Hem RecensionerSpelrecensioner Destiny – The Collection

Destiny – The Collection

av Alexis Winoy

Destiny kom ut exklusivt till konsoler i september 2014. Detta Science Fiction MMO-FPS fick mer ris än ros. Tre år senare av patchar och DLC:er så är Destiny 2 på ingång. Det är därför bra tid att ta en titt på det kompletta äventyret av det första spelet. Destiny: The Collection innehåller nämligen grundspelet och all DLC som släppts: The Dark Below, House of Wolves, The Taken King och Rise of Iron. 

Jag skulle kunna berätta om storyn..

Destiny’s story är… Ja, vad är den egentligen?  När spelet först kom ut blev det väldigt kritiserat för dess osammanhängande och praktiskt taget avsaknaden av berättelse. Du är en Guardian, som vaknar upp i ett post-apokalyptiskt ’Old Russia’. Du kan välja att vara en Human, ’Exo’ (maskin-människa) eller ’Awoken’ (typ Destinys svar på Asari). Du har din lilla bot Ghost som kompanjon medans du dras med på äventyr utan att direkt ifrågasätta varför. När din karaktär väl tappar tålamodet, sådär halvvägs genom spelet, då man träffar på The Stranger så får man svaret: “I don’t have time to explain why I don’t have time to explain.” Okej, tack liksom. Här har man fajtats mot en hel drös av robotar i en halvtimme, för att du ska säga att du inte har tid att förklara. I en annan del av spelet så säger ledaren av The Citadel, den flygande staden där alla Guardians begår kollektivt självmord, att “I could tell you about..” för att i slutändan inte förklara någonting. Detta tillsammans med att mycket av Destiny’s historia berättades via kort, d.v.s. samlarobjekt i spelet som den nyfikna var tvungen att hitta på egen hand. För att sedan läsa texten på varje kort man hittade så var man tvungen att gå in på Destinys hemsida. Men i princip så är du universums enda hopp mot de olika fienderna The Fallen, The Vex och The Cabal vars arméer har tagit över jorden, månen, Mars och Venus och lite därtill. Detta gör du genom att skjuta en massa av dem. Om och om igen. På jorden, månen, Mars och Venus.

Bungie lärde sig någorlunda av sitt misstag och deras DLC:er innehöll mer story, men tyvärr kändes det som att det kom lite för sent. Skadan var redan skedd och det ska inte behövas att köpa till extra innehåll för att kunna få en bättre förståelse. Att behöva gå utanför spelet för att läsa om dess lore känns bisarrt. Även om de extra uppdragen i DLC:erna innehåller en bättre narrativ story så är det fortfarande mycket av detsamma. Visst, The Collection ger nya spelare en bättre upplevelse, men i grund och botten är avsaknaden av en fascinerande och uppslukande story fortfarande väldigt påtaglig.

Mycket pang pang för pengarna

Om vi förbiser den svaga storyn så kan vi gå in på vart Destiny glänser. Det är i dess gameplay. Detta science fiction FPS med RPG-element påminner väldigt mycket av en finslipad version av Halo, vilket inte är så konstigt då Bungie ligger bakom båda. Destiny har en stor skara av olika vapen och tillsammans med klassernas olika abilities kan du har oerhört skoj. Du har tre klasser att välja mellan: Hunter (bounty hunters), Warlock (rymd-trollkarl) och Titan (tank). Varje klass har därefter tre olika sub-klasser vars träd som du kan utveckla och bemästra genom att gå upp i level. Sub-klasserna är baserade på de olika elementen: Solar, Void och Arc damage och varje av dem har en egen ’cool down’ ability som gör mer skada än vanliga attacker. I början fanns det bara två subklasser för varje klass, men The Taken King lade till en tredje.

Genom att döda fiender, genomföra uppdrag solo eller i grupp, joina dungeons eller raids så får du XP och på så sätt avancerar du i level. När Destiny först släpptes så var du tvungen att få bättre gear, d.v.s. Light Gear, för att passera level 20 och nå spelets max level. Detta förändrades när i patch 2.0 när The Taken King kom ut, nästan ett år efter Destinys release. Detta var en väldigt positiv förändring som skrotade Light Level systemet och istället gjorde det enklare för spelare att nå max-level.

Även om det finns olika klasser så kan varje klass använda alla vapen. Det är inte helt olikt att man går runt med en hel arsenal av vapen att skifta mellan för att både förbättra ens skills, men även för att vissa vapen och elemental damage är bättre mot specifika fiender. För att kunna snabbt döda en skara med Void-damage sköldar behöver du helt enkelt ett vapen som kan skjuta Void damage. Detta blir viktigare i svårare instanser samt i spelets olika raider.

Men det går inte helt i mål.. 

Extremt kul gameplay kan dock inte vara räddningen för ett spel vars nivåer, instanser och raider följer väldigt bemärkande mönster. Även om boss fighterna är riktigt innovativa så är det ofta vägarna dit som blir tråkiga och repetitiva. Oftast så måste du avancera vidare genom att döda horder av fiender, något som blir tröttsamt i längden. DLC:erna öppnar upp nya situationer och miljöer, men tyvärr är receptet mycket av detsamma. Vågor av The Fallen är lika tråkigt att döda om och om igen som en drös av The Cabal eller The Vex. För att ens kunna ta del av allt vad Destiny – The Collection har att erbjuda måste du även vara online och tillsammans med andra spelare. Att försöka klara av en raid helt ensam är inte något att föredra, och det är där som spelets repetitiva mönster bryts. Raiderna i spelet är gigantiska, visuellt slående och riktigt häftiga upplevelser om du har en stabil grupp med vänner att ta dig genom dem med. Utöver PVE så har Destiny givetvis en PVP-del. Till början var det väldigt obalanserat men nu flera år efter har mycket fixats till. Jag är inte mycket för PVP generellt, men hade ändå riktigt kul då och då i Destiny tillsammans med vänner. För den ensamma rekommenderas det att söka sig till Destinys online community ifall du vill hitta människor att spela med eftersom att kommunikationen mellan random spelare in-game är nästan obefintlig.

En fröjd för ögat

Destiny är ett väldigt vackert spel. Visuellt har Bungie lyckats skapa innovativa miljöer, från rysliga mörka tunnlar till slående gröna landskap. Varje planet är olik den andra. Till exempel så är Venus en grön och levande planet till skillnad från Mars som i princip är en ökenstorm. Vår egen jord är i ruiner och månen är melankolisk mörk. Varje typ av fiender är unika; The Vex är futuristiska robotar, The Fallen ser ut som slemmiga insekter och The Cabal är stora och starka soldater. Du kan även köpa nya kosmetiska skinns till din armor och även ditt skepp ifall du blir trött på att se ut som en clown.

Musiken i spelet är även den ett plus. Det har ett väldigt bra dynamiskt soundtrack och därtill så är ljudeffekterna är superba. Det är absolut inget fel på röstskådespelarna, även om dess karaktärer är relativt ointressanta. Peter Dinklage dock fick väldigt mycket dålig kritik av sin insats som spelarens kompanjon Ghost och hans dialog blev senare ersatt av röstskådespelaren Nolan North.


Specifikation

Denna recension baseras på PS4 versionen.

Prisbild ca. 399 kr.

Recensionskod tillhandahållen av Activision.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar