Soulstice

Fula dummingar ska få stryk av två sammansatta systrar!

av Niclas Emanuelsson

Ondingarna the Wraiths anfaller och du som spelare får använda systrarnas kraft för att övervinna allt motstånd. Genom ett hack ’n slash-system för du systrarna genom den förfallna, linjära världen och får möta både små och stora fiender. Detta är ett någorlunda unikt spel i sin genre utan att lämna vad som gör det till ett hack ’n slash/RPG.


Systrarna Briar och Lute har återfötts som en Chimera. Inte det grekiska mytologiska odjuret, men snarlikt. Istället för att bli en lejon/orm/get-hybrid, består de endast av varandra. Briar är fortfarande i sin människokropp och har blivit superstark, men Lute har fått offra sin för att bli en del av sin systers själ. Lute är en slags skuggfigur av blått skimmer som hjälper Briar. Hon har förmågor som hjälper sin syster både i strid och utanför.

Briar och Lute är en del av en orden som skickar ut dem på uppdrag för att återta en stad fullkomligt övertagen av the Wraiths, en ibland människoliknande, ibland inte, ras som är vilda varelser. Deras ändamål verkar vara att skapa kaos och de kan ta över mänskliga kroppar vilket gör att deras armé utökas ständigt. Vad det lider får systrarna reda på mer och mer om orden de tillhör. Är allt verkligen som det verkar?

Stridssystemet är till grunden enkelt och typiskt för hack ’n slash/RPG. Man slåss med Briar och hennes svärd utför kombinationer med hennes andra vapen (exempelvis hammare och fist). Man får också uppgradera Briars förmågor som exempelvis ger nya kombinationer till varje vapen. Uppgraderar man Flute kan man förstärka hennes och Briars försvar och uppgradera de gemensam ultimata attackerna. Flute kan skjuta tillbaka projektiler, kombinera kraft med sin syster för att utföra specialattacker och utlösa två fält, ett rött och ett blått. Den färg fältet har gör att man kan förstöra kristaller i samma färg för att ta sig vidare på banan och få xp till vardera karaktär (röd för Briar och blått för Flute). Fälten används bland annat även för att göra vissa fiender sårbara och åkalla plattformar för att klättra högre. Stridssystemet blir härligt dynamiskt med att ha två karaktärer som styrs som en då de har säregna förmågor.

Mekanikerna är således väldigt enkla och kontrollerna svarar väl på inputs. Man har en knapp för lätt attack (svärdet) och en för det andra vapnet man väljer (hammare som är tung attack och fist som plockar isär fienders rustningar), en för rött och en för blått fält. Så fortsätter det. Visst finns det kombinationerna jag pratade om, men det är inget konstigt med dem. Man aktiverar dem lättare än fatalities i de tidiga Mortal Kombat-spelen. Allt det här gör att spelet är hyfsat roligt att spela! Inget känns knasigt eller att man dör pga. att utvecklarna inte satt vissa detaljer (ex: att misslyckas med att landa på en plattform även fast man uppenbarligen ska göra det). Just det här är dock ett minus för spelet; det är för okej på det mesta. Det finns ingenting som gör att det sticker ut ur mängden.

När man möter på fiender frammana osynliga väggar som gör att man inte kan fly. Därför måste man alltid besegra fienderna innan man kan gå vidare eller tillbaka. Det är helt okej, så får man faktiskt göra om man vill. Men det som stör mig med det är när man besegrat gruppen fiender. Då dyker det upp en lista med massa information och bedömning man måste se innan man kan gå vidare. Man får olika medaljer beroende på hur snabbt man dödat dem, hur mycket skada man tagit osv. För mig tillför sådana saker inte något i ett mediokert spel. Vart skulle jag få motivationen för att förbättra varje enskild strid utan att ha roligt från?

Estetiskt sett är spelet svagt. Tyvärr så svagt att den övergripliga upplevelsen påverkas. Filmsekvenser har låg frame rate, attacker har för snabba animationer för att man ska kunna se vad som egentligen händer, kameran har nästintill fasta vinklar, grafiken är strax under genomsnittet, ljudeffekterna skänker ingenting extra (kan lika gärna spela utan ljud) och musiken och spelets omgivningar är väldigt generiska… Jag kan fortsätta nämna ett par punkter till, men det är ingen idé. Det som är negativt med spelet är inte dåligt nog att älta för mycket energi på. Dock ska utvecklarna ha cred för hur systrarnas design; de ser riktigt badass ut! Briar är en tuff tjej med mörka kläder, ett enormt svärd, råstyrka och ögonlapp medan Lute är harmonisk och kommer med en fredlig och ljus uppsyn.

Soulstice är ett okej spel på de flesta punkter. Berättelsen är acceptabel, skådespelet är dugligt och gameplay fungerar. Tyvärr blir spelet snabbt tråkigt utan att riktigt lyckas greppa tag i mig. Estetiskt är det dåligt på de allra flesta punkter förutom protagonisternas kompletterande design. Som tur är kan man spela korta stunder utan att behöva slösa dötid på att starta spelet då det, på PS5, laddas på ett ögonblick.


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 5 versionen.
Spelet finns även till Xbox Series X|S och PC.

 

i samarbete med PriceRunner

 

Recensionsex tillhandahållet av Maximum Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar