The Evil Within 2

I The Evil Within 2 så får vi återigen följa med vår protagonist Sebastian Castellanos, som har lagt polisjobbet åt sidan i jakten på sanningen bakom händelsen på Beacon mentalsjukhuset i första spelet. Vad är Mobius för företag som skapade STEM (en virtuell datavärld) och var tog Kidman vägen? Svaren på dessa frågor är bara några som vi kommer få svar på under spelets gång, så häng med mig så ska jag ta och påbörja vår resan i The Evil Within 2!

Story!

Vår historia börjar 3 år efter incidenten på Beacon. Efter att ha vaknat upp efter en hemsk mardrömssekvens om hur han förlorade sin dotter i en husbrand, så konfronteras Sebastian av Kidman (vilket var hans partner i det första spelet). Sebastian kräver att få svar på vad som hände och vad Mobius är för något, vilket Kidman vägrar ge. Hon tar fram en bränd bild och ger den till Sebastian och säger att hon enbart kommit till honom p.g.a. detta. Den sönderbrända bilden är på Sebastian, hans fru Myra och deras dotter Lily. Kidman säger att Lily fortfarande är vid liv och att de har henne, men att de behöver Sebastians hjälp då hon är i fara och bara han kan rädda henne. Eftersom Sebastian ej tänker komma med dom frivilligt eller fredligt så söver de honom, och när han vaknar upp så rullas han in i en av Mobius STEMs lokaler. Där vi möter på administratören av anläggningen som ”vänligt” säger att nu kan vi få ytterligare en chans att försöka rädda dottern. Eftersom han inte har något val och vill få reda på sanningen om Lily verkligen är där så låter Sebastian sig kopplas upp till det nya STEM.

Världen inne i det nya STEM är en stad som de kallar Union; en stad där något har gått riktigt fel. Innevånarna där har antingen muterats eller blivit mördade av de andra, samt att hela världen bokstavligen talat har splittrats sönder och nu är som flytande plattformar. Väl inne i Union så letar Sebastian reda på några ur Mobius teamet som blev inskickade innan honom för hjälp. Dessa hjälper oss med att ge hintar eller direktiv till vad vi kan göra för att ta oss vidare i spelet.

Gameplay!

Precis som i föregående spel så är detta ett survival horror spel där mycket av tiden kommer att gå ut på att leta efter saker som t.ex. krut, spikar eller batterier för att göra ammunition till de olika vapnen som finns i spelet. Men man kan även använda växter för att göra medkits eller sprutor eller delar av ett vapen för att faktisk tillverka ett nytt sådant eller uppgradera de vapen vi har. Man kan uppgradera hur starkt ett vapen är, hur snabbt du laddar om det, hur fort du skjuter och hur mycket ammo ett vapen kan hålla. Man kan även under spelets gång hitta ammunitionspåsar för de olika vapnen, vilket gör att vi kan bära med oss ännu mer ammo.

Varje vapen går att uppgradera i 3 nivåer, och för att låsa upp varje nivå och även låsa upp fler uppgraderingar så behöver man hitta höggradiga vapendelar (dessa är inte lika lätta att hitta och man får dessa efter man klarat av ett uppdrag som belöning). När det kommer till Sebastian så kan man precis som i föregående spelet uppgradera hans förmågor också. Tillbaka är den lite udda rullstolen som man sätter sig i och förs iväg till en annan del av den virtuella världen STEM där man återigen träffar på sjuksköterska Tatiana Gutierrez. Hos Tatiana så kan man uppgradera Sebastian på följande sätt; health (hur mycket liv vi har), stealth (hur mycket bättre vi blir på att smyga och undvika fiender), combat (förbättrar våra förmågor i kamp och hur väl vi använder våra vapen, recovery (hur snabbt och mycket vi återhämtar oss när vi använder sprutor eller medkits och till slut athleticism (hur länge vi orkar springa och återhämtar oss). För att kunna uppgradera Sebastian så måste man samla på sig grönt slem som en del fiender lämnar efter sig när de dör. Här finns även en vägg med låsta skåp som man kan hitta nycklar till utspridda över världen, i skåpen kan man få användbara resurser som ammo eller grönt slem till sin hjälp.

