Mountain Everest Max

Idén om att utveckla något så fundamentalt som ett gamingtangentbord till att kännas fräscht och nytt är onekligen svårt att tänka sig – särskilt idag när var och varannan tillverkare har sitt egen variant på ämnet. MOUNTAIN däremot har tagit fram ett modulärt tangentbord i Everest Max som på riktigt vågar göra vissa väldigt intressanta förändringar, och samtidigt göra det på ett sätt som mycket riktigt kan komma att hitta hem till spelarstugorna. Är förändringens tid här?

Det nya Everest Max är ett aluminiumförsett tangentbord i ett gäng utföranden. Två olika utföranden (Gunmetal Gray och Midnight Black) rent estetiskt, med valet att välja mellan hela fem olika Cherry MX brytare – Brown, Red, Blue, Silent Red och MX Speed Silver. Alla med olika accentuering i dess nedslag och därför egen personlighet. I vårt fall blev det Cherry MX Red som med sin mer diskreta accentuering innebär en mer linjär nertryckning, vilket egentligen bara innebär att det känns som längre sträcka, utan lika mycket ’klickig’ aura. Något som definitivt krävs avvänjning om du är van vid tangentbord som Logitech G815 eller varför inte Mountain Everest 60 från samma tillverkare.

Till syvende och sist kan jag inte annat än mjukna upp inför brytarna då deras taktila känsla snabbt övervinner mig – som med de flesta tangentbord utrustade med Cherry MX brytare. Däremot är frågan snarare om själva utformningen av tangentbordet gör det lika mycket!

Detta är ett modulärt tangentbord, där numpad och tillhörande mediaknappar (med tillhörande display) fästs fast med hjälp av smidigt placerade USB-C portar och magneter. Något som gör att tangentbordet känns aningen skört om du bär det – då med oron över att beståndsdelarna faller av – men tro det eller ej sitter det tämligen väl kvar. Nu är det förvisso få som springer runt aktivt med sina tangentbord, men det var ändå något som under recensionsprocessen skedde, då jag bytte placering eller rentav tangentbord helt i jämförelsesyfte.

Börjar vi därför med numlock-delen är det en sak som står ut; dess anpassningsbara ’display’-försedda tangenter jäms med dess övre del. Inte nog med att de kan visa upp sköna bilder eller effekter i sig, de kan givetvis även förses med snabb-makros, genvägar eller snabbknappar. Något som ger tangentbordet en ytterligare nivå av anpassningsbarhet vilket uppskattas. En intressant detalj är dessutom att Everest försett denna numpad med ett skjutbart reglage på dess baksida, vilket gör att du kan skjuta ut USB-C port åt vardera håll. På detta sätt kan du fästa numpaden på både vänster eller höger sida om tangentbordet. Intressant designval som öppnar upp användandet ännu mer till exempelvis vänsterhänta individer.

Går vi sedan till den mindre del som huserar mediaknappar och rund displayskärm, fortsätter ett i mitt tycke innovativt tänk. Dess knappar kan variera i funktion utifrån vilken profil som är aktiverad – och skärmen kan visa upp mängder av olika typer av information, om än inte samtidigt. Runt själva skärmen är dessutom ett snurrbart reglage vilket gör att du smidigt kan nå en viss funktion, direkt via dess skärm. Att dessutom själva snurrandet kommer i mikroskopiska steg, gör även att användandet av den får en härlig textur skulle du kunna säga – och ger det hela en mer skön ’touch’. Denna mediadockningsstation om man så vill, kan även den variera plats på tangentbordet. Det finns nämligen två USB-C portar; en på endera toppsida, vilket gör att du kan placera denna docka antingen till vänster eller höger jäms med tangentbordets övre kant. På detta sätt kan ges du som användare lite mer flexibilitet, utan att det blir något som inkräktar på din upplevelse.

Slutligen har vi tangentbordet i sin helhet; med sin design, form och estetik som verkligen vinner över mig. I vårt fall kom den svarta modellen, vilket i sin utsökta aluminiumkropp verkligen känns kvalitativt och hållbart. Tangenterna är återigen underbara att skriva eller spela med, och känns pigga. Nog är det en helhet som utan tveklöst kommer upplevas lika fräscht som häftigt för de användare som använder det. Självklart kommer det även med programvara för att justera merparten av skärmar och snabbknappar, och givetvis RGB-belysning.

Det är märkligt egentligen, hur uppfattningen av det initialt kändes plojigt, men sedan snabbt byttes ut till fascination och äkta användarglädje. Att själv kunna förse snabbknappar till att direkt gå till exempelvis Streamlabs OBS eller andra tredjepartsprogram, och dessutom förse de med tydliga ikoner är ett riktigt intressant ingångssätt. På så sätt uppmuntrar du användaren att hitta sin egen uppsättning knappar, så väl som placering av numpad och mediadocka. Något som jag nog inte sett innan gjort på ett så välgjort manér som här.

Är det värt att köpa, oavsett vem du är?

Frågan som dock kommer upp är; har det några brister? Och här skulle jag säga att det enda egentligen är dess pris som verkligen kan komma att avskräcka folk. Med en prislapp en bra bit över 2 000 kronor, är detta inte något som du bara lite halvt om halvt slänger ut pengar på. Utan är istället något som kräver tankegång och beslutsfattande i vår mening. Sedan ska vi även ta med i beräkningarna att alla inte är ute efter flashiga mediaknappar eller ens möjligheten att skapa makros eller snabbgenvägar. Många vill ha ett mer simpelt tangentbord, och här är det ärligt talat en nivå av kuriosa insprängt i användandet, som säkerligen i sig inte är för alla.

Visst skulle du kunna argumentera för att användare kan välja att använda enbart tangentbordsdelen som ett TKL-tangentbord, men å andra sidan har du som användare ändå betalat för hela kalaset, så varför skulle resten då väljas bort? Tja, här skulle jag påstå att valet att bli flexibel för vad du använder tangentbordet till, och var gör att denna aspekt faktiskt får vatten ändå.

Är du på språng och vill ha ett kompetent tangentbord ute på exempelvis turneringar – men inte något som tar för mycket plats. Då kan du enbart sikta på att använda dess TKL del. Men med valet att addera vad du vill (numpad/displaydocka) om så önskas. Bara det faktum att det medföljer ett handledsstöd som passar just TKL-biten adderar till denna tanke. Sedan att detta innebär exempelvis USB-hubb saknas väl en aning, men får inget att fallera direkt.

I slutänden är det som med det mesta en fråga om vem du är, och i vilken mån du använder ditt tangentbord. Och just i det spektrumet av användare är det givetvis svårt att precisera exakt vem detta är för, men jag skulle säga att det i regel är för avancerade spelare, som vill anpassa sin upplevelse i största mån möjligt. Inte bara med kortkommandon och snabbknappar, utan även utseende, displayskärmar och profilanvändning. För där blir MOUNTAIN Everest Max en stor utmanare mot sina konkurrenter. Så till den grad att jag inte kan göra annat än rekommendera det varmt. Det är ändå ett väldigt stadigt, kvalitativt tangentbord, rikligt försett med flexibilitet sett till användarupplevelsen och med hejdundrans sköna brytare i grunden.