Steelrising

Souls genren har sett många nya spel dyka upp och försvinna, men här träder en ny utmanare in i ringen. Steelrising tar genren till Paris där majoriteten av personer och fiender vi ser kommer vara mekaniska. Hur kommer det stå sig och är det kul att spela?

Paris 1789, Kung Louis XVI har beordrat sin mekaniska arme av automatons att slå tillbaka mot ”förrädarna av kronan”, d.v.s. alla som han tror är emot honom. Denna enorma arme av mekaniska monstrositeter invaderar staden och dödar allt i sin väg. Är hoppet helt ute för de få som har lyckats gömma sig från armen eller kommer de bara vänta ut dem tills de svälter ihjäl? Det finns en liten skara motståndare som slåss en kamp de ej är utrustade för. Men det är inte hos de mänskliga karaktärerna som vi får sätta vårt hopp till i spelet, utan drottningens personliga livvakt som också är av den mekaniska sorten.

Aegis är en mekaniska person formad efter en ballerina, men hon besitter något som de andra mekaniska monstren i kungens arme inte gör; självmedvetande. Aegis kan inte bara tänka för sig själv utan kan också prata och fatta egna beslut. Drottningen skickar iväg henne in i staden för att ta reda på vad som har hänt med drottningens barn och vad kungen har i görningen, varför och hur har han skapat en sådan stor arme som ingen verkar kunna göra motstånd mot, samt vad är det för energi som håller igång maskinerna?

Detta är lite kort och gott vad man har att se fram emot sett till spelets historia. Det finns ett självklart huvuduppdrag spelet igenom, men det kommer att kryddas på med en massa sidouppdrag som kommer föra Aegis över flera områden i Paris. Varje område kommer visar lättöverskådligt vad för sidouppdrag eller karaktärer som finns där, så man kan lätt se vad som finns att göra. Man har också en journal där man kan läsa vad för uppdrag man har att välja på.

Välj ditt vapen efter egen smak.

Man får skräddarsy Aegis något när man startar upp spelet. Man får skapa hennes utseende på ett par få val, sen kommer man att få välja vilken klass hon ska vara. Klasserna kan vara t.ex. ballerina som är snabb och kan röra sig runt fienderna, soldat eller livvakt som båda kan använda tyngre vapen och ta mer stryk eller alkemist som kommer förlita sig mer på frys-, eld- eller explosiva bomber. Man får olika vapen beroende på vilken klass man väljer, så ser man ett vapen som ser coolt ut kan man välja för vapnets skull eller den klass som lockar.

Vapen får man gott om under spelet gång, man kan både köpa dem eller finna dem i kistor som finns gömda över staden. Alla vapen har olika styrkor och svagheter, feta yxor är starka, men långsamma att svinga runt. Metallsolfjädern är snabb och lätt att svinga på fienderna, men ack så svag den är och man får svinga på gott för att göra skada på fienderna. De flesta vapen har en defensiv attack eller så kan man blocka med vapnet, som t.ex. solfjädern fälls ut framför Aegis och blockerar attacker. Men man har inte bara ett vapen att använda, utan får ha två vapen till hands. I mitt fall hade jag som andra vapen en inbyggd ispistol och när man skjuter på fienderna tar de såklart skada, men de kommer efter ett par skott bli förstenade en stund i is. Genom detta kan man snabbt ta sig fram och försöka göra så mycket skada man kan för att ta ut dem. Variationen jag fick genom att kunna skada och stoppa fiender från avstånd och sen kunna använda mitt handvapen blev nyckeln till liv eller död för vår Aegis.

Jag gillade denna alternativa tidslinje där man leker med historiska händelser, vilket får mig att tänka lätt på Assassins Creed som också har spel som utspelar sig vid historiska tillfällen, men att man har ändrat det för att passa in i spelets berättelse.