Spelet i sig är i tredjeperson, där vi utforskar de olika delar av Union i jakten på hans dotter. Världen är som tidigare nämnt befolkad med muterade och våldsamma ”zombies”, men det finns såklart några större och groteskare monster som är svårare att ta sig an och ju längre in man kommer i spelet desto fler och svårare fiender kommer. Spelet går att ta sig an genom att tas sig an fienderna rakt upp och ner, men värt att tänka på är att ammo kanske inte alltid är så lätt att hitta, så därför bör man tänka över hur man vill ta sig an vissa delar (ibland är stealth den smarta vägen att gå). Till sin hjälp har också Sebastian en ”Communicator” (en walkie talkie) där man kan få in signaler och lokalisera dom på kartan, så man kan hitta användbara saker eller föra storyn vidare.

Spelets kontroll är perfekt gjord och det fungerar lika bra på mus och tangentbord som handkontroll Det är skönt med spel där man utan problem kan byta vapen, använda hjälpmedel utan att ens reflektera vilken knapp vad var och man kommer snabbt in i det varje gång man starar upp spelet.

Spelet har även ”New Game+” för den som vill fortsätta spelet med allt man hade hittat i föregående spelrunda och vill plocka allt som finns i spelet och 100% det.

Spelet har 3 svårighetsgrader: ”Casual” för dig som vill få ut det mesta av storyn utan att krångla med fiender eller leta efter resurser (vilket spelets producent Shinji Mikami rekommenderade), ”Survival” svårare fiender och mindre resurser att hitta och ”Nightmare” för dig som vill plågas!

Ljud och Bild!

Ljuddesignen i spelet tillför så mycket till spelet; allt från det ambienta ljudet som känns härligt ödesmättat, till musiken som tillför extra mycket till de mer actionbetonade momenten i spelet. När man har varit ute på jakt och bara nästan klarat sig tillbaka till ett skyddsrum, så har aldrig den musikslingan som spelar då känts så välkomnande i.o.m. att man vet att man är säker för stunden. Det ambienta ljudet i staden gör att den verkligen känns övergivet med vinden som susar och de avlägsna ljuden av monster som äter på någon stackare. Precis som jag skrev i min Resident Evil 7 recension så tycker jag att utvecklarna verkligen har lyckats bra med att förmedla den värld vi är i perfekt; ljudbilden gör att världen känns mycket mer verklig och tillför känslan av olust bara genom att ens befinna sig där. När det kommer till röstskådespelarna så gör de ett riktigt bra jobb. Det finns nog ingen av de medverkande som jag har något att klaga på, de passar så bra in på de karaktärerna de spelar och man får en bra helhetsbild på karaktärerna både visuellt och i ljudbild.

När vi sedan kommer till bild och utseende så skiner spelet verkligen här, världen är en fantastisk skapelse av en sjuk hjärna. Det är en perfekt blandning av den vanliga världen och sedan den där twisten som gör att allt känns så fel. När man ser på skärmbilder av spelet så kan man redan då se att det är en väldigt udda plats som man inte vill besöka (men i hemlighet vill man det). Världen i sig är i ständig natt, men den är ej kolsvart utan man ser fortfarande bra då det finns lampor som lyser upp och så har Sebastian sin ficklampa tillgänglig för att se i även de mörkaste vrårna. Världen är, likt scenen i filmen Inception, bestående av en stad där den böjer in sig över sig själv, fast med tillägget av att den är uppbruten i bitar som flyter omkring ovanför en. Union är en stad i förfall som lockar in spelaren att utforska då man vill se mer utav hur de designat den och leta hemligheter. Helt enkelt imponerande rent utseendemässigt och ljudmässigt!

Mina Åsikter!

The Evil Within 2 är ett spel som snabbt drog mig in med sin historia, samt den mörka värld vi presenterades för. Oavsett om det är monster i STEM eller de hemska och egoistiska personer vi stöter på i den verkliga världen. Måste säga att jag har ej spelat första spelet utan bara sett på när min bror spelade det, och tur var väl det då det är så mycket som referenser från föregående spel att man bör ha spelat det innan man spelar andra spelet. Det fick mig att vilja sätta mig ner och spela första spelet då det är en värld som är fascinerande att utforska. Dock så är det ett survival horror spel, survival delen fick man uppleva mycket. När det gäller horror delen så skrämde inget i spelet mig, utan det var mer ”shit det kommer 10 fiender och jag har bara 3 skott” (mer paniken av att jag kanske ej kommer klara mig).