Stray Gods: The Roleplaying Musical

Alla kan vi känna oss lite förvirrade om vart vi är på väg i livet ibland. Men för Grace är det där med att finna sig själv lite mer dramatiskt än för de flesta. Med djupa berättelser, gudar och fria könsroller kan allt hända! Låt oss sjunga ut våra tankar!

Stray Gods: The Roleplaying Musical är vad jag skulle kalla en musical novel. Till skillnad från vanliga visual novels får vi som spelare vara med om en gripande berättelse i musikalform där vi får avgöra hur de olika låtarna utspelar sig.

Berättelse

Vår huvudkaraktär Grace är lite vilse i livet när hon under en audition möter en underlig kvinna som kallar sig för Calliope. I spelets första musikalnummer interagerar de två i en sång som ska tydliggöra Grace tankar och möjligheter. Här får vi som spelare välja vilket karaktärsdrag som kommer vara Grace huvuddrag genom huvuddelen av spelets tre akter.

Efter deras musiknummer ger sig Calliope av men det dröjer inte länge innan de träffas igen, under mindre trevliga omständigheter. Utan förvarning blir Grace indragen i en värld med gudar och magi. För att inte nämna att hon själv plötsligt är en av dem till följd av det andra dramatiska mötet med Calliope. Grace är nu nämligen den sista musan bland de grekiska gudarna.

Men spektaklet slutar inte där. Det blir upp till spelets huvudkaraktär att luska ut intrigerna mellan de olika kvarvarande gudarna, för de verkar sakta försvinna en efter en. Frågorna blir många och tillsammans med Grace får vi som spelare inblick i de olika grekiska gudarnas legender och sanningar, kanske gick det inte alltid till så som vi hört i sagorna…

Vid hennes sida på vägen till sanningen har Grace sin bästa vän Freddie som på ett komiskt och naturligt sätt blir en vandrande uppslagsbok kring grekiska myter för både Grace och oss spelare. Jag tror att en baskunskap i de olika grekiska guda-legenderna gör spelet mer intressant, men även om du inte vet vem Pan, Apollo eller Athena är så kan Freddie berätta det för dig.

Spelmekaniker

Karaktärsdragen för Grace som vi kan välja mellan är charmerande, kickass eller smart. Vilket du väljer påverkar vilka dialogval du kan välja mellan under spelets alla dialoger. För som alla riktigt bra visual novel-spel finns här mycket dialog som vi som spelare kan interagera med genom vår huvudkaraktär. I de flesta fall kan vi välja på alla alternativ, men i vissa val som kan ha en större inverkan på hur handlingen utvecklar sig är vi låsta till Grace karaktärsdrag. Till exempel om Grace trycker upp den andra karaktären mot väggen för att få svar eller om hon väljer rätt ord för att få dem att frivilligt dela med sig av vad de vet. 

Med jämna mellanrum bryts dialogen och dess val av med ett musikalnummer. I dessa musikalnummer gäller det att lyssna på musiken samtidigt som vi är redo att när som helst få upp två eller tre olika alternativ som vi måste välja mellan så fort vi kan. Spelet ger oss några sekunder på oss att välja hur Grace leder musiken och karaktärerna vidare i musikalnumret. Det kan vara att låta den andra karaktären fortsätta sjunga eller en lyriklinje som styr in ”dialogen” på ett annat spår.

Tidspressen tar en stund att vänja sig vid då karaktärerna fortsätter att sjunga samtidigt som vi som spelare ska läsa tre alternativ med text. Denna tidsbegränsning kan dock stängas av om man inte vill känna pressen. När jag väl vant mig vid att lyssna på en text och läsa något annat så tycker jag ändå att tidspressen tillförde en känsla av att musiken var ”live” så att säga. Det gjorde även att jag inte överanalyserade mina val utan gick på det som jag själv tyckte skulle passa in. Denna känsla stämmer väl överens med Grace förmåga att som musa få folk att sjunga ut sina känslor.

