LEGO Horizon Adventures

Aloy är tillbaka igen, men denna gång i en aningen “blockigare” tappning. Välkommen till LEGO Horizon Adventures, ett äventyr för hela familjen!

En klassisk saga återberättad

Precis som titeln antyder är LEGO Horizon Adventures ett LEGO-spel som utspelar sig i världen från den kända Horizon-spelserien från Guerilla Games. I LEGO Horizon Adventures får vi uppleva en alternativ version av berättelsen från det första Horizon-spelet. Horizon Zero Dawn, där vi tar oss an rollen som Aloy, en ung flicka som söker efter sitt förflutna i en dystopisk framtid där maskiner som liknar djur härjar. En ond kult som leds av den galne Helis kontrollerar de maskin-lika djuren och får dem att agera våldsamt mot mänskligheten. Aloy och hennes kompanjoner Varl, Teersa och Erend ger sig ut för att leta reda på mekaniska blommor som kan skapa ett supervapen som kan sätta stopp för kultens planer. Berättelsen är som sagt en lite annorlunda tolkning på Horizon Zero Dawn, men med en komisk underton som är typisk LEGO-spelen. Erend, till exempel, är helt besatt av donuts och kan inte få nog av dem, medan Teersa alltid skämtar om sin ålder och “the good old days”. Till en början tyckte jag det var lite väl mycket skämt, men när jag kom in i det mer tyckte jag att det fungerade bra och jag gillar hur de har skrivit om berättelsen för att tilltala en yngre publik.

Värt att notera är även att berättelsen är grovt förkortad i denna version i jämförelse med originalspelet. Det tog mig ca sju timmar att klara huvudkampanjen i LEGO Horizon Adventures, medan det tog mig mer än dubbla i Horizon Zero Dawn. Detta är på grund av att de tagit bort sidoberättelserna och delar av huvudstoryn för att passa formatet. Jag tror att detta var ett smart val, då jag tror att spelet humoriska ton hade tappat sin effekt om speltiden var längre.

Skurkarna!

En lekplats för fantasin!

LEGO Horizon Adventures är ett action-äventyrsspel i en isometrisk vy där du bygger upp din bas, “Mothers Heart”. Denna fungerar lite som en hub-värld där du bland annat kan uppgradera dina karaktärer, skaffa nya kläder åt dem och dekorera miljön med olika motiv från LEGO-serien, bland annat LEGO City och Ninjago. Du kan även ta dig an olika uppdrag som invånarna lagt upp på byns anslagstavla. Dessa kan bland annat vara att besegra ett visst antal av ett monster eller att använda ett vapen ett visst antal gånger. Belöningen för dessa är oftast pengar att använda för att dekorera byn med. Jag gillar hur denna hub-värld fungerar. Det är lite som en sandlåda som du kan göra lite vad du vill med, precis som det ska vara i ett LEGO-spel i min mening. Förutom att dekorera hubben kan du även uppgradera dina karaktärers förmågor för att göra dem starkare genom att spendera ”in game-pengar”, vilket gör att hub-världen får lite mer funktion än att bara vara en lekplats. Det tillkommer lite NPC:er som du kan prata med under spelets gång, men dessa tillför inget förutom lite dialog och känslan av att din hub-värld växer under spelets gång.

Att dekorera byn är dock inte det enda du gör, utan det största fokuset ligger på uppdragen som för berättelsen vidare. Det finns fyra områden som låses upp allt eftersom – skog, snötäckta berg, djungel och öken. Uppdragen i alla dessa är dock uppbyggda på snarlika sätt. I varje område finns ett antal uppdrag att göra som ger dig LEGO-bitar när du klarar dem. Dessa är färgkodade för vilken typ av uppdrag det handlar om. Ifall det är storyuppdrag är det gula brickor du får, om det är monsterjakter är det röda och om det är expeditionsbanor är det blåa brickor du får. Storybanorna är linjära och går åt att ta dig från punkt A till B samtidigt som du besegrar monstermaskiner på vägen. Jag upplevde att områdena var lite väl lika. Det fanns inte mycket variation mellan dem förutom att de varierade rent estetiskt. Jag hade uppskattat om de lade till några fler ”gimmicks”, till exempel att du fryser om du inte får värme i de snötäckta bergen och att du kan hamna i en sandstorm när du är i öknen, för att ge några förslag.

