Innehållsförteckning
Yakuza eller Like a Dragon är en serie många håller kär, på grund av spelens djupa och sammankopplade berättelser, knasiga sidoaktiviteter och levande världar. Nu släpps det åttonde spelet i huvudserien, Like a Dragon: Infinite Wealth som jag fått äran att spela igenom i förtid. Det är dags att åka till Hawaii, bon voyage!
Från arbetsförmedlingen till Hawaii!
Like a Dragon: Infinite Wealth börjar med att vi får återbekanta oss med karaktärerna från Yakuza: Like a Dragon, det sjunde huvudspelet i serien. Det spelets protagonist, Ichiban Kasuga, har börjat jobba som arbetsförmedlare på “Hello Work”. En dag när Ichiban kommer till jobbet står inte allt rätt till, Ichiban har nämligen blivit anklagad för att ha gjort affärer med Yakuzan på sitt jobb. Anklagelserna kommer från en mystisk Vtuber vid namn “Tatara Channel”, och Ichiban blir av med sitt jobb. Direkt efter att Ichiban blivit arbetslös och inte riktigt vet vad han ska göra med livet blir han kallad till Jo Shawashiro från Seiryu-klanen. Som berättar för Ichiban att hans mor Akane vill att Ichiban ska komma och hälsa på henne i Hawaii. Han har nämligen aldrig träffat sin mor, på grund av en förväxling som liten. Ichiban lämnar därmed Yokohama bakom sig och flyger till de förenta staterna, och det är här äventyret börjar.
Jag vill inte avslöja så mycket mer om berättelsen, då den är en så pass väsentlig del av upplevelsen. Du som ska köra spelet ska inte veta för mycket. En detalj som bör nämnas dock är att Ichiban stöter på den originella protagonisten från Yakuza-serien, Kazuma Kiryu. Som fått i uppdrag av Daidoji-klanen, nämligen att leta reda på Akane han också. Det verkar bestämt som att hela Hawaiis maffia är på jakt efter henne, vad är det hon döljer som är så viktigt? Ja, det får du se om du spelar spelet!
Jag gillade berättelsen i Like a Dragon: Infinite Wealth. Det är en annorlunda berättelse jämfört med tidigare spel, där merparten av spelet utspelar sig i Hawaii. Dessutom gillar jag de nya karaktärerna, Tomizawa och Chitose, som är de nya tillskotten till partyt. Trots att berättelsen överlag är välskriven med många intressanta twistar som höll mig på helspänn, måste jag tyvärr säga att slutet var för mig personligen en stor besvikelse. Jag tänker inte gå in på mer detalj, och jag vet att vissa andra kanske kommer att gilla det, men för mig lämnade slutet en sur smak i munnen.
Familjärt, men fräscht.
Precis som det föregående spelet Yakuza: Like a Dragon är Like a Dragon: Infinite Wealth ett turordningsbaserat rollspel. Jämfört med de tidigare spelen i serien som har varit “street brawlers”. Stridssystemet är likt det tidigare spelet, med fyra karaktärer som strider i taget och attacker som gör extra skada om du tajmar rätt. Även hur fienders attacker gör mindre skada om du blockerar med rätt tajming påminner om de tidigare spelen. En av de största skillnaderna är att positionering spelar roll. Du kan nämligen gå runt med karaktärerna i en cirkel på deras runda och rikta attacker så att de träffar flera fiender samtidigt. Om en förmåga har “knockback” kan fienden knuffas in i en annan, vilket skadar fiender som kommer i vägen. En annan nyhet är “Tag Team”, en attack där två partymedlemmar går ihop för att göra en stark attack. Dessa låser du upp genom att öka din relation mellan karaktärer via så kallade “Drink Links”, som återkommer från Yakuza: Like a Dragon. För att nå dit krävs det något som kallas för hype-mätare, som du bygger upp över tid. Drink Links är precis som i det föregående spelet, event där du sitter och dricker på en bar med en karaktär där de berättar om anekdoter från vardagen. Det finns totalt fem Drink Links för varje karaktär, och dessa låser du upp genom att strida och göra uppdrag med karaktärerna. Dessa ger alltså insikt i karaktärernas vardag samtidigt som de ger dig förmåner i strid, vilket gör att de känns värda att ta del av.
