När Rose råkar höra sina föräldrar försäga sig på håll att de ska skiljas, faller inte bara hjärtat som en sten hos henne, utan även hos oss betraktare som precis startat It Takes Two. Att sedan denna tvåspelarupplevelse ta en fantasifull resa in i ämnen som försoning, förståelse och äventyrsanda — vilket känns lika mycket värmande som bitterljuvt på sina platser — adderar verkligen till upplevelsen. Det må krävas att båda personer i en relation inser statusen på sin situation ibland, men det behövs bara en person för att inse värdet i spelet It Takes Two!
Cody och May har äktenskapliga problem och det visar sig snabbt. Även om de vill berätta det på ett så öppet och förstående sätt som möjligt för sin dotter Rose, slutar det ändå med tunga tysta steg uppför trappan för den lilla flickan. Väl däruppe tar Rose sina två favoritdockor, smyger ut genom fönstret och beger sig till garaget, där hon skapat en koja. Dessvärre kommer känslorna ifatt henne och två stilla tårar faller, träffandes av de två dockorna. Det nästa vi ser är hur de två dockorna vaknar upp – nu med föräldrarnas sinnen i respektive docka?! Det blir ditt uppdrag att tillsammans med en vän eller familjemedlem spela som endera av de två dockorna och försöka nå Rose, för att samtidigt reda ut det äktenskapliga trassel de försatt sig i.
Att Josef Fares arbetat som regissör är väldigt tydligt. Det finns scener av värme, rörande känslor och adrenalintung (men hoppfullt lekfull) pussellösning som går om vartannat. Framförallt står berättelsen ut i det att man naturligt känner för Rose, men framförallt lär känna de två föräldrarna – nu fångade i två dockor. Spelets berättelse handlar till stor del om att hitta tillbaka till varandra, att se varandra och ta in vad den andra går igenom. Många gånger i livet ser vi saker på ett mer svartvitt sätt och det är i de stunderna som vi verkligen behöver ta ett steg tillbaka och faktiskt fundera över den situation som råder – utan att rusa in i ogenomtänkta beslut. Att det sedan kan resultera i ett fantastiskt äventyr, där det ena pusslet avlöser det andra, medan märkliga pratande kärleksböcker högtravande predikar om kärlek, elefantdrottningar letas upp och bossstrider uppstår, det gör det hela bara ännu bättre.
Ett audiovisuellt skådespel…
Som spel är det tämligen rättframt: du spelar ur klassisk tredjepersonsvy, på delad skärm. Detta är som jag redan nämnt ett co-op spel – och enbart ett sådant. Antingen via lokal co-op eller online. Rent kontrollmässigt har en god symbios skapats, där du konstant sätts i situationer där den ena karaktären har en specifik förmåga och den andra en annan, för att de på det sättet ska komplettera varandra. De lyckas få kontrollerna att naturligt falla in i spelets tematik. Styrningen känns framförallt distinkt och lätthanterlig, världarna bubblar av uppfinningsrikedom både sett till den färggranna grafiken, såväl som den poppigt glada musiken och ljudbilden. Kontrollschemat är för övrigt precist och du känner att de nästan arkadigt styrda karaktärerna alltid lyder minsta vink – även när perspektiven från och till ändras.
Världarna avlöser varandra, medan dina dockor sakta men säkert rör sig i riktning mot dottern, i vad som är en varierad mix av lekfullt plattformshoppande, samarbetspussel och berg-och-dalbaneglidande. Extra roligt är det att spelet hela tiden bjuder på nya spel-mekaniker, om det så är att skjuta sprängbar honung, repsvingande moment eller varför inte ett parti där du lever ut dina drömmar som trollkarl – med antingen eld eller ismagi! Något som står ut är att längden på banorna i regel är korta, och att problemlösningen ibland är så enkel att man stirrar sig blind i tron om att det ska vara något svårare. Men just därför kommer man hela tiden framåt i både berättelse och sätt att spela.
Trots detta kontinuerliga flöde är ibland antalet pussel på gränsen till tröttsamma. Man finner sig lätt redo att gå vidare med berättelsen innan alla pussel är lösta. Inte på det sättet att pusslen i sig är dåliga, utan snarare att det är en till synes oändlig kavalkad av pussel, där stunder av andakt servat spelets rytm bättre. Nu sker detta mer sällan då pusslen i regel är korta, men det är ändå något som jag gärna sett att det slipats på ytterligare. Visst är det variation här, men med ett stort fokus på berättelsen, hade jag gärna även sett att de skurit ner spelet en timme eller två, för att få det hela mer tajt.
Utöver detta upplevde vi även smärre buggar, som att man fastnade i objekt, eller att det inte gick gå vidare då en av karaktärerna inte kommit vidare. Nu var detta tack och lov väldigt sällan, men är ändå något som bör tas upp.
Att spela är att spela med någon annan — jämt!
Sedan har vi elefanten i rummet. Detta spel går enbart att spelas med en vän, då det är samarbetsläget som gäller, inget annat. Självklart är detta en viktig del av spelet med tanke på dess tematik, men jag hade gärna sett möjligheten att spela själv, särskilt då den grundläggande berättelsen ändå övervinner mycket och utan tvekan kunnat stå på ett par ben. Trots det går det inte annat än att älska spelet. Under hela spelet fann både jag och min tonåriga dotter (som jag spelade med) att det kom med glimten i ögat samt en god portion varm humor. Trots att du börjar samtala med leksaker, mjukisdjur eller rentav hammare, känns det ändå märkligt nog mer jordnära och sympatiskt än många andra spel jag spelat på sistone. Det är tacksamt lätt – kanske ibland för lätt — och det gör sig absolut bäst i kombination med barn.
Om man då spelar med en dotter, som just gått igenom skilsmässa från sina föräldrars sida (jag vet, jag var en av de), då kan det ta aningen mer. Men även utan det i ekvationen är detta ett spel jag känner alla samarbetsälskare (och alla andra också för den delen) bör testa! Jag menar, om bara en av dina vänner spelet, kan de bjuda in dig för att spela — oavsett om du äger spelet eller ej. Precis som spelet bjuder in till samtal och förståelse, ger spelskaparen dig möjlighet att bjuda in dina vänner på ett lika välsinnat sätt. Fint är bara förnamnet, för detta härligt uppsluppna äventyr där hjärta och förståelse ligger som grund.
Denna recension baseras på Xbox Series X versionen.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av EA. Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.