Alla ledtrådar och information som Grace samlar på sig går att läsa i en journal, men det går inte att gå tillbaka och läsa om dialogen eller göra om några val. Men dina val har betydelse, och även om den övergripande berättelsen förblir den samma så kan vissa kritiska punkter förändras baserat på dina val. Detta ger spelet ett visst omspelningsvärde, men jag tror personligen att det är något jag inte direkt slänger mig in i om det inte var för recensionen. Berättelsen behöver nog smälta lite innan jag kan uppskatta en annan variant av den igen.

Ljud och kontroller

Jag har spelat Stray Gods: The Roleplaying Musical på en Nintendo switch OLED och tycker att det var en trevlig upplevelse. Ljudet var bra men upplevdes bäst med hörlurar så klart. Textstorleken går att välja som liten eller stor vilket gör det lättare att se även på en liten skärm.

Kontrollerna är väldigt enkla, men då det kan vara lite fördröjning i switchens kontroller när man inte rör några knappar på någon minut så tycker jag personligen att touchskärmen var att föredra. Särskilt under musikalinslagen då det var lite bråttom att välja ett alternativ.

Ljudet är det som jag framför allt vill prisa spelet för. Musiknumren är inte några grammisvärda stycken kanske, men så tycker jag det är i många faktiska musikaler också. De syftar mer till att framföra känslor, situationer och tankar än att vara fantastiska mästerverk. Men röstskådespelarna är några av de bäst jag hört, särskilt när det gäller indie-spel. Alla karaktärer är fullt röstsatta och har en sådan inlevelse att stillbilderna som utgör det visuella känns som ett komplement till rösterna och inte tvärt om.

Tyvärr har de inte riktigt lyckats med att lägga in alla ljudspår på en nivå som fungerar. I vissa segment var det svårt att uppfatta båda karaktärerna i en dialog. Jag tror att det oftast var till följd av att karaktären var nedstämd eller viskade, men det var lite synd när det är just rösterna som griper tag i en som spelare. Vid något tillfälle överröstades den ena karaktären till och med av stämningsmusiken, synd men kanske att vänta i ett indie-spel.

Världen, stilen och karaktärerna

Världen består av stillbilder som inte är riktigt lika detaljerad som karaktärerna, men i detta fall störde det inte mig. Snarare lägger det tyngd på karaktärerna som det viktiga.

Under spelets gång besöker vi enbart några få platser, men det känns som att det finns en värld utanför det vi ser och inte som att Grace befinner sig på en isolerad plats utan inverkan från omvärlden.

Alla karaktärerna är välskrivna med en blandning mellan legender och moderna problem som vi som spelare kan känna igen oss i. Personligen är jag lite svag för spel som bygger på legender och myter och blir alltid glad när utvecklare har lyckats skapa en egen tolkning utan att det känns krystat.

Utan att det är uppenbart har spelet även en trevlig inklusivitet med många hudfärger och könsroller. Det finns ett mindre element av romantik där vi som spelare kan välja att charma någon av karaktärerna lite extra. Vi kan välja på både människa, gud, kvinna, man och flera hudfärger men det som framför allt grep mig var deras personligheter. Alla karaktärer har sina tydliga motiv och mål, om än inte glasklara från första början.

Tillsammans med Grace lär vi känna karaktärer som har varit med om mycket och deras odödlighet är ett tydligt tema.

Stray Gods: The Roleplaying Musical 

En musical novel är något nytt som gör att spelet kan komma att stå ut ur mängden, men jag hade själv inte plockat upp det enbart baserat på de trailers och den information vi fått på förhand. Men jag vill verkligen slå ett slag för Stray Gods, det är verkligen något annorlunda. Spelmekanikerna håller mig som spelare vaken och intresserad med en väl avvägd fördelning mellan cut scenes, dialog och musikalnummer. Välskrivna karaktärer och fantastiskt röstskådespel gör att detta kan komma att bli en pärla inom genren visual novel.