Naheulbeuk’s Dungeon Master

Har du drömt om att spela en liten, ouppskattad goblin hos en grym och narcissistisk mästare i ett spel du inte kan uttala? Tänker du ofta på din framtid som en inredningsdesigner i ett fuktigt och nedfallet slott? Då har du kommit helt rätt!

Artefacts Studios tar en paus ifrån sportspel och mysteriepussel för att släppa ett av de roligaste spelen jag har spelat i år. Du tar dig an rollen som en liten goblin vid namn Rievax och tar anställning hos den otroligt självkära och elaka Dungeon Mastern Zangdar. Zangdar har en dungeon – ett slott – som han vill ska vara vida berömt och fantastiskt respekterat, men han vill verkligen inte lägga några pengar på det. Och det är där du kommer in. Ditt jobb är att upprusta och utrusta denna hålan till något som kan få plats i alla äventyrares loggbok över platser att besöka. Detta gör du genom att bygga rum, uppgradera rum och anställa kockar, väktare, städare och annan personal som gör livet surt för Zangdar, eftersom det kostar pengar. Han ger dock med sig lite när han märker att slottet blir mer uppmärksammat.

Spelet är ett sims-liknande spel där premissen är att du ska hushålla med de resurser du har, för att få fler resurser och bygga vidare. Det finns två spellägen i spelet: Campaign och Sandbox.

Sandbox har ett par olika inställningar du kan göra i början för att få ett lättare eller svårare spel. Oändligt med guld, långsammare mätare på dina minions eller varför inte krydda till det med att sätta din intrångsmätare till max? Sandbox är läget för dig om du verkligen vill gå loss och bygga din egen drömhåla utan några direkta konsekvenser att tänka på. Campaign är precis som det låter. Du börjar från start och hjälper Zangdar att bygga sitt imperium, ett uppdrag i taget och det är läget för dig som älskar charmen och humorn och inte vill missa något av det. I den första timmen av spelet går du igenom en tutorial. Du får olika uppgifter att lösa. Rum ska byggas och sen ska de rummen få anställda och slutligen ska det dekoreras. Sakta men säkert bildar allting en helhet och det börjar komma fler människor. Din taverna lockar olika raser beroende på vad du serverar. Orcher vill inte sitta med alver och Goblins vill inte dricka människoöl. Samma sak gäller i rummet med väktare. Det måste finnas olika skåp till olika varelser och de ska ha ett vilorum och plats för ett stort bord med en karta och så vidare.

Hela tiden krävs det att du planerar och bygger ut för att det ska rymma fler. För att öka intresset behöver du uppgradera dina rum. Det gör du genom att dekorera dem med växter, små statyer, mattor och tavlor. Varje liten sak ökar ett visst antal procent, och tillslut har du ett rum på nivå 1. Många rum kräver minst nivå 1 för att dina anställda ska trivas och inte strejka. Om dina anställda inte trivs, kommer de att gå i strejk och sluta jobba. De har en lista med krav du måste tillgodose och om det inte händer inom en viss tidsperiod, slutar dem och du får anställa nya. Detta är mest en kosmetisk funktion tycker jag, då det är väldigt enkelt och billigt att bara sparka de som inte är nöjda och anställa nya som gör vad du säger. I alla fall till en början. Det finns fler kosmetiska funktioner i spelet vilket gör att jag känner mig lite lurad på konsekvenser. Räderna mot andra slott till exempel. Du samlar dina män och går till attack. Om du misslyckas får det inte några konsekvenser. Det enda som händer är att du får göra om det igen och igen tills du klarar det. Gör du något som blir fel, är det inte hela världen. Alla blir lätt nöjda och glada igen och det finns inte direkt några sätt att misslyckas på. Men å andra sidan är det inte den typen av spel heller.

Ju längre in i spelet du kommer, desto mer låser du upp. Det blir allt mer avancerat och du kan precisionsstyra hur mycket av det du producerar som ska säljas av direkt, och vad som ska gå till att bygga nya och bättre saker. Du går ut på olika räder mot andra slott i närheten, men du måste också rusta ditt slott så att det kan stå emot räder som utförs mot dig. Allting är en balansgång på vilka du vill skicka iväg och vilka du vill ska stanna kvar i slottet.

Naheulbeuk’s Dungeon Master är ett otroligt charmigt spel. Det finns mycket humor och en ohälsosamt stor dos av sarkasm och gliringar mot andra manegementspel. Zangdar är gnällig med glimten i ögat och Rievax kämpar på tillsammans med kaptenen för väktarna och chefen för skattkammaren (något som Zangdar inte uppskattar förresten). Spelupplägget är bekant men jag tycker att den timslånga introduktionen är lite väl lång. Det hade gått att spela igenom den på bra mycket kortare tid, även om jag sitter och skrattar för mig själv under tiden. Så egentligen är det kanske inte bortkastad tid när jag tänker efter. Styrningen är bra och enkel. Det enda som jag kunde störa mig på lite var att du måste verkligen zooma in ordentligt för att kunna markera de olika karaktärerna. Du kan styra både med mus och tangentbord, men i skrivande stund verkar det inte som att det har stöd för handkontroll, vilket jag kan sakna.

Grafiken är som tagen ur en serietidning. Det är de små detaljerna jag uppskattar mest. Kartan, till exempel, är helt fantastiskt gjord och får mig direkt att gå in i rollen som spelledare och vilja använda den till mina äventyr i Drakar och Demoner. Trätexturen, de små gargoylerna och stenplattorna skapar verkligen en grym atmosfär. Röstskådespelarna gör också ett riktigt bra jobb. De säljer verkligen in sina karaktärer och ger ytterligare en dimension till spelet. Ihop med bakgrundsmusiken skapar det en bra och övertygande audovisuell upplevelse.

Mina slutord till dig som läser denna recension är följande: Vill du ha ett spel där du skrattar mycket, ler för dig själv ännu mer och kommer på att “shit, detta vill jag ha med när jag spelar rollspel”, är Naheulbeuk’s Dungeon Master spelet för dig.

Jag garanterar att du kommer ha flera timmars glädje av det.