Lysfanga: The Time Shift Warrior

Vid första anblicken är Lysfanga en kopia av diverse top-down, 2,5D, hack’n’slash-spel (som t.ex Minecraft Dungeons, Diablo och Nobody Saves the World). Men det är när du tar en närmare titt som du ser vad den stora skillnaden är.

För århundrade sedan blev världen invaderad av en grupp av fientliga varelser som kallade sig för Raxes. Med hjälp av drottningen Qhomera lyckades invasionen stoppas. Sedan dess har det fötts en mäktig krigare varje generation, en Lysfanga, för att beskydda sitt folk. Du tar dig an rollen som Imë. Hon är sin generations utvalda krigare och hon har förmågan att vrida tillbaka tiden, skapa kopior av sig själv och på så sätt besegra fienden Raxes. Det är nu din uppgift att slå tillbaka den annalkande invasionen genom att slå dig förbi fiender och ännu fler fiender och tillslut ett par fiender till.

Premissen är enkel ändå. Imë ska ta sig från punkt A till punkt B. Vägen där emellan kantas av Raxes som hon måste besegra. När Imë kommer in i ett område där dessa Raxes befinner sig, stannar tiden och du som spelare får en stillbild av hur spelplanen ser ut. Detta gör det möjligt för dig att planera vilken väg du ska ta för att besegra alla. Det finns däremot ett litet problem. Du har bara 20 sekunder på dig innan du dör. Och det finns inte en chans alls att du hinner avverka alla som står i vägen på dessa 20 sekunder. “Men Peter,” kanske du läsare undrar nu. “Hur ska jag då klara banan om det inte finns en möjlighet?” Jag är glad att du frågar! För nu dyker briljansen med spelet upp.

När du spolar tillbaka tiden, skapas det en ny du, en så kallad Remnant. Detta är en helt färsk kopia av dig, medan din förra kopia gör samma sak som du gjorde förra “livet” så att säga. Kort sagt går det till såhär. Du väljer att med ditt första liv gå åt höger för att besegra de fiender som är där. Tiden tar slut, spolas tillbaka och du står där igen. MEN din förra Remnant gick ju åt höger vilket nu innebär att du kan gå vänster. På så sätt besegrar du alla fienderna på banan tillsammans med en klon av dig själv. Du har ett begränsat antal av dessa Remnants när du börjar, men det finns möjlighet att låsa upp så du kan öka dem. Detta gör du genom att hitta speciella kistor där det finns remnants-fragment. Fyra fragment ger dig en ny remnant att använda dig av.

Detta gör verkligen att Lysfanga: The Time Shift Warrior sticker ut från de andra spelen just nu. Det är nästan som att spela Battle Chess fast i hack’n’slash-format. Det krävs att du planerar dina attacker. På vissa banor måste du koordinera med din Remnant för att besegra två ihoplänkade Raxes (se sista bilden). Allting blir en strategisk kamp. Som om inte detta vore nog, har du möjligheten att spela om alla sammandrabbningar när du är klar. För såklart så finns det en tid att slå; vilket gör att du kanske fastnar på vissa ställen lite längre än andra. Inte för att det hände mig alls, men jag bara säger. Det KAN hända. Du har tillgång till tre olika vapen under spelets gång, men det är dina magiska krafter som definierar dig som spelare. Det finns ett gäng olika magier du kan lära dig, trots att du bara kan använda en åt gången och ovanpå detta kan du lära dig några olika ultimates. Det är när du hittar en bra kombination av allt detta som du hittar din spelstil, oavsett om det är fokus på tid, försvar eller att absorbera skada.