En karaktär fungerar lite annorlunda från andra, nämligen Kiryu, som kan växla mellan tre olika fightingstilar och senare i spelet kan han bryta ut från det turordningsbaserade stridssystemet och spela som de gamla brawler-spelen under en kort stund.
Jag gillade det förnyade stridssystemet. Det känns familjärt för dig som kört Yakuza:Like a Dragon, samtidigt som det tar till en del nytt som bidrar till ett större djup. Dock kände jag att detta spel var betydligt lättare än föregående spel. Det kanske beror på att grinding inte var lika nödvändigt då det inte finns någon enorm difficulty spike som i det spelet. Eftersom jag spelade spelet i förväg hade jag ingen aning om en difficulty spike skulle inträffa, vilket gjorde att jag grindade en hel del i ”onödan”. Det är egentligen positivt, då berättelsen är något längre denna gång (runt 60 timmar tog det mig), men jag tror fler som kommer att göra mitt ”misstag” och ”power-levla” när det egentligen inte behövs. Något som är tillbaka från de tidiga spelen är “quick time events” på bossar, vilket gör allt mer cinematiskt och episkt.
På tal om grinding uppskattar jag verkligen hur spelet varnar dig om vilken level du bör vara på innan varje boss och innan större strider i storyn. När du går in i ett nytt område står det nämligen rekommenderad level samt vilken typ av utrustning du bör ha. Spelet har ett nytt system där utrustningen har olika “stjärnor”. Ju fler stjärnor, desto bättre utrustning. Detta underlättade hanteringen av utrustning, då jag behövde lägga mindre tid på att finjustera utefter stats.
Livet är lättare i Hawaii!
När vi ändå pratar om “quality of life”-förbättringar gentemot Yakuza: Like a Dragon måste jag nämna hur mycket jag uppskattar att du automatiskt kan slå ner fiender som är mycket lägre i nivå än du, så att du slipper ödsla tid på strider som knappt kan ge dig något. Ytterligare “quality of life” är en Segway du får genom ett sidouppdrag och som du kan använda för att snabbare ta dig runt. Du kan även ställa in vart Segwayen ska ta dig, så att du bara kan luta dig tillbaka och insupa vyerna. Denna Segway måste dock laddas genom varven då den drivs på batteri.
UFO-jakt, Pokémon och Animal Crossing!
Nu har vi kommit till den roliga biten, sidoaktiviteterna! Sidohistorierna är lika galna som vanligt. Här väntar allt från uppdraget att hjälpa en man att få sin döende hustrus önskan att se snö, och det gör du genom att få hjälp av några jättebebisar som använder vällingpulver, till uppgiften att ge dig ut på UFO-jakt. Dessa är standard för serien och jag tänker inte gå in djupare än så, men vad jag tänker nämna är att du låser upp en kedja sidouppdrag i andra halvan av spelet som du absolut inte vill missa om du är ett fan av serien och har spelat alla spel sedan Yakuza 0. Dessa är inte lika galna som vanliga sidohistorier, utan bidrar till karaktärsutveckling för karaktärer vi inte sett till på ett tag.
Utöver vanliga sidouppdrag har vi två stora minispel som är centrala när vi kommer till Hawaii, nämligen Sujimon League och Dondoko Island. Sujimon är Like a Dragons parodi på Pokémon och introducerades först i Yakuza: Like a Dragon. Hela grejen är att Ichiban ser världen som ett RPG (därmed genrebytet för serien) och att han då ser vanliga människor som olika Sujimon. I Like a Dragon sträckte detta sig till att du kunde fylla i ett så kallat “Sujidex” genom att möta olika typer av Sujumon, men det sträckte sig inte längre än så. I Infinite Wealth har man gått all in och introducerat Sujimon-ligan, där man kan träna och fånga Sujimon som kan sedan kan strida med och vinna över Discreet Four, fyra starka tränare, innan man tar sig till finalen mot liga-mästaren. För att strida mot de olika medlemmarna i Discreet Four måste du nå rätt rank. Det gör du genom att möta olika tränare runt om i staden. Du kan dessutom delta i “raids” där du kan fånga sällsynta Sujimon. Själva Sujimon-striderna är dock enkla. Du väljer en Sujimon per runda som gör en attack och det finns en attribut-triangel att hålla koll på, där olika typer av Sujimon slår andra. Jag körde igenom hela detta questline och tyckte att det var mycket trevligt. Det är inget du måste göra för att klara spelet, men det var en trevlig distraktion från den allvarliga huvudstoryn.
