Sonic Forces

Världen står på spel, och en igelkott är allt som står i vägen för de onda makter som vill förgöra allt gott i världen. Men han är inte ensam i kampen då han även får hjälp av en ny karaktär; en som du som spelare skapar själv. Så därför (i mitt fall) så har en svart katt ställt sig sida vid sida med Sonics gäng av hjältar, och nu gäller det att göra allt för att rädda världen!

Sonic har verkligen en dålig dag, den dagen när han blir besegrad av Doctor Eggmans allierade, rentav förödande. Såpass att sex månader efter detta nederlag, så försöker Sonics vänner fortfarande vinna mark i kriget mot till synes oövervinnerliga odds och Sonic har varit borta länge. Hoppet är nästan helt ute, men då stiger en ensam hjälte fram (läs: din egengjorda karaktär), och ett äventyr påbörjas, där vi äntligen får tillbaka inte bara Sonic utan även Classic Sonic(?!).

Att påstå att berättelsen är bra är verkligen att vilja få ens näsa att växa. Den är från och till obegriplig och full av nonsens trots att den uppenbarligen är gjord för barn. Allt känns mer till för att serva spelmekaniken än något annat. En spelmekanik som även den lämnar en hel del att önska.

Berättelsen blandar olika dimensioner, en hel drös karaktärer, och därtill ett system av upplåsbara kläder och vapen för den egengjorda karaktären som på pappret känns fylligt, men som bara känns uppsvällt och ogenomtänkt. För när du spelar banor, och klarar de med bra rank (läs: Highscore), så låser du alltså upp prylar för din Avatar (som den kallas i spelet). Vapen med lite olika stats är det som sticker ut, men i övrigt är det kläder, skor, handskar, hattar och accessoarer som gäller. Moment som i vissa andra spel eggar på spelaren att få höga poäng, men som här mer eller mindre känns poänglösa och tafatta försök till att engagera spelaren.

Men allt är inte tråkigt dock, det finns även ljusglimtar, och i Sonic Forces fall så är det vissa aspekter av bandesignen. De leker med vinklar, då du går från ett nära nog tredjepersonsperspektiv, till ett mer klassiskt sidskrollande sådant, och ibland gör det till snabbt färgstarka sektioner som faktiskt förser oss med den där klassiska Sonic känslan. Dessvärre så överanvänds detta, och blir många gånger en kavalkad av vinkelskiftningar som bara ökar till den uppsvällda känslan tidigare nämnd.

Du kan på klassiskt manér återbesöka redan klarade banor, för att få bättre poäng (Rank) och därmed låsa upp saker och ting, eller för den delen svara på SOS-meddelanden och, ja, tjäna ännu mer Rank och i förlängningen kläder.

Världsbygget är fantasifullt däremot, med bra variation på både miljöer och bossar, även om några bossar kan vara ologiska på sättet hur man ska ta ut dem. Men i det stora hela så kan spelets helhetsintryck fungera för många, särskilt barn. Det bjuder dessutom på förvånansvärt välgjord ljud- och musik. Kvalitetsmässigt så saknar det mycket, men kommer man över det billigt, så kan det vara värt att äga på Nintendo Switch (där detta är recenserat), men på övriga plattformar så finns det gott om alternativ i samma genre.