Phantom Spark

Vrid om gasen och håll i dig, för Phantom Spark är här för att slå dina rekord på banorna.

När man pratar futuristiska racingspel är det många som tänker på F-Zero, en serie av spel jag verkligen gillar. Att susa fram i extrem hastighet över banor och hålla sig vid liv varv efter varv, samtidigt som man också försöker att krascha sina motståndare och undvika att falla av banan är ett så enkelt men otroligt kul koncept för en spelserie.

När jag först såg en trailer för Phantom Spark tänkte jag att den kanske kunde ge mig samma känsla som F-Zero gav mig, särskilt när vi inte haft ett nytt spel på 20 år (med undantag för fjolårets F-Zero 99).

När jag först började spela Phantom Spark upptäckte jag att man gasar på högra trigger-knappen. Ett beslut som förbryllade mig, men mer om det senare. Spelet börjar med att du, en levande liten livsgnista (kallad ”Little Spark” av andra karaktärer) tar kontroll över en motorcykel-liknande sak och uppmanas att köra igenom banor så fort du kan. Mycket mer handling än så får vi inte, och jag känner själv att det hade gjort väldigt liten skillnad som gnistan vi spelat som istället varit en faktisk mänsklig förare.

Det finns mycket som skiljer Phantom Spark från F-Zero, varav det stora är att du inte tävlar mot andra motståndare. Man kör varje bana två gånger, där du kör först en gång på egen hand, och nästa gång tävlar du mot din egen spökdata samt spökdatan från en av tre tränare som lär upp dig genom spelets 30 banor. Med andra ord är det mindre av ett tävlingsinriktat racingspel och mer av ett time trial-spel.

En annan skillnad mellan Phantom Spark och inte bara F-Zero utan de flesta racingspel jag någonsin har spelat är att istället för att köra igenom varje bana mellan tre och sju varv så är varje bana mer uppbyggd som en sträcka med ett slut. Du åker med andra ord från punkt A till punkt B, och bara en gång, så det finns inga ”varv” i spelet.

Så här kan det se ut när du försöker köra ikapp dina två spökdata-motståndare

Kontrollen i Phantom Spark är fungerande, responsiv… men en smula för simpel i mina ögon. I spel som F-Zero, exempelvis, kan man ta ut tvära svängar genom att trycka på axelknapparna för att drifta och därför klara en sväng utan att behöva förlora så mycket hastighet. I Phantom Spark gasar du, som jag tidigare nämnde, med högra trigger-knappen, vilket gör att samma funktion jag just beskrev från F-Zero inte finns med här, så tvära svängar innebär släppa på gasen eller bromsa, som förstås innebär tappad hastighet och en sämre tid än annars.

Som jag nämnde innan finns det 30 banor i spelet, men de är uppdelade i bara tre olika miljöer. De första tio banorna är orange-gula, de andra tio banorna är mer blå och lavendel, och de sista tio är röda och vita. Så även om det är 30 olika layouts på banorna så gör bristen på olika miljöer att de flesta flyter ihop, och förutom att den sista banan i varje värld är avsevärt längre än övriga 27 banor så är det ingenting med dem som man kommer ihåg i efterhand. De är helt ok designade, det var ingen som jag mindes som dålig på något sätt, men ingenting stack ut som extra bra heller.

Utmaningen i spelet är ganska självpåtagen. Du utmanas att köra andra loppet snabbare än din tränares spökdata, vilket inte alltid är det lättaste, men du ges också alternativet att bara strunta i det och gå vidare till nästa ändå. Om du inte bryr dig om att få en bra tid så är ingen av banorna svåra, för med undantag från enstaka gupp eller hopp i banor finns det ingenting som egentligen kan ta kål på dig.

Att sikta på att vinna över tränaren ger spelet förstås längre livslängd, särskilt då det inte finns mycket annat att göra än att förbättra dina rekord när du är klar med de 30 banorna, och sagda banor var ibland så korta som 30 sekunder, medan finalbanorna på varje värld sträckte sig omkring två minuter. Det enda man ”vinner” utöver äran i en snabbare tid är att ikonen på banan ändrar färg om man klarar det tillräckligt fort.

Jag försökte också att experimentera lite för att se om tränaren körde sämre om du körde sämre i ditt första försök, och… svårt att säga, för ibland var tränaren bara någon sekund snabbare än mitt första försök, och andra gånger var hen TIO sekunder snabbare.

Efter ett avklarat lopp kan du se din tid kontra tränaren, och då se hur nära du var att slå hen.

Något annat med Phantom Spark som jag reagerade på är hur sparsmakad spelets HUD är. När du är på banan och kör så är det enda du ser, förutom dig själv och miljöerna, en mätare längst ner som agerar hastighetsmätare. Den är inte skriven i en enhet som km/h eller mph eller liknande, utan det är bara en mätare.

Det är allt. Det finns ingen timer, det finns ingen mini-radar över banan, ingen livmätare. Ingenting!

För vad det är värt tycker jag inte att Phantom Spark är ett dåligt designat spel. Kontrollen är responsiv, musiken har en härlig techno-aktig känsla, grafiken är najs. Det finns absolut saker att gilla med Phantom Spark, men i mina ögon faller det lite när man kör enskilda varv mot motståndare man inte kan ordentligt interagera med, med minimalistisk HUD och miljöer utan variation.

Om time trial-aspekten av ett racingspel är det som driver er, och variation på miljö och kontroll inte är speciellt viktigt, tycker jag absolut att ni borde prova Phantom Spark. Själv kräver jag lite mer från mina racingspel.

Jag vill därför rekommendera att ni göra som mig när jag hade spelat klart Phantom Spark. Om ni har en Nintendo Switch Online Expansion-prenumeration kan ni spela Nintendo 64-klassikern F-Zero X, vilket är ett högoktanigt och svinkul racingspel som, 26 år senare, fortfarande håller.