De andra två typerna av banor, monsterjakter och expeditioner, är post game-material som du kommer i kontakt med om du vill ha mer av spelet efter att ha rullat eftertexterna. Monsterjakterna är kortare banor där du slåss mot tuffa fiender och expeditioner är längre banor med mindre strider. I vissa banor kan du komma i kontakt med “Cauldrons”. Dessa är som små pusselgrottor där du löser små enkla pussel och möter en frän boss på slutet. Ett exempel på ett pussel i en sådan grotta är att hitta en elektrisk LEGO-bit som du ska kasta mot en strömbrytare för att öppna en dörr. De finns i alla tre ovanstående uppdragstyper och bidrar med lite variation från resten av spelet. Pusselbitarna du får av att klara banor kan senare användas för att låsa upp nya platser att dekorera i byn.

Nu kanske ni undrar, “blir inte detta monotont och långtråkigt”? Nej, det tycker jag faktiskt inte, trots upplägget, och mycket beror på spelets stridsmekanik och spelglädje. Det är inte bara Aloy du slåss med under spelets gång, utan du kan även spela som Varl, Teersa och Erend, som alla har en unik spelstil. Aloy använder sin pilbåge för att att skjuta på avstånd. Varl använder spjut som fungerar relativt snarlikt. Teersa kastar snöbollar och morötter och Erend slåss med sin hammare i närstrid. Dessutom kan alla dessa karaktärer få karaktärspecifika specialförmågor, som eldpilar för Aloy eller en stenhammare för Erend som kan skaka marken. Aloys specialförmågor är till exempel fokuserade på att ge dig verktyg för att slåss avstånd och vara taktisk, detsamma gäller för Varl, medan Erends förmågor hjälper dig att vara med offensiv på nära håll. Teersa fungerar lite som en blandning då hon har förmågor som hjälper dig på både på nära håll och på avstånd.

Precis som i Horizon-spelen är fiender svaga på specifika delar av kroppen och det gäller att vara strategisk i hur du tar dig an dem. Något jag tycker är riktigt skoj är hur de har använt sig av fysiken i spelet. Om du skjuter eldpil mot en buske börjar den brinna och du använder något elektrisk mot vatten får vattnet spänning. Detta bidrar med ett visst djup jag inte sett i ett LEGO-spel tidigare. Till en början tyckte jag att spelet var hyfsat klurigt på normal svårighetsgrad eftersom du har begränsat med liv, men när jag kom lite längre in och gick upp i nivå blev det lättare med mer liv och starkare förmågor. Dock kände jag aldrig att det blev busenkelt för det, så antalet fiender i varje strid ökade ju längre i spelet jag kommer och dessutom introduceras starkare maskiner med lurigare attackmönster i ett stabilt tempo som kändes väl avvägt.

Något jag reagerade på var dock att det var förvånansvärt lite byggande under spelets banor. I många gamla Traveller’s Tales-LEGO-spel använde du byggande för att skapa broar och likande för att ta dig vidare i banorna, medan det inte finns något sådant i detta spel och fokuset ligger istället på striderna. Jag hade uppskattat om det iallafall fanns något litet byggmoment under banornas gång för det tror jag hade bidragit till spelets variation. 

Spela med en vän!

Något som måste tas upp är att du inte nödvändigtvis behöver vara ensam när du spelar, utan det går att spela co-op tillsammans med en vän. Där ni tar kontrollen över varsin karaktär. Jag testade detta lite smått och tyckte det fungerade riktigt bra. När du eller din vän dör i strid kan du återuppliva den, vilket ger er en extra chans att komma på banan. Det finns också olika svårighetsgrader i spelet. Jag spelade på mitten-nivån och tyckte det erbjöd en lagom utmaning. Jag uppskattar att spelet lagt till detta, då det gör spelet mer tillgängligt, både till de yngre nya spelare och de mer erfarna. Värt att notera är även att alla stider i co-op sker på samma skärm, även i lokal co-op. Jag uppskattar detta då jag ibland kan uppleva att du tas ut ur upplevelsen om det är split screen. Observera dock att du bara kan köra co-op med upp till en vän, men både du och din polare kan köra som alla karaktärer, både online och lokalt. 

Om jag skulle ha något litet “klagomål” kring spelet är det att det saknar en dodge-knapp, vilket kan göra det lite jobbigt när du omringas av en miljard fiender som siktar på dig samtidigt. Detta är ingen stor grej egentligen, för utöver det tycker jag att kontrollerna känns responsiva och lätta att komma in i.

Grafiskt tycker jag att spelet är riktigt fint. Det är färggrant och har fångat Horizon-andan väl i LEGO-format. Detsamma gäller musiken, som har tagit klassiska Horizon-teman och remixat dem till mer elektroniska som passar spelet väl.

Sammanfattningsvis är LEGO Horizon Adventures ett välgjort spel som jag rekommenderar till dig som gillar Horizon-serien och vill se den i ny tappning och till dig som vill introducera serien till dina barn på ett lekfullt sätt. Spelet må ha mer fokus på strider än byggande, men det får det att stå ut i mängden bland alla LEGO-spel som släppts hittills.