Fade to Silence

Världen har gått under och en evig vinter har intagit omgivningen samtidigt som en mystisk kraft har gripit tag i delar av landskapet. Det är din uppgift att rena världen från ondska och samtidigt försöka överleva den bistra vintern.

Fade to Silence är ett äventyrsskräckspel med rollspelselement i tredjeperson där du spelar som karaktären Ash som återuppväcks till liv för att ge sig ut i den karga vintern och helt enkelt försöka överleva. Det första som sker är att du får ta dig an din allra första strid och sedan rena ditt blivande läger från ondskan. Det visar sig också att Ash har en dotter som väntat på honom i lägret och möter dig när den ondskefulla kraften är borta. Från allra första början känns storyn relativt oklar, vem är Ash? Vem är hans dotter? Hur hamnade de här? Vad är det här för värld och ondska? Och efter en ansenlig mängd timmar in i spelet så kvarstår dessa frågor. Det enda som ger dig indikationer på att få reda på vad som faktiskt har hänt är några få, och ytterst korta, tillbakablickar som ploppar upp ibland när du vilar. Tyvärr får jag ingen riktig känsla för karaktärerna alls utan känner mig ganska neutral och obrydd inför deras öde. Det hindrar mig dock inte från att ändå bli nyfiken på den här världen och ge mig ut i snön för att börja undersöka.

Det snöiga landskapet bidrar till en del fina scener, som när du tittar upp mot himlen och ser berg på horisonten och ett mystiskt “rymdskepp” som svävar ovanför dig; men grafikmässigt är det inget mästerverk även om grafiken är bra. Speciellt karaktärerna känns som att de hade kunnat finslipas lite mer, samtidigt som detta inte är någonting som egentligen stör. För min del spelar jag hellre ett bra spel än ett fantastiskt fint. Frågan är ju då om Fade to Silence är ett bra spel? Det har definitivt en del spännande element som gör det till något utöver det vanliga.

Som jag tidigare nämnt handlar det om att överleva den eviga vintern och till din hjälp för att göra just detta finns en del indikatorer som visar när du behöver äta, när du börjar bli för kall och vad det är för temperatur där du är för tillfället. Alla dessa måste du konstant hålla koll på för att Ash inte ska svälta eller frysa ihjäl. Du börjar till exempel med att försöka samla in ved för att kunna göra upp en eld där du kan värma dig, sedan får du fortsätta leta material för att till exempel kunna göra ett yxa att hugga ner ved med, göra en pilbåge så du kan jaga och få mat eller samla in material till andra vapen eller rustningar/kläder. Du kan alltid återvända till ditt eget läger, där spelet tog sin början, för att vila, laga mat eller lägga av lite material till ditt förråd. Det blir en himla massa springande fram och tillbaka vilket till en början är ganska tröttsamt, men ju längre du kommer i spelet desto fler ställen kan du upptäcka som även de kan användas som en bas för dig och dessutom kan du en bit in i spelet få en hundsläde att ta dig runt på.

Än så länge ganska standard för ett spel som handlar om att överleva, men det finns två aspekter till som gör att spelet får sig ett litet lyft. Det ena är rejäla snöstormar som smyger sig på och som gör att det är helt omöjligt att vara ute i världen och springa runt. Då måste du skynda dig fort som attan hem eller i alla fall in i ett skydd (de finns lite här och var) och tända en eld där du kan värma dig. För om du fastnar i en snöstorm tar det inte lång tid innan du är död, då du konstant förlorar liv tills du hittat skydd, vilket inte är så konstigt då temperaturen snabbt sjunker ned till minus 90 grader på termometern i de isiga vindarna. I en nödsituation kan du även slänga ihop ett tillfälligt skydd mot snöstormar, men då gäller det att du har rätt material med dig i väskan. Den andra aspekten är möjligheten att få följeslagare, både som kan följa med dig ut på äventyr men som också kan stanna i ditt läger för att underhålla det. De kan hugga ved åt dig och jaga och se till att allt rullar på, dessutom kan du själv utöka ditt läger genom att bygga små hyddor åt följeslagarna att bo i och även olika typer av verkstäder där dina nyblivna kompisar kan, tack vare sina olika förmågor, ta fram material av olika slag. När du fått din första följeslagare kan du även byta ut den mot en riktig kompis då co-op blivit upplåst, och din polare kan då hänga med dig ut och slåss mot den mystiska ondskan ute i det karga landskapet. Men vad är det här då för ondska?

Jo det är lite oklart, någon typ av gestalt som ser ut som döden (alltså typ liemannen), som pratar och kommenterar det du gör stundtals, och dör du är det även samma figur som ser till att du kommer tillbaka till liv. Runt om i världen finns det såklart även monster du kan slåss mot, många ser ut att komma direkt från någon slags skräckfilm där människor blivit förvridna och fått enorma klor eller eldkastande huvuden. Många faktiskt stundtals lite obehagliga både i utseende och rörelsemönster; sedan förändras dessutom ljudbilden och musiken som bidrar till obehaget. Det är dock relativt sparsmakat med skräckfigurerna, men däremot finns det utplacerat en del nästen som du måste rena för att få tillgång till mer och större områden att röra dig i. Vissa nästen är större än vanligt och renar du dem får du tillgång till en ny typ av bas som du dessutom kan teleportera dig till.

Ja du hör ju, det finns en hel del att göra och upptäcka i den här världen. I min mening så är det ganska skönt att det är så pass få monster då fightingsystemet är sådär eftersom allt du gör; springer, attackerar eller dodgear, tar av din stamina. Har du attackerat för mycket kan du sedan inte rulla undan för att undvika en attack. Du kan dessutom inte springa runt allt för mycket eftersom du blir trött så snabbt. En funktion jag gärna hade varit utan för att göra striderna lite mer lätthanterliga, men samtidigt något som faktiskt gör det svårare att överleva i ett spel som handlar om överlevnad. Och det roligaste är egentligen att bara försöka få allting att gå runt, skaffa fler följare, utöka ditt läger och samla på dig tillräckligt med material för att stå ut i kylan, men det är såklart en bonus att det även dyker upp lite fiender då och då.