Shakedown: Hawaii

En färgsprakande brottsvåg som osar 1980-tal. Detta är vad som väntar en, på gott och ont, i detta indieactionäventyr!

Shakedown: Hawaii är ett fascinerande actionspel med en toppvy och 16-bitars grafik. Konceptuellt och i  gameplay så liknar det första Grand Theft Auto. I spelet styr du en åldrig antihjälte med några extra kilon, som går i spetsen för ett företag som ligger på gränsen till konkurs på grund av att utvecklingen av samhällets teknik gått framåt. Lösningen blir att utlösa en brottslig apokalyps i den annars så lugna hawaiiska staden. Mellan misslyckanden, jakter och skjutningar så ska vi försöka skaka fram lite pengar också. Det är humorn som gör storyn bra och framför allt rolig, då den driver mycket med dagens samhällskultur och teknik. Spelet spelas som single player, men det finns en leaderboard som visar ens poäng globalt.

Spelet erbjuder oss en kampanj bestående av 115 huvuduppdrag och ett gäng sidouppdrag i full actionfilmstil. Det finns väldigt mycket att göra om man vill eller bara åka runt och röja längs stadens gator. Man kan dra på sig stora polisuppbåd bara för att se hur länge man klarar sig eller så kan man göra olika utmaningar, där du får medalj beroende på hur väl du utför uppdragen.

Förutom kampanjläget så kan vi spela i ett Free Roam-läge, där vi kan ägna oss åt mer förödelse i den lugna staden med total frihet och ett utmaningsläge där det finns belöningar att hämta.

Vi kommer att samla pengar genom shakedowns och väldigt diskutabla affärsidéer, men också genom att få intäkter från de fastigheter vi beslutar oss för att köpa. Det blir lite som att bocka av prickar på en karta, och man vill äga allt, vilket du till slut kommer att göra om du bestämmer dig för det. Problemet är att pengar till slut inte har något värde och väldigt tidigt in i spelet så kommer du nog känna att du har pengar så att du klarar dig mer än väl. När jag spelade så hade jag över 900 miljoner på slutet (vilket är 850 miljoner mer än man behöver), så ekonomin i spelet är något som utvecklarna borde kolla över.

På vår väg till toppen så har vi till vårt förfogande en stor arsenal bestående av olika vapen, såsom basebollträ, hårtork, saxar, eldkastare, maskingevär och andra sköna vapen.

Gameplaymässigt är spelet arkadigt och snabbt. Väldigt enkelt att komma in i och storyn gör att man vill ”bara” ta ett uppdrag till. Från början så spelar du enbart som The CEO, men snart kan du spela som hans misslyckade DJ till son, som heter Scooter. Hans största mål i livet är att få så pass mycket street cred att han blir en kändis med sin musik. Lite senare i spelet låser vi även upp en tredje karaktär, en handyman som gör allt smutsigt jobb åt The CEO. Uppdragen karaktärerna emellan skiljer sig inte nämnvärt åt och med ovannämnda 115 huvuduppdrag så kan vissa uppdrag bli repetitiva. Det går att skjuta åt alla håll och även hoppa, vilket är ett bra sätt att undvika motståndarnas kulor. Kontrollen är solid och jag hade inga problem. Den flöt på fint och var responsiv. Det finns även en del run and gun-partier som är väldigt roliga, men lite för lätta.

Du har tillgång till alla möjliga fordon i spelet, som bilar, motorcyklar och båtar, vilket gör att det går fort att susa fram på gatorna eller via vattendragen för att ta dig till ditt nästa uppdrag. Något som jag störde mig på var att menysystemet när man ska uppgradera sina fastigheter, vilket är fruktansvärt långsamt. Man måste gå in i varje enskild fastighet och när man har flera hundra fastigheter och det kommer nya uppgraderingar hela tiden, så kommer man sitta i menyerna ganska många timmar vilket tar bort flowet i spelet. Men samtidigt är det trevligt att se din totala inkomst samt lön öka för varje dag som går i spelet, om du inte beslutar dig för att spendera pengarna i de olika affärerna runt om i staden som säljer kläder, mössor, skor och diverse annat.

Shakedown: Hawaii klär sig i en elegant 16-bitars retroestetik som är väldigt färggrann och passar spelet perfekt. Matt Creamer ska också ha applåder för den eminenta musiken, men även för ljudbilden överlag.

Spelet är väldigt lätt att plocka upp, uppdragen är inte svåra och vill du så spelar du igenom huvuduppdragen på 6-8 timmar. Men är du som jag och vill äga allt i spelet så kommer du tyvärr sitta lika länge i menyerna och uppgradera dina fastigheter, vilket är ett stort minus i spelet. Men överlag ett fantastiskt, retroosande, vackert spel som jag hade mycket roligt med. Framför allt för den nostalgiska känslan man fick av GTA-vibbarna.