En framtid där zombies börjar härja omkring låter väl jobbigt? Att ständigt behöva slåss för sitt liv och överleva i minst sagt obekväma områden, är nog någonting vi alla gärna skulle slippa. Men tänk om det finns en plats som inte bara erbjuder ett liv som påminner om tillvaron innan allt gick åt skogen och att du dessutom får en möjlighet att kontrollera zombisarna, skulle inte det vara festligt? Låt oss bara hoppas att det inte bara är tomma löften!
Welcome to ParadiZe börjar med att vi får välja en av nio karaktärsmodeller. Vi kan inte ändra på deras utseende överhuvudtaget, utan det är bara att välja den modellen som tilltalar dig mest och nöja dig med den. Det skulle helt klart vara trevligt om vi skulle kunna justera karaktärerna för att på så sätt göra de mer personliga, men det är absolut inget krav, det hade som sagt bara varit trevligt. Under spelets gång kan du dock hitta lite roliga hattar eller masker att utrusta karaktären med. Efter karaktärsvalet kastas vi in i spelets värld. En värld där zombieapokalypsen är ett faktum. Över hela världen slåss folk för överlevnad. Vår karaktär har dock hört talats om en plats där det minst sagt besvärliga världsläget inte är lika påtagligt, ParadiZe. Ett samhälle som är omringat av avancerade murar som håller de vilda vandrande liken utanför människornas boning. Inte nog med det, du kommer även få möjligheten att kontrollera en egen så kallad Zombot. En zombie där en hjärnkontrollerande hjälm har placerats på dess huvud och kan således agera som din tjänare och/eller livvakt. Lockelsen att få leva i ett mer eller mindre normalt samhälle gör att vår karaktär helt enkelt beger sig dit.
Väl framme inser vi dock att saker och ting inte verkar vara som reklamkampanjen utlovar, inte längre i alla fall. Zombies har lyckats ta sig in genom murarna och det första vi måste göra är att rädda receptionisten. Vi får sedan reda på att så länge vi kontaktar en snubbe vid namn Bob för att lära oss hur vi tar kontrollen över en zombie, är det bara att bygga upp vårt hus där vi vill ha det och bara leva resten av livet helt enkelt. Vi nöjer oss givetvis inte med att bara bosätta oss, vi vill ha reda på sanningen! Vad har hänt här, borde det inte finnas ännu mer människor här och vart har de i så fall tagit vägen? Allt detta ska vi ta reda på, samtidigt som vi återigen slåss för vår överlevnad.
Vi har att göra med ett action RPG med isometrisk vy. Det vill säga att vi ser alltihop från perspektivet snett uppifrån. Kontrollmässigt om du spelar med handkontroll styr du karaktären likt en så kallad twin stick shooter. Vänster styrspak används för att röra karaktären, medan den högra enkom används för att sikta. Spelar du med mus och tangentbord används musen för att sikta och attackera samt tangentbordet för att röra karaktären. Båda alternativen fungerar lika bra egentligen. Mus och tangentbord är att föredra när skjutvapen och andra distansvapen används, eftersom att du bara för muspekaren dit du vill skjuta. Handkontrollen är att föredra vid närstrider, för av någon anledning reagerar inte karaktären på muspekarens riktning vid de tillfällena.
Förutom att göra allt det som hör rollspel till, som att döda fiender, loota och uppgradera våra färdigheter som styrka, hälsa och skada, finns det även lite element från överlevnadsgenren inslängt. Eller ja, överlevnadsaspekterna är kanske inte så prominenta. Du behöver till exempel inte äta för att stävja en hungermätare. Vilket är märkligt eftersom det finns mat att plocka upp, men jag har aldrig blivit upplyst av spelet att jag faktiskt behöver använda maten till någonting. Det enda tillfället du behöver använda någonting annat än de bandage som du skapar, är när du passerar genom ett ökenområde där du med jämna mellanrum behöver dricka vatten för att inte karaktären ska dö av uttorkning.
Vad som snarare är lånat från överlevnadsgenren är skapandet. För att ha en god chans i världen, behöver du uppgradera dina vapen med jämna mellanrum. Detta gör du efter att du byggt ditt hus. Efter att du byggt det så kan du bygga en skaparstation, som används för att skapa grejer av allt skräp som du samlar på dig ute i världen. Här konstruerar du saker som rep, bandage, plankor och metallbitar. Slutligen kan du uppgradera de vapen som du hittar. Vad sägs om att sätta lite spikar på basebollträn eller få dina skjutvapen att bli effektivare? Huset är en annan onödig aspekt med spelet, eftersom att du inte behöver sova i spelet och dina framsteg sparas automatiskt oavsett var du befinner dig. Enda skälet att återvända hit är för att uppgradera din utrustning.
