Metal: Hellsinger är spelet vi får om vi kombinerar DOOM med rytmspel och metal-musik från kända artister. Skjut monster i takt till musiken och ta tillbaka din försvunna röst!
Vi spelar som the Unknown, en demon som har blivit fråntagen sin röst. Ditt uppdrag är att ta tillbaka rösten genom att besegra the Judge och hennes undersåtar i helvetet. Till din hjälp har du dödskallen Paz vid din sida (röstskådespelad av Troy Baker). Även om narrativet kanske inte är det största fokuset i detta spel tycker jag ändå att det fungerar riktigt bra. Mellan banorna finns tecknade mellansekvenser där vi får se hur the Unknowns resa utspelas, vilket skapar en hel del intressant karaktärsutveckling.
Varje bana i spelet utspelar sig på en plats i helvetet där du ska besegra the Judge’s undersåtar. Innan du kommer till banans boss måste du dock mosa och slakta flertalet demoner som står i din väg. Detta gör du genom att skjuta, hoppa och ducka i takt till musiken. Varje bana har en egen låt och dessa kommer bland annat från artister som Matt Heafy från Trivium och Randy Blythe från Lamb of God. Jag tycker att deras musik passar väl in i temat och estetiken i spelet, eftersom spelet utspelar sig i helvetet med mycket mörka färger.
Kontrollerna känns riktigt bra i min mening, vare sig om du använder kontroll eller spelar med mus och tangentbord. Spelet fungerar i mångt och mycket som ett “vanligt” FPS; du kan skjuta, hoppa och dash:a i förstaperson. Du har två standardvapen som du alltid kan använda: ett svärd och dödskallen Paz för att skjuta på avstånd. Förutom dessa låser du upp fyra andra vapen, bland annat pistoler och en armborst. Alla vapen har olika ultimate-förmågor du kan använda genom att fylla en mätare av att döda fiender. Genom att hålla rytmen och döda fiender utan avbrott bygger du upp fury, vilket ökar tempot i musiken (max är 16x). Ju högre fury du har, desto fler poäng får du.
Det är lätt att bli överväldigad och ta skada från fiender, men som tur är finns det mycket liv-påfyllningar. Dessa får man genom att ha sönder gröna kristaller och dessutom genom att använda finishers på fiender genom att klicka på en knapp i takt när fienden lyser rött. Spelet har även tre svårighetsgrader: lamb, goat och beast. Om du dör på en enklare svårighetsgrad kan du återuppliva dig själv, på goat kan du göra det två gånger och på lamb tre, med straffet att du förlorar lite poäng till din high-score. Spelet är alltså ganska generöst gentemot spelaren med att anpassa utmaningen som den vill, vilket jag uppskattar.
Metal: Hellsinger är i grunden ett kort spel. Du kan klara hela spelet på några timmar, beroende på hur bra det går för dig. Även om spelet i sig är kort betyder det inte att det inte finns saker att göra. Varje bana har en leaderboard med high-scores och särskilda utmaningar att ta dig an, så du kan alltid spela om banor för att slå dig dig själv och andras high-scores. Det finns alltså mycket återspelningsvärde vilket jag uppskattar. Det gör det möjligt för folk som känner sig nöjda efter berättelsen att gå vidare till något nytt, medan andra kanske stannar kvar för att bemästra varje bana på svåraste svårighetsgraden.
Nu har jag i princip bara lyft positiva aspekter med spelet, och det är för jag tycker att det förtjänar det, men det finns en liten grej att klaga på. Det är nog bara en bugg, men ibland kan fiender frysa till i deras animationer och stå helt stilla utan att göra någonting. Det känns out of place och behöver lösas i en kommande patch.
Sammanfattningsvis är Metal: Hellsinger ett spel jag tror många kan fastna för, oavsett om du är ett fan av FPS, metal, rytmspel eller bara är ute efter en ny och unik spelupplevelse som inte är allt för lång. Om detta låter som något för dig tycker jag definitivt det är värt att ta en närmare titt!
