Tales of Berseria Remastered

En blodröd måne, en kall, beräknande antagonist, en skenhelig religiös order, varulvar, pirater och en hjälte som har förvandlats till ett monster och måste äta andra monster för att överleva. Aldrig har ett spel med en orubblig blodshämnd i fokus varit så belönande som den är i Tales of Berseria Remastered eller som det berömda Klingonska ordspråket lyder: ’Hämnden är en rätt som bäst serveras kall’.

Den snälla och plikttrogna flickan Velvet Crowe älskar sin bror, Laphicet, över allt annat i världen och gör allt hon kan för honom. Laphicet, i sin tur, har ett hjärta av guld och vill alla väl medan hans syster är den mer stränga typen som alltid har sin brors bästa i fokus. De lever i stillsam harmoni tillsammans med deras svåger Artorius Collbrande och allt är frid och fröjd. Plötsligt drabbas byn av en sjukdom som kallas för ’The Daemonblight’ och alla invånare förvandlas till fruktansvärda monster som kallas för ’Daemons’. Allt blir kaos och Velvets bror försvinner spårlöst. Hon letar desperat efter honom och efter ett intensivt sökande hittar hon honom inte långt ifrån byn. Tills hennes fasa ser hon hur deras svåger är på väg att offra Laphicet i en bisarr ritual och innan hon hinner reagera dödar Artorius Laphicet kallblodigt. Han är på väg att göra samma sak med henne men hon försöker göra våldsamt motstånd utan att lyckas. Istället blir hon besatt av ’the daemonblight’ och hennes vänsterarm blir en monstruös skapelse och förvandlar henne till en daemon som kallas för en Therion. Artorius försvinner spårlöst och det enda hon lever för nu är att hämnas sin brors död till varje pris och hon kommer inte att stoppa förrän hennes svåger ligger död framför hennes fötter.

Detta är handlingen till spelet Tales of Berseria Remastered från Bandai Namco Entertainment som kom ut 2016. Versionen som recenseras här är den nya remastrade versionen av spelet som bland annat har 4K-upplösning, bättre prestanda, snabbare laddtider och innehåller mängder av tidigare nerladdningsbart material. Spelet börjar med att huvudrollskaraktären Velvet är ensam men det dröjer inte länge innan hon mycket motvilligt får flera bundsförvanter med sig som hjälper henne i sin otröttliga strävan efter blodshämnd. Det som gör Velvet så intressant är det faktum att hon är en riktig anti-hjälte. Hon bryr sig inte vad som händer med hennes följeslagare på något sätt. Det enda hon bryr sig om är att få sin blodshämnd realiserad, ingenting annat betyder någonting för henne.

De andra karaktärerna är också intressanta med mycket unika och säregna personlighetsdrag. Du har bland annat en liten kyrkopojke med det bisarra namnet Number Two som med sin mjölkvita hudfärg ser ut som godheten själv med ett kristet, välkammat hår och de blåaste av ögon. En annan följeslagare är den mystiska och nyckfulla häxan Magilou som delar stora likheter med utseendet joker-figuren har i en vanlig standardkortlek. Även en vresig piratkapten, en avslappnad svärdsman och en exorcist-krigare vid namn Eleanor kompletterar Velvets brokiga skara av följeslagare. Förutom Velvets blodshämnd mot Artorius består huvudfienden i spelet av den religiösa ordern som kort och gott kallas för The Abbey.

Jag har inte spelat originalet från 2016 men med omedelbar verkan deklarerar spelet att det här minsann är en mycket välgjord produktion men en fantastik presentation. Spelet börjar med ett finfint animeintro, inte helt olikt en påkostad animeserie, komplett med en tillhörande hårdrockslåt i bästa japan-kostym. Detta satte snabbt stämningen och jag blev genast nyfiken att dyka ner i den fantasieggande spelvärlden som väntade på mig efter att jag tryckt på startknappen.

Spelaren kan njuta av Tales of Berseria Remastered, antingen med japanskt original-tal eller dubbat till engelska, och båda versionerna är lika bra med oerhört duktiga röstskådespelare som verkligen hjälper till att skapa liv i de nyckfulla karaktärerna. Personligen gillar jag att spela med originalspråket förvalt men jag valde faktiskt att spela med engelsk dubbning då jag inte behövde läsa all text i varje filmsekvens utan kunde istället lyssna på den engelska översättningen och fokusera mer på de finare nyanserna i spelets mellansekvenser.

Spelaren kontrollerar Velvet när hon rör sig i spelvärlden och kontrollen är snabb och responsiv och skapar en stark närvarokänsla. En tydlig karta över området syns uppe i det vänstra hörnet på spelskärmen och är mycket användbar. Där kan spelaren se om det finns skatter, förnödenheter, ingångar till grottor eller andra intressanta saker att undersöka där spelaren befinner sig. Valutan i spelet kallas för Gald och kan användas för att köpa nya vapen, rustningar eller andra förnödenheter. När ett monster dyker upp i närheten kan spelaren antingen attackera fienden eller undvika dem om spelaren inte har lust att fastna i en strid. När en strid äger rum ändras spelskärmen och Velvet och hennes följeslagare hamnar i ett arenaliknande område där hennes fiender väntar. Spelaren attackerar sina fiender i realtid men kan pausa striden när som helst genom att trycka på den centrala touch-paden på handkontrollen. Där kan spelaren välja vilka stridsförmågor, eller Artes som de kallas i spelet, som skall användas. Här kan spelaren även välja vilken utrustning som skall användas för varje karaktär, vilken strategier de skall använda sig av – exempelvis attackera närmsta fiende eller rädda en följeslagare som har besegrats i strid. Spelaren kan även ta kontrollen över de andra följeslagarna här och använda deras förmågor i striderna. Skulle motståndet visa sig vara alldeles för svårt kan spelaren retirera genom att springa bort mot kanten på arenan och får då möjligheten att lämna striden om så önskas.