Dina färdigheter kan du dock uppgradera vart du än befinner dig. Med ett enkelt knapptryck får du upp en meny där du snabbt hittar en flik där du utför just den handlingen. Precis som i andra rollspel samlar du på dig erfarenhetspoäng genom att klara uppdrag, eller döda fiender. Dessa kan sedan fördelas på en meny med mängder av färdigheter för att på så sätt göra din karaktär bättre i önskad kategori. Förutom dina egna färdigheter, kan du även utveckla din Zombots färdighet. Efter att du har träffat tidigare nämnda karaktären Bob, får du ett recept för att kunna bygga en hjälm. Denna hjälm placerar du på en besegrad zombie och vips, har du din alldeles egna odöda följeslagare. Din zombiekompanjon hjälper dig genom att till exempel samla loot åt dig och slåss mot fientliga zombies. Som om inte det vore nog kan du även använda den som ett riddjur! Jo det är sant! Om du hittar en sadel ute i det vilda, kan du placera den runt din Zombot för att sedan kunna rida på den. Förutom ett gott skratt, är det värt att göra detta för snabbare förflyttning. Under tidens gång kommer du senare kunna ha tre Zombots till ditt förfogande.
I samma meny som du utvecklar färdigheter finns det även en flik där du avgör hur dina Zombots ska bete sig, vilket vapen de ska använda i strid, om de ska samla saker när de inte är i strid etcetera. Zombotsen är helt klart en underhållande funktion, som får spelet att inte kännas som ytterligare ett exempel på ett spel med en zombieapokalyps som tema. Vid vissa tillfällen sår det ett frö till en viss satirisk underhållning i spelet. Under spelets gång kan du hitta dokument, där Bob instruerar dig i roliga kombinationer som du kan använda dig av till dina Zombots. Till exempel hur du gör dem mer tåliga, får dem att använda skjutvapen och så vidare.
Detta bidrar såklart också till underhållningen i spelet, men det är en sak som irriterar mig en aning. Det finns som sagt ambitioner till att ha en slags humoristisk och satirisk ton. Tyvärr lyser detta bara genom i Bobs utspridda dokument och när du galloperar omkring på din Zombots rygg. Inte ens i mellansekvenserna lyser det genom. Jag tror att problemet är att tonen inte är uppskruvad tillräckligt mycket och eftersom att spelet har en helt okej ensemble med röstskådespelare, skulle det inte vara några problem att få till. Tyvärr är detta ett resultat av att det finns en känsla av att spelet har tagit lite genvägar, eller i alla fall lite väl enkla vägar under produktionen.
Genvägarna speglas även i spelets utseende. Grafiken ser vid första anblick hyfsat bra ut, men efter en stund när ögonen vant sig, upplever jag den som lite “blockig”. Linjerna i både karaktärsmodeller och miljöerna känns inte naturliga eller följsamma helt enkelt, utan det känns som en teckning målad av en stressad tecknare. Det må vara en petitess enligt vissa, men för mig ger det ett väldigt billigt intryck.
Spelets uppdrag har också påverkats av att utvecklarna har tagit lite väl enkla vägar. Samtliga uppdrag som du utför i spelet handlar om att prata med en karaktär, som skickar iväg dig för att hämta en specifik grej och skickar sedan iväg dig till ett annat område eller en annan karaktär. Jag vet att sådana här uppdrag förekommer hela tiden i genren, men här känns det bara oinspirerat. Det känns nästan som att utvecklaren började få slut på tid och bara försökte stressa sig genom resten av produktionen för att bli färdiga så fort som möjligt. Ljudbilden är tyvärr en produkt av samma problem. Det är förvisso inget fel på den egentligen. Den tjänar sitt syfte, men det är ingen särskild tyngd i vapnens ljud eller äckliga ljud från zombies. Musiken består mest av synth arpeggion alá Stranger Things vilket såklart är trevligt, men är absolut ingenting du kommer lägga på minnet.
Welcome to ParadiZe skulle kunna bjuda på zombieslakt med satirisk underhållning. Spåret av sådana ambitioner finns helt klart i spelet. Tyvärr verkar det som att utvecklarna vid något tillfälle har drabbats av en stress över att bli färdiga och därför tagit genvägar i produktionsvärdet. Slutresultatet är lite av en hafsig röra, med lite roliga idéer här och där. Tyvärr finns det inte mycket mer att säga än att spelet bara är en axelryckning i slutändan.
