I den moderna spelvärlden försöker många spelutvecklare marknadsföra sina titlar som actionfyllda, visuellt imponerande och episka äventyr. Men det finns också en efterfrågan på motsatsen: spel som är lugna och avslappnande, utan stress och kaos. I Am Future: Cozy Apocalypse Survival är ett utmärkt exempel på denna trevliga kategori.
Det finns bokstavligen i namnet; I Am Future: Cozy Apocalypse Survival utger sig för att vara ett cozy spel, och på den fronten levererar spelet med råge. Här finns det ingen stress, ingen utmaning och knappt några fiender alls. Målet är snarare bara att koppla av, ta det lugnt, och njuta av spelets atmosfär. Visst finns det grundläggande överlevnadsmekanismer, som hunger och hälsa, men dessa är så förlåtande att det bara de mest oaktsamma spelarna skulle råka illa ut. Mat är lättillgänglig, och skulle du ta skada är det bara att sova för att återhämta dig. Spelets enkelhet gör det avkopplande, men det kan ändå vara spännande vid rätt tillfällen.
Bara själva premissen är intresseväckande. Du spelar som en manlig eller kvinnlig karaktär – med ett justerbart utseende – som vaknar upp efter en lång nedfrysning, bara för att upptäcka att världen har förvandlats. Växter har tagit över städerna och krälande maskar dyker upp på nätterna. Inte en människa finns kvar på jorden. Lite deppigt? Ja, men det finns i alla fall robotvänner att prata med. Du är nu fast på ett tak i mitten av staden Cosmopolis, och vad du väljer att göra är helt upp till dig. Ja, det finns tydliga mål och spelet försöker vägleda dig att genomföra dem målen, men om du hellre vill ta bort allt skräp från taket, jaga maskar och göra ditt hem lite mysigare med dekorationer, då är det fritt fram! I Am Future: Cozy Apocalypse Survival har tydliga delmål längs vägen, men slutmålet är helt upp till spelaren och dennes kreativitet.
Den friheten är en av spelets största styrkor, trots att i princip hela spelet utspelas på ett och samma tak. Om du känner för att strukturera om allt och bygga en imponerande trädgård är det precis vad du kan göra. Kanske inte direkt från början, men snart! De enkla kontrollerna, tillsammans med friheten att fritt rotera kameran, tillåter spelaren att utforska varje del av takets (till en början) något begränsade yta. Att bygga är desutom enkelt, tillfredsställande och högst nödvändigt om du vill få en trevligare look på ditt hem. Detta tak är ditt enda hem, det rekommenderas att göra det fint och mysigt!
Här går jag och bär på skrot!
Din karaktär är som Mulle Meck. Spelaren kan skruva muttrar, såga sönder bord och stolar, borra i metallskrot och väldans mycket mer. Somliga objekt, såsom spikar, plast och koppartråd, kan spelaren spara i sitt inventarie. Men annat, exempelvis stora glasskivor, träplankor och plåtbitar, måste spelaren fysiskt bära från ett ställe till ett annat. En enormt cool funktion tillåter spelaren att vrida på och skruva sönder ett forntida objekt – som en vattenbryggare eller tv – för att plocka alla komponenter. Dessa komponenter används för att uppgradera dina verktyg eller skapa nya föremål, medan de större materialen (trä, plåt och metallbalkar) används för att bygga strukturer som kistor, trädgårdskrukor och annat.
Spelets crafting-system är välbekant för den som spelat överlevnadsspel tidigare. Crafting table, crafting station, workbench – vad du än väljer att kalla det har tusen överlevnadsspel förr använt denna enkla mekanik. Du stoppar objekt från ditt inventarie in i byggstationen och får ut det du önskar. Enkelt? Ja – och något uttjatad, men det fungerar. Här är arbetsytan tydligt uppdelad i sektioner, för att spelaren smidigt kan hitta det de söker. Det finns dessutom en väldigt användbar meny som visar alla material du upptäckt, hur du får dem och vad de kan användas till. Att bygga med byggstationen är högst nödvändigt och det finns en riklig mängd objekt som går att bygga. Spelaren kan också uppgradera sin byggstation för att få tillgång till bättre verktyg och komponenter. I överlag är crafting-systemet en trevlig upplevelse som komplementerar spelets enkla mekanik.
