SUMMERHOUSE

Har du någonsin velat bygga hus eller ett litet kvarter, utan att behöva tänka på all micromanagent det brukar innebära?

När det kommer till spelmediet känns det som att alla ibland glömmer bort det fundamentala i konceptet – lek och underhållning; på engelska betyder trots allt “game” även “lek”. Alltför mycket allvar och realism har tagit plats, med massiva budgetar och tröttsam hype istället för fokus på kärnan, alltså att ha kul.

Känslan av att bara sätta sig ner och plocka fram något för en kortare stund av ren glädje, avkoppling och lek kan upplevas som bortblåst i dagens klimat. Då är det extra viktigt att själv ta ansvaret, slå näven i bordet, och hitta sin egen glädje. Lyckligtvis finns det fortfarande en del små hörn därute som erbjuder finfina möjligheter för just mysiga och glädjande stunder. Något som inte kräver mer av spelaren än deras uppmärksamhet och nyfikenhet. Inget krav på prestation, reflexer eller fingerfärdighet. SUMMERHOUSE är ett av ändå ganska många små interaktiva upplevelser som påminner en aning om mer avancerade versioner av de där klassiska spelen som kom inkluderat med t.ex. Windows XP. En bättre liknelse, som många av oss säkert minns från barndomens mer oskyldiga skimmer, vore ett LEGO-set. Jag säger set istället för en stor låda med blandade bitar, för i ett set är du begränsad till bitarna som finns där. Så är fallet även här.

Vad du presenteras med vid start är en enkel meny som kastar dig direkt in i vilken känsla hela upplevelsen vill erbjuda; färgglad, avslappnad och lekfull. Med ett fåtal knapptryck väljer du en karta, mer av en bakgrund skulle jag säga, till ditt blivande diorama. Ett landskap ligger nu framför dig och din fantasi, endast begränsat av det ändå ganska så begränsade utbudet av “byggklossar”. Ingen genomgång eller guide att tala om direkt, men det hela är så rättframt att det hade möjligen blivit överflödigt även för en absolut nybörjare. Upptäckandet i klickandet genom enkla menyer för att välja alla olika bitar som “krävs” för ett hus är en mindre fröjd, i alla fall första gångerna. Det är svårt att beskriva något så rättframt som detta upplägg på ett intressant vis. Allt är verkligen så enkelt det bara kan bli. Välj bitar – bygg ett hus, eller ett mindre kvarter – vad du nu behagar. Vill du skapa en liten idyll med endast en stuga, eller ett grannskap med höghus? Allt är upp till dig. Dessutom kan du enkelt spara ditt lilla diorama för att återkomma till det senare, om du vill fortsätta den sessionen av kreativ avslappning. Är det så att du vill bygga nya hus på samma karta kan du enkelt starta upp en tom version av samma karta och skapa dina nya alster, kanske i en helt annan stil, istället för att riva de gamla.

Det finns ingen handling att tala om. Endast vad du själv skapar med den miljö du bygger upp. Det finns inga karaktärer att bry sig om, utöver ett sparsamt antal upplåsbara byggklossar med personer som tittar ut genom fönster och dylikt. Exakt hur du går tillväga för att låsa upp dessa är lite otydligt, men genom att bygga med och placera ut olika bitar i olika konstellationer så plingar det plötsligt till. Ett litet fönster poppar då upp och visar vad du nu låst upp. Inga krav – bara bygg. Detta kan uppfattas som lite väl riktningslöst, men när du väl lyckas omfamna vad SUMMERHOUSE försöker att förmedla så klickar det förhoppningsvis. Ta en kopp kaffe, öppna fönstret, sätt igång en podcast, och bara koppla av genom att låta en måttligt begränsad kreativitet flöda.

Vill du istället njuta av musiken och ljudbilden som SUMMERHOUSE har så lär den vare sig göra underverk eller göra dig besviken. Musiken är väldigt lågmäld och avslappnande, mer som ett behagligt bakgrundsljud än regelrätta låtar. Ljudeffekterna känns noggrant utvalda för att göra det tillfredsställande att placera ut saker och ting, utan att nödvändigtvis sticka ut.

Vad som kan vara en aning frustrerande är hur du går tillväga för att placera vissa bitar tillsammans på ett passande vis. De klickar inte direkt på plats som att de är gjorda för varandra, utan hur de hamnar är helt upp till dig. Personligen saknade jag en form av “bekräftelse” ibland; något som sade att jag hade gjort rätt. Men återigen så är inte det vad SUMMERHOUSE är eller utger sig för att vara. Dock saknas det en möjlighet att förstora eller förminska bitar, vilket kan göra det svårt att få till det där huset du kanske har i åtanke när du väl sett vilka bitar du har att tillgå. Du kan skifta hur “djupt” (långt bak eller fram) bitarna kan placeras. Detta är definitivt tacksamt för att skapa en illusion av en större eller “djupare” plats, eftersom bredden av kartan inte är den största. Det kan bli frustrerande att få till det exakt som du vill, särskilt när allting är låst på ett 2D-plan som du endast kan bevittna framifrån. Visst är det möjligt att zooma in och ut, samt panorera åt sidorna och tilta upp och ner. Detta ger ett djupare perspektiv, eftersom bitarna i sig är i 3D. Vilket i sig bringar liv till en värld som annars lätt hade blivit alldeles för platt. Efter ett par hus och lite miljöbygge så känns plötsligt de tidigare så tomma landskapet fullt av historia och liv.

Medan det kan kännas alldeles för begränsande med de få bitar som finns, även efter att du låst upp flera nya klossar att leka med, så tror jag att fler bitar hade inneburit mer avancerade menyer. Redan nu kan det bli irriterande att sakta bläddra igenom de olika menyerna som innehåller specifika saker, i jakt på en viss bit eller bara för att se efter vad som finns. Dock känns det inte som att en undermeny eller två hade skadat ordningen eller hur rättframt det hela är. Snarare tvärtom. Återigen vill jag dock understryka att jag tror inte djup är vad SUMMERHOUSE är ute efter. Det vill endast ge samma känsla som de tidigare nämnda LEGO-seten: bygg något precis som du vill med bitarna du har. Med det tycker jag SUMMERHOUSE ändå lyckas leverera något skoj och gemytligt, även om upplevelsen i sig kanske inte är särskilt långvarig. Det beror dock på din egen fantasi, och den styr endast du över.