Förhandstitt: Industries of Titan

Som den rymdmagnat du är, så är det upp till dig att förvandla Saturnus måne från den ödsligt övergivna platsen det är när du anländer, till ett sprudlande dystopiskt virrvarr av fabriker och själsdöda människor som lyder din minsta vink. Ett paradis alltså!

Genom atmosfären, ner till ytan flyger du – allt ackompanjerat till ett regndystert cyberpunk soundtrack. Väl nere så bygger du en enkel fabrik, där du placerar maskin efter maskin, allt för att kunna nå längre på den företagsstege som hägrar framför dig. Allt medan du river gamla ruckel, och verkligen utvinner allt som går att utvinna från den till synes döda månen. Men tro på f*n att det inte kommer människor som motsäger sig din framfart… Ja aldrig får man riva i frid!

Industries of Titan kombinerar klassisk ’citybuilding’ mekanik med inslag av fabriksbygge a la Factorio och Tower Defense – och går att välja i standard läge med fyra svårighetsgrader, ”survival” läge där fiender ger sig på dig betydligt mer, och ett ”zen”-läge där du kan bygga i godan ro. Det är alltså fokus på att utvinna resurser för att sedan kunna bygga nya hus, som i sin tur genererar mer energi, allt medan du lever under hotet från den till synes övergivna månens innevånare.

Det intressanta med detta spel är att det ger möjligheten att skapa fabriker på månens yta, som du sedan kan ta dig in i, och där placera olika maskiner. Då världen gått under så är de enda pålitliga resurserna (i nuläget) isotoper och mineraler, som kan tas fram genom att riva hus eller bryta dessa resurser direkt från markytan i de få potentiella utgrävningsplatser som finns.

Men dessa två resurser är bara en del i den stora produktionslinje som krävs. Inte nog med att du behöver skapa maskiner som utvinner bränsle från världens dåliga atmosfär (ja för så förstörd är den), och likaså energi – du måste även få pengar! Men hur? Jo genom att beställa (ja det stämmer) människor, vars livsfunktion är att stirra in i så kallade ”monetization station”s som du kan göra. Helt enkelt ett rum med en tv, där dessa sinnesslöa individer tittar på reklam. Och vips så tjänar du pengar!

Det är bra… fortsätt titta! Give me mo’ money!

Men vem bygger världen?

De sinnesslöa människorna du beställt kan du dock upphöja, genom att göra de till ”employee”-status. När de konverteras i små stationer som du kan bygga, så utökar du inte bara antalet anställda du kan ha, utan du får fler av denna typ av arbetare. En anställd får dessutom nöjet i att leva mer eller mindre oändligt och aldrig bli utmattad. Helt enkelt perfekt för dig som behöver få saker gjorda!
De får därför göra allt från att riva och bygga hus, utvinna och förflytta mineraler/resurser samt städa. Ja, den sista punkten är viktig, då mänskligheten numera enbart används nära nog på samma sätt som maskiner, och lämnar skräp efter sig som hämmar effektiviteten. Och det går ju inte! Så då måste enorma förvaringsplatser och skräpkorgar skapas, så att allt bråte som inte används kan göras av med.

Som ni märker är det ett spel som med sitt cyberpunk-aktiga känsla, även låter tanken om individen och dess avsaknad av värde bli en del av spelmekaniken. Visst är det lite komiskt första gången man ser en människa stå och gråta i ett hörn, men sedan ju längre man spelar, så vill man gärna göra de åtminstone till anställda, så att de har någon riktning i sina små liv. Men men… man kan inte få allt här i världen. Precis som de…

Ja, hur som helst, själva spelmekaniken är varierad (i alla fall det som finns hittills i denna early access), och är av en sådan natur att man hela tiden vill nå lite längre – bygga lite till. Sedan att dess framtidsklingande ljudspår och detaljerade grafik även de har en bra symbios – ja det är bara grädde på moset. Utzoomat i stadsmiljön så ser allt ’gritty’ och härligt atmosfäriskt, med regntunga skyar och blixtstormar då och då. För att sedan gå in på mer mikronivå, när man får se innersidan av fabrikerna med dess retroaktiga ’artstyle’. Allt resonerar bra hos mig, och jag känner att det tillsammans med den sköna cykel av konstant byggande gör att spelets potential skjuter till höjden.

Visst saknar den någon form av berättelse i nuläget, då du enbart får ta del av en early access version – men tanken är att man kommer slåss mot andra megaföretag, i jakten på att utvinna resurser från denna stackars måne. Men vibbarna man får redan nu från de härligt bittra karaktärer som leder en genom kampanjen är att det ändå finns en humor och en tanke på större berättelse vad det lider. Men ack, detta är tidigt i dess early access, vilket för oss in på dess brister…

Buggar och dålig optimering, ’thy name is Industries of Titan’

Initialt så flyter allt på riktigt bra, men längre in i spelet, så kommer buggarna. Det kan vara att man inte längre kan uppgradera hus till sin nästa nivå, att AI:n hos dina anställda får de alla att stå fast på en plats, eller rentav att spelet kraschar. Sedan så kan jag även säga att datorn det testas på är en riktig best, men tro tusan om inte att det segar sig utav bara den, när du byggt ut din stad. Oftast räcker det med en omstart av spelet för att det ska försvinna (samt att det egentligen enbart sker mot slutet av spelet), men ändå, det är tråkigt.

Så vad är då mina tankar om detta…

Nog satt jag där glad i hågen, utan att se hur tiden gick sin gilla gång – och det säger ändå något. Spelet visar upp potential, men huruvida det är värt att köpa redan nu, ja det är svårt att säga. För som med de flesta early access spel, så kan upplevelsen skifta från maskin till maskin – för att inte tala om att det även saknar steg i utvecklingen (det saknas exempelvis en typ av resurs och en del knappar är ej klickbara ännu). Men trots det kan jag inte neka att spelet fick mig att spela nära nog 14 timmar i sträck (bilder visar mer för att man kan köra hastigheten på gånger 3), och det måste väl ändå vara ett gott tecken i sig.