Att överleva i I Am Future: Cozy Apocalypse Survival är inte särskilt svårt, men det tar lite ansträngning. Når du noll på din hungermätare tar du skada och till slut dör. Du kan också ta skada genom att röra vid växterna och maskarna som dyker upp på nätterna. Att dö är inte farligt – du förlorar bara några minuters framgång. Maten kan dock bli en riktig pina och stundtals behövde jag avbryta det jag höll på med för att ta hissen ner från taket till vattnet, hämta mitt fiskespö och börja fiska. Att laga mat är också möjligt och är i sig självt en rolig mekanik där spelaren måste testa olika ingredienser för att se vilka kombinationer som blandas till en härlig maträtt, samt vilka som blir fullständigt oätbara. Spelet är inte alls utmanande och enligt mig perfekt gällande överlevnadsaspektet. Det finns två lättare svårighetsgrader – ett där maskar inte äter din mat och ett där svält inte skadar spelaren. Vid det läget finns det inget som spelaren behöver oroa sig för, vilket kan vara perfekt för den som söker avkoppling av högsta grad.
På natten dyker farliga maskar och växter fram.
Jag nämnde tidigare att spelaren har fritt val när det kommer till hur de vill spela I Am Future, men det är inte hela sanningen. Flera gånger, särskilt i början, stöter spelaren på objekt som inte går att skruva eller såga sönder. “Better drill needed” har nog blivit mina tre mest hatade ord efter detta spel. “Okej”, tänker jag, “Då är det bara att gå och uppgradera min borr”. Men så enkelt är det inte. För att uppgradera borren behöver du en borrkrona som säljs hos Stan the Trader, och för att flyga till honom behöver du bygga en drönare. Spelet vägleder dig genom att berätta om vad du ska göra, men vid flera tillfällen har jag störts av att inte riktigt kunna göra vad jag vill. Särskilt när taket är fullt av skräp som alltid är i vägen!
Men jag förstår helt varför spelet har gjorts på detta vis. Att uppgradera verktygen är hur spelaren gör framgång. Du får tillgång till nya områden att utforska och strukturer som går att bygga. Att komma till ett helt nytt område är nästan överväldigande först, för det finns enormt mycket att göra, hitta, nedmontera och förflytta. Stundtals måste jag dock erkänna att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra härnäst. I listan av mål är beskrivningarna extremt simpla, i linje med “Gå till trädgården” eller “Bygg en medhjälpar-minion”. Okej, hur gör jag det? Det är helt upp till dig att lista ut. Genom spelets gång listar du faktiskt ut det, och oftast rätt snabbt, men det är stundtals irriterande när målen inte riktigt känns uppnåbara. Ibland måste ett mål genomföras före ett annat och då vet du inte heller vilken som ska göras först!
Här kommer dock en extremt viktig aspekt av detta spel: det är extremt långsamt. Ja, detta ska vara ett mysigt spel för att varva ner, men ibland är det alldeles för långsamt för min smak. Din karaktär är långsam i sig, vilket gör de långa promenaderna något uttråkande. Det blir mycket spring fram och tillbaka, särskilt vid stora projekt där mycket material behövs. Och ja, mycket material behövs, så pass mycket att det ibland blir väldigt repetitiva moment. Som tur är går det att bygga hjälpsamma robotar som assisterar dig, men dessa är relativt dyra, extremt enkla i sin mekanik och kan inte riktigt genomföra allt som önskas. Men de uppskattas ändå och gör den annars döda spelvärlden lite mer befolkad. I slutändan är det högst upp till spelarens personlighet i hur de kommer att reagera på det långsamma tempot.
En alternativ värld som spelaren kan besöka med drönare.
Rent tekniskt är det ett enkelt spel. Grafiken är varken utmärkt eller hemskt dålig, bara helt okej. Objekten är detaljrika, gräset blåser härligt i vinden och inget sticker ut som ”fult”. Miljöerna är dock något repetitiva – du är trots allt fast på ett tak. Ljudet är likaså enkelt men fullständigt fungerande, med feedback för varje handling. Musiken är långsam, lugn och passar spelets atmosfär perfekt. Den härliga gitarriffen blir aldrig monoton eller tjatig, även efter flera timmars spel. Lugna spel som dessa är dock ämnade för att spelas med annan valfri musik på i bakgrunden, personligen lite jazz. Det finns inte mycket mer att säga om dessa tre punkter, och det är inte heller poängen av detta spel. Grafiken och ljudet gör sitt jobb i att erbjuda en visuellt tillfredsställande miljö där spelaren kan koppla av och om grafiken hade ray-tracing eller ljudet en takt på 120 bpm skulle det bara distrahera. Trevlig, enkel och oförarglig – så kan jag bäst beskriva spelets grafik och ljud.
I Am Future: Cozy Apocalypse Survival levererar precis vad det lovar – en mysig, långsam och avkopplande spelupplevelse. Trots vissa repetitiva moment och ett tempo som inte passar alla, erbjuder spelet en rik mängd innehåll och tillräckligt med frihet för att hålla dig engagerad i lätt över 25 timmar. Om du söker ett spel för att varva ner och njuta av en unik atmosfär är detta definitivt rätt val, och därför får spelet utmärkelsen ”Bra köp”!
