Hem RecensionerSpelrecensioner Jon Shafer’s At the Gates

Jon Shafer’s At the Gates

av Joel Svahn

Jon Shafer’s At the Gates är ett 4X strategispel där du tar dig an rollen som en medeltida krigsherre med mål att störta det väst/öst-romerska riket. Spelet är designat av Conifer Games och är studions första spel. (BTW, om du tycker att namnet Jon Shafer låter bekant så är det för att han var huvuddesigner för Civilization V, det bådar ju gott)

Likt många andra spel i 4X genren så börjar du med en by, den kommer sakta att växa då fler och fler klaner ansluter sig till dig och genom att bygga byggnader på närliggande hexagoner. I början av spelet kommer du inte bygga så mycket utan istället skicka ut foragers och hunters att t.ex. hitta bär och jaga rådjur. Normen bland 4X spel brukar vara att du skapar dessa arbetare i utbyte mot resurser. Men istället för att skapa soldater, bönder och krigare från tomma intet så tränar du de klaner som anslutit sig till dig. Du kan träna dom i att utföra olika jobb och i så kallade disciplines. Disciplines är dom sex kategorier som alla arbeten är uppdelade i. Ju mer nivåer en klan har i en disciplin desto snabbare kan dom byta jobb i samma disciplin. Du måste dock tänka efter lite vem som ska göra vad, de olika klanerna har nämligen två slumpgenererade traits. De gör att vissa kan vara extremt karismatiska och har lätt att få begär, men andra är bättre på att träna hästar. Allt detta bidrar till att göra filurerna på kartan mer levande och gör att det kan uppstå interna konflikter mellan klanerna. Något som också skiljer från den klassiska 4X formeln är att du bara har en by. Du kan inte heller ta över motståndarnas byar, du kan däremot ockupera dom för att sätta dom ur spel.

Resurserna på kartan är inte oändliga (till en början) och du kan bara bygga byggnader inom ditt egna område. Du har dock två knep mot detta: grundtyperna av dina “resurs-samlare” bygger inget och kan därför utvinna resurser utanför ditt område, men med risk för att bli kidnappade av banditer. Du kan också flytta runt din by. Bara ta ditt pick o pack till nästa ställe för att, likt en robotdammsugare, konsumera allt i din väg. Detta tycker jag är en härlig frisk fläkt i den ibland lite torftiga 4X genren. För inte nog med att du måste ha ordning i ditt nuvarande område, du måste också hitta nya platser med resurser och avgöra när det är dags att dra sig vidare. Det blir ett kul strategiskt lager som passar in fint i ”kringvandrande-klan” känslan. En annan utmaning är vintern, under vintern kan du inte längre få mat genom spannmål och frukter, utan får hålla dig till jakt, fiske och boskap. Eller så kan du göra annat under vintern och hoppas att maten räcker till våren. Det blir också svårare att gå runt på kartan då det nu kalla klimatet gör att dina truppers supply blir låg. Om en klan som rör sig på kartan får låg supply så kommer den börja ta skada tills den lyckas ta sig till en ruta med mer supply. Som tur är så finns det gott om yrken att utföra i själva byn: t.ex. göra så att nya klaner ansluter sig snabbare, genom att ge dig mer fame. Eller öka din knowledge, som gör att du kan forska fram nya yrken snabbare.

Det är inte alltid lätt att komma överens.

Det finns två sätt du kan vinna på: Du kan skicka klaner till Rom och utbilda dom till legionärer. Det tar ett år att utbilda en legion och du behöver fem stycken för att vinna. Det kostar också en större mängd resurser som bara blir tillgängliga senare i spelet. Alternativ två är att du störtar romarna i vanlig, hederlig, krigföring.