Frågan som driver Aegis är varifrån kommer denna arme av automatons, vem har skapat dem och vad är det som kungen vill vill göra i slutändan, vill han ha ett rike av människor eller är det bara automatons han vill styra över som blint lyder allt han säger?

Istället för en lägereld, har vi här en stol i en metallbur.

Motstånd kommer man stöta stöta på hela tiden, i varje gathörn eller runt nästa husknut kommer det finnas en ny fiende. Samt att varje gång man går till spelets sparpunkt (istället för en lägereld är det en stol i en metallbur) där man kan handla, fylla på livet eller uppgradera Aegis så kommer alla fiender att komma tillbaka igen, precis vad man förväntar sig av ett souls spel.

Utöver den uppsjö av olika fiender man stöter på när man rör sig runt i de olika områdena av Paris så finns det såklart boss fiender som man måste ta sig an för att komma vidare i spelet. Inte bara för att föra historian vidare, men också för att du får nya förmågor av vissa. En av de nya förmågorna är en änterhake som gör att man kan ta sig upp till områden högt ovanför gatorna, en annan är en tung attack som gör att man kan slå in utvalda väggar (de är markerade med ett märke på sig) eller dörrar som man inte kunnat öppna tidigare. En annan är att man kan hoppa längre och nu ta sig över mellan balkonger eller andra avgrunder som kunde stoppa upp ens framfart.

Stadsdelarna man kommer röra sig runt i kommer vara halvöppna, men det finns områden som man måste ta sig runt i för att låsa upp dörrar som gör att man snabbare kan komma dit, eller ta sig tillbaka till början av banan. Det finns många gator, tunnlar och platåer man kan röra sig genom, det är väldigt rakt fram hur man ska ta sig vidare, men de finns såklart avkrokar där man kan få utforska runt lite av staden för att se om man kan hitta en gömd kista eller Anima. 

Anima är motsvarigheten till själar man samlar på sig i souls spelen, de är spelets valuta som används för att köpa på sig allt man behöver för att kunna ta sig vidare i spelet.

Att kunna få chansen att utforska runt i stadens alla hörn och vrår kan vara kul, men för vad man kan hitta tycker jag inte direkt manar mig att kolla överallt. Visst man kan hitta en kista, men det som finns däri kanske inte är värt min tid. Ibland får man lite nya kläder, för det mesta gör dessa inget spelmekaniskt, men vissa har höjd armor eller andra fördelar på sig. Oftast hittar man handgranater eller något vapen som inte passar så bra till den klassen man har valt.

Precis som i vilket souls spel som finns därute är striderna ingen att fnysa åt, alla fiender kan mörda dig brutalt om du kommer ur rytmen eller missar en blockering och de träffar dig rätt. Jag har svurit mången timma över att jag har fått stryk av en skitfiende bara för att jag inte var tillräckligt fokuserad eller försökte bara mosa på så snabbt som jag kunde. Sen hjälper det inte om man bara tänker med 10% av hjärnan ibland. Under stor del av spelet glömde jag bort att använda mitt sekundära vapen och gick bara på närstrider på alla fiender, vilket inte underlättade det för mig. Sen när jag kom på mig själv hur dumt jag spelade och började använda mitt skjutvapen blev spelet lite lättare, men bara lite.

En av de vanligare fienderna man stöter på…

Men bossarna eller Titanerna som de kallas är verkligen en klass för sig, stora, snabba och slår brutalt hårt. Samt att de har alla olika specialförmågor och attacker som man snabbt bör röra sig undan ifrån annars är det Game Over fortare än kvickt. Här som allt annat i spelet gäller det att lära sig mönstret och kolla efter vissa tecken på vad bossen kan tänkas göra härnäst och planera nästa drag. För mig blev det att bara bombardera bossen med explosiva granater tills den bara var en hög med rykande metall.

