Going Under

Going Under är ett rogue-lite dungeon crawler-spel från utvecklaren Aggro Crab där du tar dig an rollen som Jackie. Hon har sökt en praktikplats inom marknadsföring på företaget Fizzle, ett mat- och dryckessubstitut i flytande form. Det visar sig att jobbet inte handlar om marknadsföring överhuvudtaget, utan arbetet är mer ett grovgöra. Hennes uppgift är nämligen att röja de olika källarutrymmen på monster. Kan det bli värre? Just ja, arbetet är obetalt. Kapitalism på hög nivå!

Det finns tre dungeons att välja mellan och alla har olika teman; t.ex. misslyckade teknik-startups såsom en dejtingssida och en kryptovaluta. Varje källare har tre våningar och slutar med en bossfight. Spelets gameplay är typiskt hack’n’slash och flöt på bra med en PS4-kontroll. Det finns en vanlig attack samt en laddningsbar attack som gör mer skada. Man fajtas genom olika rum vilket är ungefär tio rum per våning; allt är slumpvist genererat. Det häftigaste är att man kan använda nästan alla föremål som finns i rummet, som exempelvis vapen. Det finns några enstaka objekt som man inte kan använda, såklart. Detta ger ett varierat och rent av roligt gameplay, för visst är det kul att kunna slå en goblin i nyllet med ett tangentbord? Allt som allt kan man bära och skifta mellan tre vapen, dock har nästan varje vapen en kort livslängd och går sönder fort. Då är det bra att alltid ha ett reservvapen i bakfickan.

Alla rum innehåller dock inte monster. Det finns exempelvis en butik där du kan köpa på dig mer liv, vapen eller förmågor (så kallade ’skills’) som kan hjälpa dig genom källaren. Skills är olika buffar som du kan ta på dig som gör det enklare för dig under en rundas gång. Exempelvis kan buffarna ge dig högre skada, att kunna lägga bomber eller en som ger dig liv när du gör skada. Det finns jättemånga olika förmågor. Utöver butiken finns det ett rum där man kan välja en mellan två olika skills, där det gäller att välja med omsorg. Det finns även ett rum där man kan välja att ta på sig en förbannelse under en tid i utbyte mot flera förmågor. Vilka förmågor som dyker upp i de olika rummen är slumpmässigt genererade. Det finns även appar man kan plocka upp, vilket är hjälpmedel man kan använda när som. De tillåter en att vara lite mer strategisk; ska man använda dem direkt eller vänta tills bossen? Det tillför ännu mer i ett redan varierat gameplay och uppmuntrar spelaren till att experimentera!

Likt de flesta spel i Going Unders genre förlorar man alla vapen och förmågor när man dör efter en runda och man måste börja om från början. Däremot får alla förmågor du använt XP och kan gå upp i level för att bli ännu kraftigare nästa gång du använder dem. Utöver de tillfälliga pengarna man tjänar när man gör en runda i en källare, tjänar man även en valuta när rundan är slut som man kan lägga på att låsa upp nya förmågor. Dessa skills kan dyka upp i en framtida källare.

Jackie är förstås inte ensam att jobba på Fizzle. Hon har ett antal kollegor som alla har sina egna personligheter. Dessa kan du prata med och få quests av. Du kan även välja att ha en av dem som en mentor och tilldela en förmåga till denna som du sedan börjar med direkt när du ska ner i en dungeon.

Det finns inget röstskådespeleri i spelet, utan karaktärerna gör små blandade ljud, likt The Sims. Musiken och ljudeffekterna är helt okej, men inget som direkt står ut. Grafiken är charmig och lite knasig. Det är ingen supervass grafik, men jag gillade den starkt. Den passar tillsammans med den redan satiriska och kapitalist-kritiska humorn. Jag är ett fan av både satirisk och kritisk humor. I Going Under finns det en underton av kritik som sticker fram i bland annat konversationer mellan de olika karaktärerna. Kanske ville spelutvecklarna uppmärksamma hur bisarrt kapitalism kan vara och har använt sig av satir för att framföra detta.

Going Under är ett underhållande spel som även kräver ett visst tålamod. Att allting är slumpmässigt genererat gör att varje runda inte är den andre lik; det kan vara på både gott och ont. Har man otur kan man bli oerhört frustrerad av att få en dålig runda och ibland är det mer värt att bara dö och starta om, i hopp om att få bättre kombinationer från start. Jag har inte det bästa tålamodet för sådana här spel, men det underhöll mig i ett par timmar åtminstone. Fastän det gav mig ett grått hårstrå – eller två.