men ibland har fokuset bytts ut i mellansekvenser där du ser hur filtret rör sig från bakgrund till förgrund och blir något som tar mig helt ur scenen jag tittar på. Sarahs karaktär såg ut att ha ett sådant filter över hennes ansikte hela tiden vilket kändes udda att det skulle vara ur fokus hela tiden, men kan även vara för att dölja den hemska läppsynkningen som var konstant genom hela spelet.

Sedan att vi hade texturer på saker i omgivningen som ibland inte ville ladda in ordentligt, utan att du har t.ex. kunde se en bergsväg där en fyrkantig ruta bara var en lågupplöst textur… ja det gjorde att det inte direkt såg snyggt ut heller. Håret på karaktärerna hoppar till nästan varje gång de byter scen mellan dem och ser bara mest väldigt lustigt ut. Att håret dessutom är dåligt gjort hjälper inte karaktärsmodellerna heller då du kan se igenom håret på ett synnerligen ”billigt” manér.

Spelet flöt inte heller på optimalt utan ju längre in i spelet du kom desto mer hackade det och frös till. Ofta undrade jag om spelet helt enkelt bara hade hängt sig, men icke, bara dåligt optimerat. Det behöver arbetas på med att optimera detta då det blev väldigt störande i längden, och då har det ändå släppts en uppdatering för att fixa just dessa saker i spelet.

På det stora hela är jag därför väldigt kluven över spelet; jag gillar historien, Kathys resa och hennes känslomässiga berg-och-dalbana genom spelet. Men samtidigt har vi pussel och klättrande som känns som de försöker fylla ut spelet med. Samt att det grafiska och hur väl spelet fungerar inte går hand i hand med vad jag förväntar sig av ett nytt spel från 2023 – ett som redan hade fått uppdateringar för att fixa dessa saker när jag satt med det!

Jag skulle väl rekommendera spelet till dig som har spelat dess föregångare och vill veta vad som hände därefter. Men annars har jag svårt att ge en stark rekommendation, utan ber er kanske snarare vänta tills det har fått ett par uppdateringar under bältet för att fixa de saker som jag hade väldigt stort problem med under min genomspelning. Inte illa, men kom tillbaka när helheten är bättre…