Jag kan vara ganska öppen med att jag inte är den största souls spelaren, eller direkt bra på genren överhuvudtaget. Men att det visuella och historien eller alternativa historien lockade in mig, även fast spelet såg ut att vara ett souls spel när de visade upp gameplay på det. Men det fanns något i spelet som skulle kunna hjälpa sådana som mig, som är nyfikna på att hoppa in i genren och testa på och faktiskt kunna ta sig igenom det utan en massa dödsfall och svordomar. Spelet har inte svårighetsgrader att välja mellan, men här har man istället Assist Mode. I Assist Mode kan man välja hur mycket mindre skada man tar från fienderna, om man tappar sin anima om man dör eller hur snabbt ens stamina återhämtar sig.

Det här är något som kan låta en person som mig som inte är den bästa på souls spelen att kunna ta mig an det på kanske en lättare nivå, notera bara lättare i hur lite skada jag tar från fienderna. Man måste fortfarande utdela en massa skada på alla fiender, man kan bli i princip helt odödlig, men man måste fortfarande ta sig an alla fiender och ta död på dem. Och om man tycker om att samla troféer eller achivements i spel så glöm att ens starta upp Assist Mode, om du bara startat upp den tar den bort förmågan för dig att plocka en enda achivement under resten av spelet.

Nu har vi pratat mycket historia, vapen och hur man tar sig an spelet, här är några saker som inte har fungerar optimalt.

Spelet har en förmåga att få Aegis att fastna i marken när hon springer, även på en plan yta. Detta har hänt ofta under min genomspelning av spelet. Jag har hoppat genom väggar, trillat genom byggnader eller sprungit igenom saker som ska vara solida. Talade dialoger hörs inte eller startar en bit in i meningar, musiken har ibland försvunnit i helt spelet och allt man hör är ljudeffekterna.

Dessa saker kan man överleva om de bara hände en gång, men tyvärr har de hänt väldigt ofta i min genomspelning av spelet, värst är nog att man har hoppat genom väggar eller försökte undvika en attack och plötslig så är man på andra sidan av väggen man stod med ryggen emot, väldigt udda.

Sen är spelet ett enormt spring hit, spring dit och återvänd till det här stället för fyrtiondeelfte gången. Det är väldigt mycket backtracking i spelet, ännu mer så när man låser upp de nya förmågorna som änterhaken eller kunna öppna upp nya gångar. Samt att springa upp och ner för Paris gator är inte så kul när man förvirrar sig ibland vart man ska, detta då alla gator ser väldigt lika ut efter ett tag.

Om vi då kollar på det visuella så gillar jag vad jag ser, visst det är inte trippel-A grafik som vi får här med utseendet. Men med det sagt så gillar jag personligen det lite halvdana utseendet, det tillför någon estetik som jag gillar just här i spelet och passar in med vad man gör och upplever, krig ond bråd dör och automatons som är dumma. Modellerna på robotarmen gillar jag starkt, visst det är kanske tio olika varianter av mindre fiender som har några olika underklasser av alla variationer.

Musiken är väldigt bra i spelet, den kan vara väldigt subtil när man springer genom staden eller striden mot vanliga fiender. Men vissa mellansekvenser eller vid utvalda tillfällen kommer det musik som sätter stämningen i spelet. Utöver musiken tycker jag att ambiansen bygger mycket av stämningen i spelet också. Röstskådespelarna var helt okej, men jag störde mig lita att de hela tiden var nöd att säga något på franska, som att ”hey glöm inte att vi ska vara franska personer som du talar med”. Ta då och ha allt på franska istället och gör det mer genuint, suck.

På det stor hela gillar jag Steelrising, men att det tappar lite på saker som att man fastnar i marken, faller genom solida väggar och att spelet har väldigt mycket backtracking i alla områdena man kan besöka. Vad det har som stort plus för spelare som mig är Assist Mode där jag kan få lite assistans med att lyckas ta mig igenom spelet med livet i behåll, sen gillar jag verkligen designen på alla automatons. På gott och ont är det ett souls spel som jag tror att både nybörjare för serien (som kan få lite assistans här) och veteraner kan hitta något att sätta tänderna i.