Tales of Symphonia Remastered

Ett äventyr och rollspel som utspelar sig i en värld av förtryck men folket lever på hoppet om att den utvalda ska rädda dom från ondskan.

Folket lever i rädsla och under förtryck men hoppet finns hos Collette som är den mytomspunna utvalda och enligt en gammal legend kommer hon kunna återställa balans och fred. Ett team bildas för att hjälpa Collette på resan, du spelar som Lloyd och är en del av teamet.

Action RPG i öppen värld med många miljöer att utforska. Stilen är medeltid med element av steampunk. Här möts du av enkla byar av trä blandat med futuristiskt högteknologiska fästningar. Du tar dig till olika städer genom att springa över kartan där din karaktär är förstorad i jämförelse med miljön och fiender ser ut som svarta tvåbenta klumpar. När du springer på en fiende byts miljön från öppen värld till en arena. Här ser du hur fienden egentligen ser ut och det är olika om du möter en eller flera monster samtidigt. Du har med dig (oftast) ditt team av tappra hjältar som slåss vid din sida. Alla karaktärerna i ditt team har olika sätt att slåss på och använder sig av magi eller vapen som svärd. Teamet kan du anpassa efter hur du tycker dom ska slåss och vilka vapen som ska användas.

Spelet släpptes första gången 2003 till Nintendo Gamecube. Jag har tyvärr inte spelat originalet men jag har kollat på bilder och klipp från hur spelet såg ut och det var väldigt snyggt redan då i rörelse och grafik. Men vad remasteren har gett är tydligare detaljer på karaktärernas utseende, ansiktsuttryck och personlighet lyser igenom på ett tydligare sätt. Miljöerna har en mer levande toning i färg. Spelet verkar ha haft en bra grafik och smidiga rörelser i originalet att det den fick av remasteren var ett beautyfilter. Det är ett bra betyg till originalet men i en remastered skulle jag gärna haft något mer, kanske en livligare design på dom tvåbenta klumparna för ett exempel.  

Jag hade en föraning om vad detta var för slags spel och det är inget som normalt tilltalar mig. Det beror på att jag blir stressad av att spelet avbryts när jag springer på en fiende och du tar fighten i en arena och inte i den öppna världen. Jag känner att jag blir stoppad när jag vill rusa framåt. Men efter att ha spelat några timmar så var jag positivt överraskad och jag gillade spelet generellt. Jag är fortfarande inget större fan av att slåss på det sättet, men spelet i övrigt gör det tillräcklig roligt ändå för min smak. Väldigt snygg grafik och härliga miljöer, gulliga byar med mycket människor och du kan prata med alla och du kan gå in i alla hus och se hur dom bor. Funktioner som dessa tycker jag visar hur mycket skaparna lagt ner sig i spelets miljö. Spelmusiken finns inget att anmärka på, den sätter rätta stämningar om du är ute i det vilda eller om du är i lugna miljöer. Spelet börjar med en animesekvens som är ett kollage från anime-serien som gjorts efter spelet. Såklart med ett svängigt ledmotiv på japanska. Spelet kan väljas med japanska som talspråk om du föredrar det över engelska dubbningen. Jag tog engelska för att lättare hänga med i storyn och röstskådespelarna har gjort ett bra jobb, det är inte några störiga röster med andra ord.

Kontrollerna är dess värre krångliga. Attackerar med X men väljer olika attacker genom att vinkla tumgreppet åt olika riktningar, samtidigt är det tumgreppet som styr karaktären. Det är inte optimalt för min del och jag tycker att attacker gör sig bäst genom kombinationer så som R1 + X osv. Men det är inte direkt avgörande, spelet kräver inte att du ska kunna alla attackerna felfritt utan det är bara att knappa på i rask takt så klarar du det mesta. Bästa funktionen i spelet är om din karaktär dör så fortsätter de andra fighten till sista man! Med andra ord är spelet inte slut för att ditt liv är, utan kan titta på när dom andra slåss och kan återuppliva din karaktär om du har ett livselixir, men dör du och resten av ditt team dör är det game over och du återuppstår vid senaste sparning. Det är inte generöst med ställen att spara på, har du otur eller är nybörjare på detta typ av spel kan du få göra om en del. Det känns som ett spel som ska vara svårt och det ska krävas ett par försök för att hitta den rätta strategin och utnyttja karaktärernas attacker på bästa sätt.

Genom att köpa eller hitta bättre utrustning som, kläder, vapen och accessoarer stärks teamet, men vissa kläder kan bara användas av vissa karaktärer för att det matchar deras förmågor. Hårband kan endast användas av kvinnliga karaktärer och jag gissar att det är enbart på grund av att de är kvinnliga karaktärer. Sådana grejer gör att spelet känns lite gammalt. Andra exempel som inte föll rätt hos mig är humorn som genomsyrar storyn. Collette är klumpig och ramlar flertalet gånger och det är tröttsamt. En av karaktärerna fick skäll av sin storasyster/lärare och blev smiskad och jag tyckte det var ett märkligt inslag men var menat att vara humoristiskt. Det ska gärna vara ”roligt” väldigt ofta. Att slåss mot monster och blanda det med klämchecka repliker och tramsiga situationer gör det rörigt och obalanserat. Men för den som det tilltalar så kan du få ännu mer genom att välja att läsa karaktärernas konversationer med varandra. Spelet pausas men du får reda på mer om karaktärerna.

För mig är det ett spel som tog ett tag att komma in i och lära sig alla funktioner, men när jag väl visste hur jag skulle göra var det roligt och det flöt på. Karaktärerna är välgjorda både till utseendet men också i sättet dom rör sig när dom slåss. För den det tilltalar så kan hen se fram emot ett spel som du kommer kunna spela i många timmar för att utforska allt. För egen del kommer resan inte hållas till slutet. Men jag ser ett spel som skaparna har lagt hjärta och passion i, tyvärr är det spelmekaniken med slag i arena som gör att det inte tilltalar mig.