Sonic Wings Reunion

”Gird your loins!”

Det budskapet, som betyder att en person skall förbereda sig för någonting svårt, möts spelaren av när en ny spelomgång påbörjas (samma meddelande visas även på alla efterkommande banor) i spelet Sonic Wings Reunion, även kallad Aero Fighters i Japan. Det är den åttonde delen i serien (Om man räknar med Sonic Wings Special for Android som släpptes på mobil 2013). Sonic Wings Reunion är det senaste släppet i spelserien på 27 år från Success Corp och är ett shoot ’em up, eller den mer slimmade förkortningen shmup, av klassiskt mått.

Spelserien är inte direkt känd för sina djupa, engagerade berättelser och Sonic Wings Reunion är inget undantag här. År 20XX (japanska arkadspel älskar att använda sig av det här tidsbegreppet) anfölls städer över hela världen av den mystiska, utomjordiska fiendeorganisationen Fata Morgana.

Organisationen har denna gången återvänt med speciella supervapen i sitt arsenal som de använder för att ta kontroll över världens militära vapen. Himlens riddare, det internationella hemliga räddningsteamet, Project Blue antar utmaningen och nu utmanar åtta modiga stridspiloter med olika egenskaper fiendeorganisationen som hotar vår värld. Där har ni handlingen i sin helhet, gott folk. Det är ju inte direkt Sagan om Ringen nivå när det kommer till story men det har aldrig varit spelseriens fokus. För den oinvigde är Sonic Wings Reunion en vertikal shooter där spelet börjar med att spelaren får välja en eller två spelare och därefter svårighetsgrad. De olika valen är easy, normal, hard och very hard. Efter detta får spelaren välja sin karaktär.

Det rör sig om åtta stridspiloter som kommer från olika länder och består av både män och kvinnor… Och en talande delfin så klart. Intressant för oss svenskar är att en av piloterna kommer från vårt avlånga hemland, Sverige. Piloten flyger naturligtvis en JAS-39 Gripen (i tidigare spel flyger han en AJ-37 Viggen). Han är så klart en viking, vad annars? Och hans fornnordiskt klingande namn är… Kowful. Hmm… Ja, jag antar att en viking kan heta så också.

Nåväl, efter att spelaren valt sin karaktär finns möjligheten att välja en av de andra piloterna som ens wingman. Dessa flyger inte bredvid dig när du spelar men du får möjlighet att använda dig av deras speciella bombattacker. Väljer spelaren att flyga utan en wingman får man en extra bomb i sitt arsenal.

Slutligen kan spelaren välja mellan tre soundtracks i spelet och de är ’original sound mode’, ’arrange sound mode’ och ’Mao Mao mode’. Original sound mode innehåller musik från seriens kompositör Soshi Hosoi. I Arrange sound mode är musiken remixad och när det kommer till Mao Mao mode är det en av spelets karaktärer, Mao Mao (utfört av den riktiga japanska idolsångerskan 金沢涼花-Kanazawa Suzuka), som sjunger över musiken. Låtarna i spelet är mestadels väl genomförda och består av upp-tempo technomusik som hjälper till att skapa en bra puls i spelet.

När spelet sätter igång befinner sig ditt plan längst ner på skärmen samtidigt som vågor av fiender störtar ner från alla håll. Det verkar inte attackera i några strikta formationer av något slag utan allt känns ganska så slumpartat. Det blir lite bättre när spelaren når en av slutbossarna. Då krävs det flera etapper innan striden är vunnen, men bossarna saknar i stort sett intressanta mönster som spelaren måste upptäcka för att kunna besegra dem. När du skjuter ner lite större fiender dyker svävande patroner upp på skärmen. Dessa är dina vapenuppgraderingar och när du plockar upp dessa ökar din eldgivningskraft med ett steg. Spelet i sin helhet består av åtta banor och en bonusbana som alla är aningen för korta och de fyra första väljs slumpvis ut för spelaren.

Förutom vapenuppgraderingar kan spelaren även plocka upp glödande valutaikoner på banorna, men dessa ger inget annat än extra poäng. De är en del av spelets poängsystem som succesivt ökar ens bonus så länge man lever. En snygg detalj är att valutaikonen varierar beroende på vilket lands bana du spelar, till exempel, USA är ikonerna dollartecken och i Ryssland är de Rubel. Dessa ger som sagt bara extra poäng och jag hade verkligen önskat att spelaren istället hade kunnat använda de insamlade valutaikonerna mellan banorna för att exempelvis kunna uppgradera sitt flygplan eller köpa nya kläder till sin pilot. Det hade verkligen gett spelet ett större mervärde och en djupare önskan för återspelbarhet.

Presentationen av spelet är rent och väldigt sparsmakat. Det skriker inte budget på något sätt men allt känns som en vanlig dag på jobbet. Lite som en gäspning på Fredagseftermiddagen när man snart skall gå hem. Sonic Wings Reunion innehåller inga flashiga intros eller filmsekvenser av något slag som till exempel shoot ’em up-klassikern Radiant Silvergun till SEGA Saturn har och är känd för. Ett snyggt intro eller en presentation av karaktärerna och handlingen hade gjort helhetsintrycket för Sonic Wings Reunion så mycket bättre.

När spelet klaras för första gången låser spelaren upp den första av två extra karaktärer i spelet och ett speciellt träningsläge. I detta kan spelaren träna sin skicklighet på valfri bana och även slå på ’god-mode’ för att kunna spela igenom utan att dö. När spelet klarats med alla nio piloter låser man upp den tionde och sista karaktären.

Sonic Wings Reunion är mycket kort och en spelomgång inklusive hela eftertexterna på normal svårighetsgrad tog endast 18 minuter och 33 sekunder. Personligen för mig är detta intressant med tanke på att det förra spelet jag klarade för Nördlivs räkning hamnade på över 30 timmar. Visst, det är inte samma spelgenre vi pratar om här – men ändå!

Spelet har ett bra och ett dåligt slut och hinner du inte besegra slutbossen på sista banan i tid flyr han iväg och aktiverar det dåliga slutet. Prestandamässigt får spelet godkänt även om det kraschade tre gånger under de många timmarna jag spelade. Det skall tilläggas att spelet presterar bättre i handheld mode än dockad till TV’n. När du spelar dockad är det så mycket slowdown och hack i bilden på bana sju (Ryssland) att det blir näst intill ospelbart.

När det kommer till Options-menyn kan spelaren lyssna på alla låtar, ändra så att poängen för allt som händer i spelet syns i en box vid sidan om och att Sonic Wings Reunion kan spelas i sin vertikala originalupplaga, det så kallade Tate-läget. Ordet ”tate” (たて) kommer från det japanska språket och betyder vertikal. Undertecknad hade jag tyvärr ingen möjlighet eller lust att ställa min bräckliga 65” 4K TV vertikalt för att testa detta läge.

Så för att summera är Sonic Wings Reunion ett bra spel med samma solida spelbarhet som de andra delarna i spelserien. Inget sticker dock ut här och allt känns lite som en trött axelryckning. Hade Success Corp. bara lagt lite mer tid och kärlek på presentationen och fördjupat vissa speltekniska moment hade det kunnat bli riktigt bra och en värdig del i Sonic Wings-serien. I dagsläget blir det bara ett lite uttråkat ’meh!’.