Det går inte att gå upp i level med Imë. Det enda som gör henne starkare är en kombination av starkare ultimates, fler remnants och olika magier. Det finns totalt 14 olika magier du kan lära dig och det är allt från att kunna bestämma en annan startpunkt för din remnant till att göra dig osynlig ett tag. Runor är passiva förmågor som kan öka hur mycket skada du gör precis när du har spolat tillbaka tiden eller varför inte ge dig bättre rustning? Det finns 10 runor, och precis som med magin kan du bara ha en i taget. När det gäller din ultimate finns det totalt fyra stycken. Den första du låser upp är en stor explosion som gör mycket skada över ett stort område. En annan är magiska svärd som snurrar runt dig i hög hastighet. Som du märker finns det oerhört många kombinationer för att hitta just din spelstil.

Under det korta spelet, mellan sex och tio timmar ungefär, får du en bra och spännande insikt i världen förr och nu. Det är en fin och välberättad story. Det finns lite kistor att öppna som innehåller vapen (fast inte så många), en ny färgkombination till din rustning eller lite av den där valutan som du kan behöva för att köpa fler kosmetiska uppgraderingar. Men förutom det unika upplägget med Remnants, har inte spelet så värst mycket annat som talar för sig. Ja, det är väldigt snyggt gjort och arkitekturen i spelet är tydligt inspirerat av både Egyptisk och Maya kultur, men det räcker liksom inte för att jag inte ska sitta här och skriva detta med fler frågor än svar. Att du har möjligheten att koppla in en handkontroll för att spela, är dock något som jag uppskattar.

Tiden du använder för att springa mellan de olika fighterna är så brutalt oinspirerande. Det är bara löpning för löpandets skull och det finns ingenting att upptäcka direkt. Inga stora hemligheter gömda i bandesignen utan du hade lika gärna kunnat ställa Imë på ett rullband och låta henne fascinerat se sig omkring mellan striderna. Det är å andra sidan mellan de olika fighterna som du har möjlighet att uppskatta grafiken. Som jag tidigare skrev märker du väl hur spelskaparna har inspirerats av t.ex den Egyptiska och Mayakulturen och det är verkligen en spektakulär syn. Det är tydligt att Sand Door Studio har haft en klar bild över hur de vill att spelet ska se ut, och har anlitat talangfulla artister för det. Ljudet ligger i bakgrunden utan att ta över för mycket. Jag får en stark känsla av äventyr av det dock, till exempel Lara Croft när hon springer genom mörka, fuktiga grottor eller Indiana Jones när han piskar sig genom luften i någon biljakt.

Tempot håller sig lugnt mellan nivåerna och exploderar i takt till dina vapen när du anfaller i strid. När det gäller vapen, finns det bara tre stycken (svärd, treudd och chakrams) i spelet du kan använda dig av och i ett hack’n’slash hade jag förväntat mig fler. Men som med allt annat, handlar det mer om hur du använder de och inte att du gör det. När det gäller din rustning så kan du hitta olika färgkombinationer, men det är ingenting som har någon inverkan på hur mycket skada du tål eller liknande, utan det är bara annan färg. Sammantaget är det alldeles för många små såna här detaljer, som utvecklarna Sand Door Studios hade kunnat göra så mycket bättre och utnyttjat på ett annat sätt. Det får mig att tycka att det är ett bra spel, men inte fantastiskt. Det är underhållande, men fångar inte in mig.

Flygande raxes, raxes med sköldar och ihoplänkade raxes.

Är Lysfanga: The Time Shift Warrior värt att spela då? Jo, men det tycker jag allt. För striderna är trots allt väldigt spännande och välgjorda. De har hittat en bra balans där du ibland känner att om jag bara gör något litet annorlunda till nästa gång när du misslyckas med en bana. Det är inte för svårt, men det är inte för lätt. Ibland är det frustrerande när du fastnar på en bana i fem minuter, tills det helt plötsligt bara klickar och du undrar varför du inte gjorde så från början.

Så ta fram den bekväma stolen och koppla in din handkontroll. Spendera ett par timmar med Imë. När du är klar så märker du att tiden inte har gått framåt alls, utan nästan bakåt. Och nu har du en kopia jämte dig som ivrigt vill spela tillsammans.