The Last Oricru

Det är krig! Naboru mot Råttfolket. Råttorna har länge varit under Naboru’s kontroll och nu får det vara nog. De vädrar revolution och gör uppror. Naboru’s gör allt i sin makt för att behålla ordningen och slår tillbaka i full styrka. Mitt i det här kaoset är du och spelar Silver, en nykomling i denna värld som inte har en aning om vart han har hamnat eller dess historia. Som spelare får du gå på magkänslan och hoppas på det bästa för det är dags att välja vilken sida du står på i kriget om planeten. Tänk efter noga, för dina val kommer att påverka relationerna till ledarna för respektive folk.

The Last Oricru är ett rpg med en story som spelaren påverkar beroende på vilka val hen gör. Genom spelets gång utvecklas Silver och nya vapen kan användas. För varje ny miljö/bana ökar svårigheten och fienderna blir starkare, har du valt att gå med råttfolket slåss du mot Noburis soldater men har du valt att stå på Noburis sida slåss du mot stora tvåbenta råttor och andra gnagare.

I banorna samlar du material och nya vapen som hamnar i ditt inventory. Världarna sitter ihop med portaler som tar dig automatiskt till nästa miljö, men du kan fritt gå tillbaka till tidigare miljöer för att utforska mer. Stilen är mörk och det är mycket blod och död i miljöerna som höjer upplevelsen att vara i en stridande konflikt. Det är en härlig variation på banorna för dom har alla sin egna stil men som funkar i helhet med storyn.

Banorna är inte så stora men tillräckligt stora för att irritera sig på att det inte finns någon karta och du springer mest runt i blindo. Det är roligt att upptäcka men i vissa uppdrag får man enbart sporadiska ledtrådar om vart du bör leta för att komma vidare i storyn och då är det lätt att fastna. Kommer du inte vidare i storyn kan du alltid utveckla dina färdigheter och döda fiender för dom tar aldrig slut. Varje gång du levlar kommer samtliga fiender tillbaka.

Spelets mekanik är att du dödar fiender som i sin tur ger poäng som fyller upp din levelmätare. När mätaren är full levlar du upp på levelstationer. Därefter dödar du fler fiender, samlar mer poäng och levlar osv. Du kommer behöva levla för att träna upp dina färdigheter så att du kan använda starkare vapen och bättre rustningar som kommer behövas för att gå framåt i storyn. Spelaren får själv välja hur färdigheterna ska ökas vilket ger stor frihet.

Dom vapnen och material du inte vill ha kan du sälja till traders. Ditt inventory är väldigt stort så du behöver inte oroa dig för att samla på dig för mycket som kan påverka karaktären. Det är endast dom vapen och rustningar som Silver använder som påverkar, har du då för tunga vapen så kommer han bli långsammare.

Styrningen är en aning segt. Om du inte använder lock-on på fiender och slår ett slag är det lätt att du missar. Samtidigt är fienderna lätta och dom dör som flugor. Vilket inte är så konstigt då det verkar som att döda fiender och levla är den huvudsakliga spelmekaniken. För den som vill ha en större utmaning kan man ändra svårighetsgrad till ”dark”.

Spelet är släppt 2022 men ser betydligt äldre ut på grund av den enkla designen. Men artwork är inte allt om man får det att funka och det tycker jag dom får det att göra. Råttorna är i synnerhet väldigt fulsnygga karaktärer som har mycket personlighet i både utseende och röster.

Ljudbilden är inget att anmärka på det är passande effekter och musik som passar i miljöerna. Dock faller inte alltid röstskådespelarna mig i smaken, i synnerhet på dom mänskliga karaktärerna. karaktären Petra fnissar tillgjort i fel situationer och Silver som du spelar har en stroppig brittisk dialekt. Det är möjligtvis ett komiskt inslag som tyvärr inte landade väl hos mig. Detta är inget spel där du får skapa din karaktär själv, du spelar som Silver och det enda du kan ändra är hans frisyr men du får bara två alternativ, han kan antingen ha undercut eller vara skallig och denna funktion hittar du under ”settings” det tycker jag är mycket märkligt, hade jag inte varit och kollat inställningarna för en annan anledning hade jag aldrig hittat den andra frisyren. Att bara ge den möjligheten till att göra spelkaraktären till sin, är snålt då är en färdig karaktär att spela bättre, men det är en fördel om man inte tycker att karaktären låter som en brittisk snobb då det inte gifter sig bra med resten av spelets story och miljö.

Spelet innehåller en del glitchar där vissa är mer förlåtliga än andra. Att en fiende inte reagerar utan bara tar slag tills den dör är ju ett roligt inslag av glitch. Men en fackla som enbart är gråa pixlar känns slarvigt. Även ljudet i filmsekvenser försvinner ibland och det drar ner helheten ganska mycket.

Men är det kul?

Ja det är kul, det är inte fantastiskt men det är ett avslappnande spel med enkel mekanik som gör att du kommer in lätt i spelet. Du levlar mycket i början och du känner framgång. Storyn är spretig men ändå lätt att hänga med i och det är intressant att se utvecklingen av kriget, även om rösterna är ibland irriterande och stundvis är dialogerna för långa. 

Om man gillar det kan man spela det igen och byta sida i kriget så det är ett spel som ger möjligheten till variation. Vill du inte ta dig an spelet själv så behöver du inte, för du kan spela co-op. För mig personligen ser jag mig själv spela detta en lat söndag där jag inte vill engagera mig särskilt mycket utan bara ha något att göra och låta fingrarna spela av sig själva.

Priset känner jag är högt med tanke på upplevelsen av spelet. Ett avsevärt lägre pris hade gjort köpet mera värt. Men kommer det på rea och du är nyfiken så kör med en kompis. Jag tänker också om språket hade varit mindre grovt så kunde spelet kunnat funka att spela med barn som är ca 12 år, detta baserar jag på den lätta mekaniken som kan vara attraktivt för en yngre eller mindre erfaren spelare.