Irony Curtain: From Matryoshka With Love

Kalla kriget var en spännande men också väldigt otäck tid i världen. Starka slitningar mellan kapitalism och kommunism, men främst mellan Sovjet och USA. Irony Curtain: From Matryoshka With Love tar oss tillbaka till denna problematiska relation, på sitt eget ironiska och satiriska sett.

Det första som händer är att vi ser att kaos har utbrutit i en stad. Vår huvudperson springer för sitt liv. Soldater försöker stoppa honom, men de slås ner av vad som verkar vara bekanta ansikten för huvudpersonen. Fanor byts ut, en revolution att störta en regering tycks ha tagit kraft.

Vi kommer sedan till en tågstation, ett tåg avgår och huvudpersonen försöker muntligen stoppa det, men utan framgång.

Där får vi börja styra personen, det enda vi vet är att vi ska stoppa tåget, men inte vad som hänt innan, eller ens vem huvudpersonen är. Det här är dock det närmsta vi kommer en Tutorial i spelet. Vi får bekanta oss med “kontrollerna” i spelet. Det är ett Peka-Klicka spel så vi lär oss att klicka på saker helt enkelt! Vi får här en försmak av vad spelet kommer bjuda på resten av resan. Använda objekt vi plockar upp för att lösa problem, att kombinera saker i vårt inventarie och via en sångare får vi reda på att om livet känns svårt, behöver vi inte fusk eller guider. Håll in mellanslag så kommer sanningen visa sig. Ett enligt mig ganska kul sätt att etablera en av spelets två hint funktioner, den andra är att ringa i telefoner och prata med “teknisk support”. Efter detta scenario så börjar spelet på riktigt!

Vi spelar som Evan Kovolski en journalist ifrån “The States” (spelets variant av USA); han ger ut en egen tidning som heter “The Daily Worker Monthly” (med kontor och dylikt på sitt sovrum i sina föräldrars hus). Denna tidning och Evan själv är något kontroversiell då den ställer sig positiv till kommunism, Matryoshka (spelets variant av Sovjet) och deras ledare som kort och gott heter “The Leader” eller (“Supreme Leader” om man så vill). I The States så tror man stenhårt på kapitalism och ser Matryoshka som deras största fiender.

Efter en TV-sänd konferens där han upprört meddebattörer och publik, så blir han kontaktad av en spion från Matryoshka som heter Anna Orlova. Hon säger att de har uppmärksammat Evans åsikter och att han är rätt person att assistera henne och hennes kollegor i ett sätt att avvärja en konspiration i Matryoshka som vill mörda The Leader.

Evan som hela sitt liv drömt om att få åka till Matryoshka nappar direkt på erbjudandet. Så han smugglas ut ur The States och hamnar sedan i Matryoshka. Evan är till en början i något slags konstant glädjerus och har en naivt positiv inställning till Matryoshka, även om man måste fylla i formulär för att få tillgång till sitt hotellrum, för att använda toaletten och även för att få beställa mat från restaurangen; också hur man sedan fyller i formulären är inte så självklara som man tänker sig. Men när han sedan lär sig det lokala språket och börjar prata med invånarna, så inser Evan att allt kanske inte är frid och fröjd i sitt drömland och är verkligen The Leader en så fantastisk människa som han alltid föreställt sig?

En bra mix av barnvänligt och vuxet.

Spelet är väldigt mycket av ett kärleksbrev till gamla tidens peka och klicka spel, främst de som släpptes av Lucasarts. Day of the Tentacle är de spelen som jag direkt ser kopplingar till, men utseendemässigt och även humormässigt vill jag säga att de även har mycket gemensamt med Daedallic Entertainments Deponia serie. Vilket inte är konstigt eftersom det är mycket av en moderniserad variant av de gamla spelens utseende. Jag tycker att det funkar, det är färgglatt och mysigt, vilket passar den satiriska tonen i spelet väldigt mycket.

Humorn i spelet gillar jag jättemycket, det är en bra mix av familjevänligt och vuxet. Man har valt att lägga fokus på just slitningen mellan kapitalism och kommunism, lägg sedan in Evans naiva inställning till det hela så är det vid flera tillfällen som jag skrattar gott under de timmar jag spelat.

Storyn fungerar bra också, man har här valt att låta oss vara en liten spelpjäs i någonting mycket större som sker i bakgrunden, det slängs in mycket hintar om detta i dialog, cutscenes och även i vad invånarna vill ha hjälp med. Så det är absolut ingenting man känner sig snuvad på. Tvärtom så gör det att vi knyter an till Evan och hans naivitet mycket mer, så när vi får reda på hur saker och ting verkligen ligger till så lider man faktiskt med honom också.

Ett spel av den här typen bygger på pussel och problemlösning, jag tycker utvecklaren Artifex Mundi har gjort ett bra jobb med detta. Det är aldrig speciellt långsökt, är det någon lösning som man inte har kommit på direkt så är det i stort sett alltid någon liten simpel lösning, som man helt enkelt bara har missat. Det är även en bra mix av dialogbaserade och inventariebaserade pussel.

Det tråkigaste med Artifex Mundis pussel är att skulle man inte lyckas direkt, så måste man lida sig igenom hela dialogsekvenser igen, vilket är frustrerande emellanåt. Framförallt om dialogsekvensen är en utskällning om att man inte har gjort rätt! Det som inte är lika bra är att i vissa cutscenes så upplever jag det hela som lite hackigt, det flyter inte på riktigt lika bra som resten av spelet, vilket jag inte kunde begripa varför.

Spelet vill som sagt driva med både kommunism och kapitalism, Det vill inte mena på att det ena är bättre än det andra. Utan vill snarare mena på att dessa bör slå sig ihop till en demokrati för att bättre gynna invånarna. För spelet driver ganska starkt på att vara anti-diktatur. Men med den här premissen så hade jag önskat lite fler kängor riktade mot staterna och kapitalismen. Visst finns de där, men kommunistkängorna är så väldigt tydliga, så på ytan är det lätt att få bilden av att man bara vill driva med kommunismen.

Men på det stora hela så bjuds det på mycket välsmakande godis och jag är säker på att fans av genren kommer vara nöjda när spelets eftertexter rullar.