Rad Rodgers

När Rodrigo (eller Rad som han kallas) sugs in i tv-spelet, så kan man lätt tro att han ska vara rädd för den underliga värld han hamnat i. Men tvärtemot vad man tror, så omfamnar han istället situationen. Att han dessutom träffar Dusty (en konsol personifierad) och en enorm puffra, gör det hela bara roligare!

Med en enorm puffra så skjuter sig Rad igenom bana efter bana i jakt på de fyra pusselbitar som krävs för att komma till nästa nivå. Då och då avbryts skjutandet med minispel där konsolvännen Dusty ska lösa pixelerade pussel; vilket i grund och botten består i att navigera en annan värld (det s.k. Pixelverse), till specifika objekt och drämma till de. Spelet är milt sagt actionbetonat, men är det verkligen en bra sak?

RIV AV FAKTAN

Rads vapen kan ändra skjutförmåga; allt från ren kulspruta, ”Phoenix Cannon” som skjuter eldfåglar (ja, det är sant), till granatkastare. Ja det finns en uppsjö olika variationer på hur hans vapen skjuter. Men man kan även hitta andra typer av vapen, t.ex. baseballracket. Alla vapen kan hittas på banorna och räcker för en stund tills de återgår till grundvapnet. I Pixelverse så är huvudfokuset att hitta till de prylar som man behöver slå till, så de materialiseras i spelvärlden. Allt medan man som Dusty måste se upp med väggar, slå elektrifierade varelser och bli utsatt för allehanda hinder. Det är runt tio banor (däribland även specialbanor där du enbart kör med pogo-stick) som har mängder med hemliga platser och prylar; däribland hattar som man kan leta upp och slänga på Rads huvud. Allt gjort snyggt i Unreal Engine 4, i klara, lummiga färger och feta skottpartiklar. Du skjuter för övrigt med RT knappen på handkontrollen, och kan använda höger styrspak för att styra riktningen av vapnet, så på det sättet kan du sikta bra.

ARKADACTION PÅ HÖG NIVÅ

Karaktäriseringen av Rad och Dusty är bra, i röstskådespeleri, och även om spelet egentligen är ganska ostigt, så funkar det. Spelet känns väldigt nittiotal, inte bara i spelmekaniken (actionfyllt pussel- och plattformsspel) men även i story och nivådesign. En nivådesign som ibland kräver tålamod, då man har begränsat med liv, kommer behöva lära sig banorna bra om man vill hitta allt. Det finns sparpunkter utströdda av fina små floppydisketter (som låter mustigt när man går förbi de på ett nostalgiskt sätt), men om man skulle bli av med alla liv, så får man börja om hela nivån oavsett om man aktiverat en eller flera sparpunkter. Dessutom så kan man bara använda en sådan sparpunkt en gång, och efter det så är den förbrukad. Så ha det i åtanke när du tar dig över banorna, om du inte vill börja för långt tillbaka på nivån om du dör. Å andra sidan; har du skjutit bort fiender så förblir de borta, så du behöver inte oroa dig för att de ska respawna.

ETT PLATTFORM FÖR NYA TIDER?

Spelet är dock inte perfekt; dess kontroll och spelets hitboxes känns lite väl dåliga ibland. Man missar ibland att hoppa rätt och landar i vattenpölar (som märkligt nog tar liv från dig) vilket självklart är en vanesak, men ibland känns det irriterande då det är övernitiskt exakthet som gäller. Men men, lirar man om banorna ett par gånger så lär man sig snabbt hur man ska ta sig fram.

Spelet ger dig dessutom valet i att få det censurerat eller ocensurerat från ovårdat språk. Självklart spelade jag ocensurerat, och kunde uppskatta råheten i språket från många av karaktärerna man mötte, bara för att det skar sig så mycket från bilden av ett ”barnsligt” plattformsäventyr. I det långa loppet blir det lite uttjatat att alla drar till med svordomar, men då spelet är ganska kort så hinner det kanske inte bli det fullt ut.

Sedan kan vi även sist men inte minst, gå tillbaka till Pixelverse; d.v.s. de specialbanor där du styr Rusty, i hopp om att lösa pussel som låter Rad att ta sig vidare i vanliga spelvärlden. Dessa är intressanta första och andra gången, men blir sedan väldigt tradiga. Jag skulle ha hoppats att dessa skulle varit valfria, men är nu tvungna att klaras av, innan du kan gå vidare, vilket är tråkigt. De kunde ha strukits helt, men finns där för att ge mer innehåll antar jag. Tyvärr att de är så ointressanta ju mer du spelar de. Men men, man får alltid komma tillbaka till Rad och hans enorma puffra förr eller senare…