ULTROS

Metroidvania är en genre som jag tycker blivit lite tjatig. Strukturen tenderar att vara liknande med brist på ordentlig variation. Därför blev jag positivt överraskad när den svenska studion Hadoque gör ett försöka att bryta denna loop. Skynda dig. ULTROS är på väg att vakna till liv och bara du kan rädda Sarkofagen!

En kraschlandning i en märklig värld

Vi spelar som rymdresenär som kraschat sitt rymdskepp på “Sarkofagen”, en slags byggnad som är livmodern till demonen ULTROS. Sarkofagen är hem åt mängder av skumma varelser, som förvridna insekter och kryp. Bland alla dessa skumma varelser är några lite mer mänskliga annat Qualia, vars uppdrag är att väcka guden ULTROS till liv. Redan när vi stöter på Qualia när vi landar på Sarkofagen märker vi att hennes avsikter inte är särskilt goda. Vårt uppdrag är att stoppa Qualia genom att ta död på ett antal shamaner som befinner sig i olika delar av Sarkofagen.

Något märkligt händer dock när vi tagit död på en shaman. Vi leds till mitten av kartan där Qualia använder ULTROS krafter för att skicka tillbaka oss i tiden som om vi levde i en loop. Denna loop verkar börja om så länge det finns shamaner vid liv. Det är dock inte lika illa att börja från början som man kan tro, för det enda vi förlorar är uppgraderingar (om du inte gjort dem permanenta) och ditt vapen, som du ändå hittar igen inom någon minut. Du förlorar inte heller några framsteg på kartan så alla områden du besökt under spelets gång är hela tiden synliga.

Berättelsen är abstrakt, som i många andra Metroidvanias. Det finns en konkret berättelse där, men helheten och kontexten är upp till att tolka. För att ta reda på vad som har hänt måste du gå bortom den tänkta vägen och leta efter hemligheter, till exempel genom föremålsbeskrivningar som ger dig bakgrundsinformation om vad det är som försiggår i världen. Jag tänker inte säga mycket om berättelsen för att undvika spoilers, men jag tycker inte att konceptet når fram hela vägen, även om det är intressant i teorin. Mycket av det är en tolkningsfråga, men jag förstår det som att ett av spelens budskap är att vi ska värna om vår omgivning och miljö, vilket jag tycker är fint.

Nytänkande och familjärt

För den som känner till Metroidvanias plattformsspel vet att vi rör oss på en stor sammanhängande karta. Till en början är en del områden låsta tills vi fått en ny förmåga som gör att vi kan ta oss dit. I ULTROS kommer dessa förmågor till en extraktor, din hjälpreda som gör det möjligt att nå nya områden under spelets gång. Det är en flytande mojäng som du kan använda för att bland annat skjuta dig upp i luften och skära ner växter. Detta är en av många förmågor du låser upp under spelets gång.

Något som är unikt med ULTROS är att växter är ett centralt tema i spelets gameplay. Banorna är fyllda av växter, vissa som du kan äta och vissa som du kan använda som frö för att plantera buskar och träd som kan användas som plattformar för att ta sig till olika platser. När du äter växter får du poäng du kan använda dig av i ett erfarenhetsträd. Där kan du låsa upp förmågor som till exempel att kunna utföra smygattacker eller att du tål mer stryk från fiender. När du börjar om en loop förlorar du de förmågor du låst upp, om du inte gjort dem permanenta. När du ätit ett visst antal växter får du nämligen “hjärnpoäng” som du kan sätta på en förmåga i erfarenhetsträdet som gör att du behåller förmågan när loopen startar om. Enligt mig är detta vad som gör ULTROS unikt från andra Metroidvanias. Detta är en av aspekterna som visar på ett tydligt fokus på miljöer med en gnutta miljöaktivism som jag nämnde tidigare.

En annan aspekt som gör spelet unikt är stridssystemet. Det är tydligt att spelet blivit inspirerat av counter-mekaniken i Metroid Samus Returns och Metroid Dread, där tiden stannar en sekund och du får en öppning mot fienden om du tajmar ditt slag rätt. Här har vi lite samma princip, men att du får en öppning mot fienden om du duckar undan en attack vid rätt tillfälle, vilket tydligt visas via en visuell prompt. Till skillnad från Metroid-spelen har du här ett svärd som du attackerar med, du kan slå uppåt, framåt och nedåt. När du slår uppåt flyger ett föremål bakåt, vilket kunde bli ett litet irritationsmoment i pussel där du ska förflytta en boll från punkt A till B. Du måste svinga iväg bollen till platser du inte kan nå, för att sedan använda en teleportör som leder dig till bollens position.

Det som störde mig med dessa pussel var att jag alltid behövde flytta karaktären så den stod motsatt håll från där jag ville skjuta bollen, vilket gjorde att det tog mer tid än det skulle ha behövt. Ytterligare en mekanik som gör ULTROS unikt är att du kan skjuta svaga fiender mot objekt eller andra fiender, vilket kan skapa kedjereaktioner genom att fienden till exempel träffar en vägg eller en annan fiende så att blod skvätter över hela skärmen. Jag tyckte att detta stridssystem var roligt i strider, men irriterande när det användes i pussel. Utöver detta lilla störmoment kändes kontrollerna responsiva och karaktären rörde sig naturligt som jag ville.

Om du vill ha det lättare för dig finns det en hel drös av “difficulty sliders” som gör att du till exempel tar mindre skada. Sådant här är alltid uppskattat eftersom det gör spelet tillgängligt för flera.

Ett spel som sticker ut i mängden

Något som omedelbart får ULTROS att sticka ut är spelets grafik. Det är färggrant och psykedeliskt, med varierande områden och bossar. Plus i kanten får det att ett område heter “Geggamoja Refinery”, något vi svenskar kan fnissa lite åt. Tyvärr kände jag dock att jag mådde lite illa efter min sista spelsession med spelet på grund av det psykedeliska färgschemat. Troligen på grund av att jag körde fyra timmar i sträck. Därför skulle jag rekommendera att spela kortare sessioner, kanske en till två timmar åt gången. Spelet tog trots allt bara åtta timmar för mig att klara ut, och då var jag ändå vilse ett antal gånger.

Musiken tycker jag passar in. Den är lågmäld och ambient, vilket ger utrymme till spelets vackra ljudbild, där syrsor och andra gnagare kan höras, vilket stärker spelets budskap om att värna för miljön.

Sammanfattningsvis tycker jag att fans av Metroidvanias borde ge ULTROS en chans. Det känns unikt och fräscht i en genre som i min mening känns lite övermättad.