En annan aspekt när det kommer till stridssystemet är att spelaren kan stjäla Souls-poäng från sina fiender. Dessa går sedan att använda i strider och har spelaren samlat på sig upp till maximalt fem souls-poäng kan Velvet använda en så kallad Break-soul-färdighet för att genomföra en kraftfull specialattack. Denna strategi är mycket användbar när spelaren stöter på mer tufft motstånd som till exempel bossar. Spelaren kan även laga mat i spelet och anledningen till detta är att de lagade rätterna ger speciella fördelar som återställd hälsa eller unika strids-effekter som kan hjälpa spelaren i kommande strider. Det finns sex olika svårighetsgrader i spelet och de är Simple, Normal, Moderate, Hard, Evil och Chaos. En intressant detalj är att när jag dödade en speciell miniboss långt in i spelet låste jag upp svårighetsgraden evil. 

Det viktigaste är att spelaren lär sig att bemästra olika färdigheter med vapen, rustningar, ringar och kläder för när det sker blir bonus-statsen permanenta för just den saken som karaktären bär eller använder sig av. I affärerna runt om i spelvärlden kan spelaren även förbättra sin utrustning genom att använda material som spelaren fått genom att bryta ner andra och oönskade saker som hittats under kampanjens gång.

Hur är det då med informationsflödet i spelet kanske spelaren fråga sig. Jo, nästan med en gång efter att spelet påbörjats dumpas en informationsmängd, värdig en tjock telefonkatalog, över spelaren. Tales of Berseria Remastered gör sitt bästa för att på ett pedagogiskt sätt lära spelaren alla de olika stridsteknikerna och de intrikata detaljerna som skiljer dem åt i striderna. Det är ju alltid beundransvärt men väldigt ofta spelar det ingen roll för det är så mycket information, olika knapptryckningar och strategier att komma ihåg att spelaren snabbt känner sig överväldigad. Dessutom fortsätter den täta informationsbombningen konstant och är nästan lika intensiv 15 timmar in i spelets totalt 60 timmar långa kampanj. Det skall tilläggas att det inte bara är stridstekniker som tynger ner informationsflödet utan även en matig bakgrundshistoria som förklarar allting i spelvärlden in i minsta detalj.

Som nämnts innan är presentationen i spelet fantastisk. Inte nog med att de otaliga filmsekvenserna, som har skapats med spelets grafikmotor, är riktigt snygga och passar den tecknade animestilen perfekt. Spelet erbjuder även flera långa och matiga animesekvenser som är propert tecknade på samma sätt som i en påkostad animeserie. Dessa hjälper till att skapa en djup och beroendeframkallande spelupplevelse som ger spelaren det nödvändiga incitamentet att vilja spela vidare för att få uppleva handlingens spännande klimax. När det kommer till grafiken i spelvärlden är den mycket bra med fina menyer och ett användargränssnitt som känns snyggt och pedagogiskt.

Under äventyrets gång slåss Velvet och hennes vänner mot fiender med en fantastisk och fantasieggande design, besöker mörka grottor, hittar skatter eller magiska katter, de kallas Katz i spelet, i gömda kistor. De har även ett piratskepp, Van Eltia, till sitt förfogande som spelaren kan skicka ut på de sju haven för att leta efter skatter och förnödenheter. Under tiden som spelaren utforskar världen dyker det ofta upp en liten textruta följt av en trekant nere i det högra hörnet på spelskärmen. Trycker spelaren på trekanten på handkontrollen startar en animerad dialog mellan de olika karaktärerna. Dessa dialoger är ofta väldigt roliga att titta på och gör att spelaren får lära känna de olika karaktärerna på ett djupare och mer personligt plan. Det är valfritt att lyssna på dessa men det skall tilläggas att väldigt många av dem är en del av huvudberättelsen och går inte att undvika. Alltför frekvent i kampanjen spelas det upp så många dialogsekvenser efter varandra att det drastiskt drar ner på det värdefulla tempot i spelet.

Prestandamässigt finns det inget speciellt att klaga på. Ibland kan det bli lite mycket slow-down effekter när flera monster jagar dig över spelplanen samtidigt men dessa händelser är relativt sällsynta att de inte stör spelupplevelsen avsevärt mycket.

När det kommer till musiken i spelet är den härligt medryckande och består av lugna låtar med en skön känsla när spelaren utforskar världen. När strider väl inträffar byts musiken ut mot mer fartiga hårdrockslåtar eller humoristiska och avslappnade verk som hade passat perfekt på en solig sandstrand med en glass i handen. Även ljudeffekterna klingar med en kristallklar skärpa och låter alldeles utmärkta.

Avslutningsvis finns det väldigt mycket att göra i den matiga kampanjen som spelet erbjuder och för prislappen som ligger på 379 kronor får spelaren väldigt mycket spel för pengarna. Den smidiga prestandan i spelet dras ner av slow-down effekter ibland och informationsflödet är stundtals på tok för massiv. Även de animerade dialogrutorna med sina intressanta historier kan bli alldeles för många ibland men detta påverkar inte betyget så mycket i sin helhet. Tales of Berseria Remastered är ett riktigt bra spel med en gripande handling och snygg grafik. Så tycker du om spännande action-rollspel med plötsliga vändningar, mångbottnade karaktärer och en tight spelkontroll behöver du inte leta längre. En brutal blodshämnd väntar och spelet vill att just du skall dela ut den.