På tal om krigföring, låt oss prata lite om hur det fungerar med krig. Det finns bara en attribut som avgör om något är bra eller dålig på att slåss, power. Det är iallafall den siffran du har att utgå ifrån, sen händer det säkert en hel del bakom kulisserna, men generellt sett så funkar det såhär: Har din armé dubbelt så mycket power som din motståndares så vinner du och tar nästan ingen skada själv. Sen så påverkas arméers power beroende på hur många klaner det är i armén, vilka traits dom har, om den står i en skog, på en kulle, i vatten etc. Men det finns inte några trupp-kategorier som skulle påverkar hur bra en häst slåss mot en fotsoldat. Arméerna har också en moral mätare som kan användas till att bekämpa en tuffare motståndare. Detta system känns lite tråkigt och fantasilöst, det tar bort ett djup som man hade önskat funnits där. Du behöver inte heller någon anledning att förklara krig, utan kan göra det lite som du vill.  

Jon Shafer’s At the Gates är vackert och ser nästan vattenmålat ut. Det ser verkligen bra ut. Men det kan bli lite svårt att urskilja exakt vad som händer och vad som påverkar en viss ruta då det flyter ihop lite väl mycket ibland. Det är lite tråkigt då en ruta kan ha väldigt mycket information som man snabbt vill ha tillgång till. Och informationen finns ju där, bara att man har svårt att se den. Det är just på den här punkten som spelets brister kommer fram som tydligast. Spelets UI är inte jättebra. Det räcker med att gå in på ”options” menyn för att se detta, det enda du kan ändra på där är volym. Om du vill ändra annat så som, skärmupplösning, helskärmsläge etc. så måste du ändra på det i installationsfilen. Tech-trädet, där du forskar fram nya yrken, är svårframkomligt då du ofta måste scrolla upp till en kategori och sen ner till en annan. Det blir ännu värre senare i spelet allteftersom du låser upp fler teknologier.

Man kan sväva med musen över fet-markerade ord för att få en förklaring om dom, det kan man också göra i nästa ruta, och i nästa ruta, och i nästa ruta….

Teknologierna känns också som att dom är för många (eller för lika varandra) då jag kommit på mig själv att hoppa över samma teknologier oavsett vilka utmaningar jag ställts inför. Dina motståndare delar inte samma mål som du och är därför oberäkneliga på ett härligt sätt, men när jag förklarat krig mot någon så har jag inte mött något större motstånd. I åtta fall av tio så hade banditer redan tagit hand om det som skulle kunna uppfattas som ett hot. AI:n är också väldigt passiv, den kanske säger mycket, men brukar sällan agera på det. Detta gör så att din singleplayer-upplevelse blir mer en väntan på att saker ska bli klara än en spännande utmaning av något slag. Visst, AI:n har ett övertag mot dig i början, men sen så känns det som att dom inte gör något annat än att planlöst flytta runt sina klaner på kartan. Man hade kanske fått ett mer utmanande scenario om man hade kunnat spela mot andra över nätet, men tyvärr är singleplayer det enda alternativ som finns. Kombinera det med lam AI och det blir inte så kul. Jag har också stött på en del buggar med fönster som varit för stora för att stänga. Det finns inte heller en spelbar introduktion av något slag, istället så finns det en ”Help screen” med allt vad du kan tänkas behöva. Målet är att det ska kännas som att du upptäcker saker själv och lär dig av dina misstag, då det är helt upp till dig om du vill läsa på om något eller inte. Men här känns det mer som att spelet undanhåller information genom att inte ge dig en ordentlig introduktion och därigenom försöka göra spelet mer utmanande än vad det egentligen är.

Allt detta gör så att spelet känns rätt så tråkigt att spela, vilket är väldigt synd då spelet bidrar med lite nya tankesätt och grepp kring 4X. Man kan urskilja något bra där bakom allt det dåliga, men det glänser inte starkt nog för att rädda spelupplevelsen. 


Specifikation

Denna recension baseras på PC/Steam versionen.

Jon Shafers At the Gates. Lägsta pris ca 310 kronor enligt Steam 2018-01-30 

Recensionsex tillhandahållet av Conifer Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar