Curse of the Sea Rats

Vad får du om du tar genren Metroidvania och slänger in personer förtrollade till råttor, jo du får Curse of the Sea Rats. Varför har alla blivit förvandlade till råttor? Och kommer de att kunna bryta denna förtrollning, ja det är det vi ska ta reda på i Curse of the Sea Rats. Argh matey!

På ett Brittiskt regalskepp som åker från Karibien till England finns pirathäxan Flora Burns fängslad, hon ska skeppas tillbaka för att de brott hon har gjort mot det Engelska riket. Under resans gång använder hon en antik magisk amulett och förvandlar alla på skeppet till råttor, ja nu vet vi att det kommer bli en intressant dag för alla inblandade. Om det inte vore illa nog tar hon och kidnappar kaptenens son Timothy och håller honom fången för att förhindra soldaterna från skeppet att följer efter henne. Du som spelare får ta rollen som en av fyra fångar som alla skulle skeppas till England för att också dömas för de saker de gjort. Men om ni kan frigöra Timothy kommer ni alla att bli benådade av kaptenen.

De fyra fångarna som du har att välja mellan är; David Douglas en amerikansk nybyggare som gått med i den kontinentala armen  för att slåss mot det brittiska rikets styre, Buffalo Calf som är en Cheyennekrigare vars enda brott var att han släppte loss några hästar, Bussa, en slav från Barbados som slåss för att frigöra andra slavar och sist har vi Akane Yamakawa som är en Shogun krigare på hemligt uppdrag i Amerika.

Alla fyra har olika sätt att slåss på där t.ex. David har sitt trogna svärd som han svingar mot fienderna och Bussa som använder knytnävarna för att slå ner allt motstånd som står i hans väg. Utöver deras vapen i hand har alla en alternativ attack som de kan använda, dock kostar den en magi-poäng för att utföra dessa attacker. David som jag spelade med har en pistol som han kan använda som alternativ attack och kan då träffa fiender på avstånd. Du får tillgång till några fler magiska attacker som ni kan läsa lite om här nedan.

Välj din kämpe, du kan byta under spelet gång vem du vill köra som.

Det finns även färdigheter som du kan köpa med mana som du får när du slagit ner en fiende; dessa färdigheter kan vara att t.ex. höja ens attackstyrka, få mer liv, förbättra styrka på dina magiska attacker eller ta mindre skada från magiska attacker. Utöver dessa färdigheter kan du också låsa upp magiska attacker som kan komma väl till användning under striderna. Davids magiska attacker är eldbaserade; en kan vara som en eldkastare och därigenom skada fiender som står framför honom eller den sista attacken som är en våg av flammor som träffar alla fiender på skärmen. Tyvärr är det väldigt få saker du kan köpa som ger dig fördelar i strid och när du väl köpt allt får du förlita dig på att levla upp för att lättare ta sig an fienderna.

Du tjänar in XP för varje fiende som du slår ner och går sakta men säkert upp i nivå. Det är inte att du själv får välja vad du vill gå upp i nivå utan denna ’levling’ är redan förutbestämda. Men om du vill göra det enkelt för dig kan du bara hitta en bra plats där det finns en lättillgänglig fiende som ger bra med poäng. Sedan kan du bara gå fram och tillbaka och mörda honom gång på gång, då fienderna spawnas på nytt varje gång du går in och ut mellan områden och kan då levla upp ganska enkelt.

Du möter tidigt på en ande i den amulett du fått av kaptenen och denna ande vill också att du ska fånga Flora och ta tillbaka även hennes amulett då hon behöver betala för vad hon har gjort. Hos anden kan du byta fritt mellan de fyra olika karaktärerna, dock måste du köpa deras förmågor individuellt vilket du också gör hos anden.

Udda karaktär du stöter på.

Men vad är då Curse Of The Sea Rats, ja det är kort och gott som jag skrev i början ett Metroidvania, där du får ge dig ut på en okänd karta fylld av olika typer av områden att utforska i hopp om att hitta något spännande så som skattkistor eller bossar att slåss emot. Här är det bara att ge sig ut och utforska och leta runt i alla de olika områdena tills du inte tror att du kommer någonstans mer. Även om du ibland känner att du är fast och inte kommer någonstans då det är områden du ej kan hoppa till eller inte når, kan du i nästa område du går in i hitta och låsa upp en ny förmåga som gör att du nu kan ta dig förbi hinder du ej kunde tidigare. En viktig förmåga som du får är att kunna dubbelhoppa, vilket öppnade upp spelets karta ännu mer. Eller varför inte dash funktionen som gör att du nu kan använda dubbelhopp och sen dasha dig till fler och nya outforskade områden.

Spelets historia är en väldigt enkel sådan och spelupplägget detsamma, hitta sonen Timothy och stoppa häxan Flora från att fly. Utforska alla områden du kan nå och tar det stopp, leta lite mer tills du hittar ett ställe som kan låsa upp nya förmåga för dig att ta dig vidare. Det roliga med Metroidvania spel är för mig inte berättelsen, även om denna var ganska intressant. För mig är det utforskandet; se om jag kan ta mig vidare och vad jag kan hitta längs med vägen, vilket jag måste säga var något jag var väldigt nöjd med. Spelet har en god humor i sig där de leker med pirattemat och att alla har blivit förvandlade till råttor. Karaktärer vi stöter på har alla intressanta personligheter och anledningar till varför de är där. Som vår kära försäljare som är där och servar oss som kund; är vi på andra sidan kartan har han öppnat upp ett nytt ställe där vi kan hitta honom och få tillfälle att fylla på med livpåfyllning, mana eller en vissla som kan transportera bort en.

Spelet har utöver dess labyrint till karta några bossar som du kan stöta på. Dessa är häxan Floras närmsta män och det är upp till de att försöka stoppa din framfart. Du vet snabbt om du klivit in i ett område där det kommer bli en bossfight, då området på kartan blir rött. Du kan stöta på t.ex. en vampyrråtta, en spindelråtta eller varför inte syskonen Fatso och Fatsie. Alla har sina egna sätt att strida på och du får vara alert med att hoppa över eller springa under deras attacker, dessa kan ge några ordentliga smällar och då gäller det att vara snabb på att slå tillbaka för att kunna komma ur striden med livet i behåll.

Kontrollschemat för spelet är även det tämligen enkelt där du egentligen bara behöver minnas attackknappen, hoppknappen och att styra din karaktär åt rätt håll. Specialattackerna är en kombo med upp på styrkorset och valfri annan knapp. Något som irriterade mig dock var att kartan låg på en av axelknapparna, vilket jag hela tiden tryckte fel på för att få upp. Men det var helt på mig å andra sidan att jag kände så då andra kan tycka att den passar perfekt med den knappen. Styrningen är helt okej, även om det ibland kändes som den inte var helt responsiv hela tiden i vad jag ville göra. Det fanns tillfällen där jag ville hoppa och tryckte på hoppknappen och inget hände. Jag stannade till och tryckte igen och då hoppar min karaktär för att sedan fungera som det ska. Eller att jag trycker ett håll för att slå en fiende och karaktären slår uppåt istället – det känns som att det bör poleras ytterligare där med styrningen samt kontrollschema.

Spelets grafiska sida är nog det som är höjdpunkten med spelet. Det har en helt handritad stil som genomsyrar hela spelet, det ser riktigt snyggt ut och den variation i miljöer vi får spelet igenom är väldigt fin att titta på. Det finns allt från gröna ängar till mörka grottor, skog med spindelväv eller varför inte Keltiska runstenar spridda i en grönskande äng. Det är skönt med variationen i spelet att allt inte ser likadant ut hela tiden. Något som du kommer få göra är att springa väldigt mycket fram och tillbaka i spelet, då saker du hittar kanske ska till en person som är på andra sidan kartan. Skulle du dö vid ett tillfälle kan det vara att du kanske måste springa över halva kartan för att komma tillbaka till där du var, vilket kan vara en väldigt irriterande sak att vara nöd att göra. Det finns såklart portaler som du kan låsa upp vilket gör att du kan hoppa till olika områden utan att springa en massa, men även portalerna kan vara en bra bit ifrån där du spawnar och du måste även då springa en bra bit.

Musiken är väldigt mysig och gör sig väldigt väl i ett spel där du behöver springa fram och tillbaka och bara finns lätt i bakgrunden. Den blir aldrig tråkig att lyssna på. Röstskådespelarna ger oss här en lite mer överdriven Brittisk dialekt, bara för att passa in på pirattemat och det är argh hit och argh dit. Men för vad temat på spelet är passar det väldigt bra då det är en väldigt bisarr situation och som jag själv skulle låta om det här var en bok som skulle läsas till ett barn.

Spelet har även sidouppdrag vilket du kan få genom att prata med de olika karaktärerna som finns lite varstans på kartan, det kan vara allt från att hitta ett foto på en äldre soldats fru eller leta upp nergrävda skatter; pirater duh! Dessa adderar egentligen inget direkt för själva spelupplevelsen utan finns mer för dig som verkligen vill göra allt som finns att göra i spelet, eller tycker om att få achivements. Men några kan vara smått intressanta att leta upp, bara för ge möjligheten att få prata lite med andra karaktärer.

Hjälp en gammal soldat att hitta bilden på hans fru.

Curse of the Sea Rats är ett underhållande om än stundvis irriterade spel med en diger mängd att utforska och hitta. Spelet har ett handritat utseende som håller mig kvar i spelet även om dess historia är väldigt generisk och kontrollschemat ibland stör mitt spelande. Trots det har jag fortfarande haft väldigt kul medan jag rört mig över den evigt expanderande kartan där alla nya områden fyller ut den medan du utforskar den. Spelet har för övrigt även stöd för lokal co-op vilket nog kommer göra det betydligt roligare om du har tre polare som du kan spela ihop med. Hade dock gärna sett att du kunde fått spela med vänner online istället för att förlita mig på att alla måste vara hemma hos dig för att kunna köra ihop. Med det sagt kan jag rekommendera spelet varmt om du bara vill ha en go stund i soffan med polarna eller är ett Metroidvania fan.