Det andra minispelet är Dondoko Island, där du får åka till en ö och leka Animal Crossing! Under en sektion i spelet när storyn tar en liten paus, blir Ichiban utkörd till en ö mitt ute i Hawaii vid namn Dondoko Island. Denna ö får han reda på är invaderad av pirater och han måste renovera den för att få fler som vill komma dit och bo där. Detta gör du genom att bygga olika verktyg och byggnader, hugger ner resurser och slåss mot piraterna. Piratstriderna är inte turordningsbaserade utan här måste du slåss och ducka i realtid. När du kört vissa sidouppdrag dyker karaktärer från dessa upp på din ö, vilket uppmuntrar dig att återkomma. Jag har tyvärr inte hunnit spela så mycket av detta sidoläge under min genomspelning, på grund av att huvudstoryn och andra sidouppdrag tagit fokus. Men jag kände på det lilla jag körde att detta läget var gediget och att många kommer kunna lägga tiotals – om inte hundratals timmar på denna sidoaktivitet.
En av de största tjusningarna för mig i Yakuza: Like a Dragon var jobbsystemet, där du kunde gå till arbetsförmedlingen för att ge dina karaktärer nya klasser. Detta finns även i Like a Dragon: Infinite Wealth, men här går du till en turistbyrå vid namn “Alo-Happy”, där du gör olika aktiviteter på Hawaii som inspirerar till olika klasser. Det är allt från samuraj till cowboy/desperado till action-stjärna och att mixa och matcha olika kombinationer är lika kul denna gång.
Ett grafiskt lyft och härliga beats!
Grafiskt har spelet fått ett ganska stort lyft från Yakuza: Like a Dragon, något jag märkte extra tydligt efter som jag spelade spelen strax inpå varandra. Särskilt i Hawaii har spelet fått ett ansiktslyft, jämfört med städerna i Japan som inte ändrats särskilt mycket grafiskt. Det märks tydligt hur färggrant Hawaii är jämfört med Kamurocho och Yokohama. I min mening är detta något serien behövt eftersom alla tidigare spel utspelat sig i liknande städer i Japan.
Mycket av musiken i spelet är återanvända stycken, men det har tillkommit en del nya stycken som jag tycker passar bra, till exempel stridsmusiken i Hawaii som har en mer “hipp” känsla. Jag tycker även användningen av känslosam musik i cutscenes är ypperligt utförd, till den grad att jag nästan fällde en tår i en scen. Jag spelade spelet på japanska, då Yakuza 0-6 inte hade val för engelskt tal. Jag tycker alla huvudkaraktärer var väl röstskådespelare, men jag fann det lite märkligt hur vissa karaktärer pratade engelska i Hawaii, medan vissa andra, som dessutom var tydligt amerikanska, pratade japanska. Detta tog mig ut lite ur upplevelsen, men jag vande mig. Det fanns dock en karaktär som pratade engelska i vissa scener. Denna uppenbart japanska snubbe var så urusel på engelska så jag kunde inte hålla mig för skratt. En liten detalj, men jag tyckte den var kul.
Sammanfattningsvis är Like a Dragon: Infinite Wealth ett av de bästa spelen i serien, om inte det bästa. Spelet har mängder av sidoaktiviteter, och en engagerande och känslosam berättelse med välskrivna karaktärer. Om det inte vore för slutet som gav mig ett dåligt sista intryck skulle jag satt “Toppklass” , men nu får vi nöja oss med “Bra Köp”.
Denna recension baseras på PS5-versionen.
Spelet släpps även till Playstation 4, Xbox Series X|S, Xbox One och PC.
Like a Dragon: Infinite Wealth. Lägsta pris 549 kronor enligt Prisjakt 2024-01-23.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av SEGA.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.