GRID Legends

GRID Legends är en av de första spelen som släppts efter EA:s uppköp av studion med de brittiska bilentusiasterna Codemasters. Om det innebär att studion kört av banan eller rentav högst målmedvetet korsat mållinjen, det återstår däremot att se! Spoilers! Det är faktiskt lite av en rivstart, men med ett par högljudda hostningar från avgassystemet!

GRID serien har alltid varit en anrik sådan fokuserad på asfaltstunga ’touring car’ events, snabba vrålåk och varierade miljöer. Detta är lyckligtvis något som fortfarande känns igen även i det nya GRID Legends. Vad vi möts av här är ett berättelseläge (trots att det är ett bilspel!), oerhörda mängder av banor, spellägen och bilar, så till den grad att det kommer fylla en bilentusiasts metaforiska baklucka flera gånger om! Om det så är att skapa egna mästerskap eller köra redan skapade sådana, där bilarna du kör kan uppgraderas för varje mil du kör; här finns verkligen en myriad av spelglädje att finna.

Ser vi till spelets grafik och ljud är det samma gamla hederliga Codemasters-kunskap här, då spelet ser enastående ut. Allt från de världskända platserna (allt från London, Moskva etc.) till detaljrikedomen i bilarna gör att det blir ett färgsprakande spektakel som lär tilltalas av de flesta. Själva bilkörningen är även den av samma gamla skrot och korn som tidigare, då Codemasters tydligt levererar markanta fordonsskillnader oavsett om du är veteran bakom handkontrollen eller nybörjare. Och även om bilfysiken förvisso är välgjord, faller den in någonstans mellan simulator och arkad – med andra ord en ’simcade’. Inget dåligt i sig, men inte direkt ett spel för fanatiska smilulatorfans… snarare arkadspelare som vill ha mer utmaning och framförallt inställningar (valfritt dock) att ändra på. Inställningar vars granularitet egentligen säger en tydlig sak; spelet ska kunna spelas av vem som helst.

Utöver detta ser vi en skön ljudbild där bilarnas vrålande motorer mixas med skrikande däck och hurrande publiker. På det stora hela är det alltså – sett till spelkänsla – en fullträff. Att du kan spela spellägen som mixar ’drifting’ med elimineringsrundor (tid som räknas ner och sista bilarna försvinner) rundar av det hela till ett vansinnigt fullspäckat paket. Körkänslan är en fullträff, även om det ibland fäller krokben för autenciteten. Många gånger kan du ta kurvor och motståndare tämligen lätt – även på högre svårighetsgrader. Härligt för de som gillar att se sitt stall vinna, och faktiskt känna att man både lär sig fordon och banor på ett mer underhållande vis.

Vad som däremot faller mer platt är spelets tidigare nämnda berättelseläge. I den får vi live-action scener med skådisar som för berättelsen framåt – hela tiden med dig (den okände ’rookien’) strax utanför bild. En berättelse som får dig att lära känna ditt stall, men även andraföraren i samma stall och motståndare på körbanan. Det hela är imponerande sett ur teknisk synpunkt, men som inspiration för själva bilkörandet… ja inte så mycket. Nu kan man lätt ta sig vidare skulle man inte vilja följa dessa, och bara njuta av det oklanderliga bilkörandet, men att man inte riktigt lyckats fånga mig som spelare med denna kampanj är synd, och drar ner helheten en del.

Sedan har vi spelets menyer som grötar ihop upplevelsen ytterligare. Jag kan förvisso förstå varför de är som de är, med tanke på den rena mängd av lägen som finns här – men de ger ändå mig som spelare en splittrad känsla som dessvärre påverkar upplevelsen. På vissa sätt kan jag känna att spelutvecklaren ville så mycket att de nästan förde in onödigt mycket innehåll… men det är en sannerligen dålig poäng att göra. Jag menar, det är i denna typ av spel aldrig fel med mer att göra. Särskilt om spelet (som detta) faktiskt är riktigt bra.

I slutänden att går det inte se förbi att trots GRID Legends rika omfång av tävlingar och goda spelfysik, har det många element som känns igen lite väl mycket. Det har inte de mer unika aspekterna som exempelvis Gran Turismo 7 uppvisar – utan förlitar sig på klassiskt ’know-how’, vilket i sig givetvis inte är något dåligt men som för många kan innebära att man lättar på gasen långt innan målsträckan och känner sig nöjd. Särskilt i och med att du som spelare lätt blir mätt på körandet, särskilt efter den klena berättelsen som du blir presenterad på.

Är då GRID Legends något för dig? Om du är en härdad bilspelare (gärna ’simcade’-älskare), då är detta mer eller mindre ett måste. Särskilt om du älskar vägkörning och gillar varierade landskap medan du spelar. Är du ute efter en mer annorlunda spelstund kommer inte GRID Legends komma med särskilt mycket nytt. Visst det har sin något unkna berättelse som är unikt… men vad man är ute efter är bilkörningen. Och där kan man inte klandra Codemasters för att vara några charlataner. De må kanske inte revolutionera bilspelsgenren, men visst är det en fantastisk stund i några av världens skönaste bilar du får ändå! Och fort går det dessutom!