Cult of the Lamb

Vad gör man om man offras av ett gäng elakingar för att mota en enligt dem fientlig entitet i grind? Man ingår i ett avtal med denna varelse för att få återvända till de levandes värld och startar en sekt såklart! 

I början av Cult of the Lamb får vi se hur vi i rollen som ett litet lamm tvingas gå fram till ett pentagram. Väl framme får vi veta att vi ska offras för att hindra en entitet från att kunna få makt i de levandes värld. När vårt lamm anländer till dödsriket möter vi en mystisk varelse som berättar att han har valt oss som den som ska hjälpa honom att bli mäktig och störta de fyra andra entiteterna som för tillfället styr världen. I gengäld för att göra oss mäktiga måste vi lova att starta en sekt i hans ära och det är ju definitivt ett erbjudande vi inte kan tacka nej till.

Cult of the Lamb kombinerar olika genrer, de största är Dungeon Crawler med Rouge-lite element och basbyggande, allt detta i ett tvådimensionellt och tredjepersons-perspektiv. Dungeon Crawler-bitarna sker när vi beger oss ut på våra korståg. Det innebär att vi går in i en karta som är uppdelad i flera slumpmässigt genererade rum. Vad som döljer sig i dessa rum är skatter av olika slag såsom pengar och mat. Man kan även hitta lite resurser som träd och sten. Vi kan också hitta mystiska karaktärer som ger oss nya vapen eller tarotkort som används för att utveckla lammets färdigheter. Det finns även hjärtan som används för att öka hälsan. Vad vi framförallt kommer stöta på mest av allt är fiender av olika slag och varierande svårighet. Målet med dessa korståg är att plundra kartan på alla förnödenheter, döda alla otrogna fiender samt besegra en boss. På det här sättet fortsätter det tills vi är redo att ta oss an en av dummingarna som offrade oss i början av spelet.

Under korstågen stöter vi på karaktärer som vi kan värva till vår sekt. Antingen är det karaktärer som råkat illa ut av de fientliga entiteternas anhängare som vi måste rädda, eller så konverterar vi minibossarna efter att vi besegrat dem. Här kommer basbyggandet in i bilden. Sekten har sitt tillhåll i en skogsglänta där alla värvade individer bor. Vi ser till att de har mat att äta så de inte svälter, städar upp den avföring de ger ifrån sig när de ätit, förser dem med sängar och bygger nya byggnader. När vi värvar nya individer kommer de dyka upp när vi återvänder dit. Vi kan då bestämma vad de ska heta, hur de ska se ut och vilket arbete de ska utföra. Detta kan vara värt att begrunda, då vissa individer har en skeptisk inställning och kan påverka hur lojal din flock kommer att vara. En symbol med två händer visar hur troende dina följare är. Sjunker den alltför mycket kommer några individer bli förbannade och börja smäda din sekt. För att råda bot på dessa bråkstakar kan man bygga en skampåle där de kan placeras för att sedan ombildas inom tron eller så kan man bara döda dem efter de satts i skampålen. När tron är alldeles för låg kommer andra individer även lämna sekten och då är det bara att leta efter nya vänner.

Det är här vårt tempel för sekten står också. Här kan vi en gång om dagen (i spelets tid) hålla predikan, utföra ritualer eller sätta nya levnadsregler för sekten. Predikan används för att göra permanenta uppgraderingar till lammet, då de färdigheter vi uppgraderar under korstågen nollställs när vi återvänder hem igen eller dör. Ritualerna påverkar främst följarna. Man kan få dem att fasta i två dagar, vilket gör att man inte behöver tänka på att mata dem. Eller så kan man hjärntvätta dem, vilket gör att man inte behöver oroa sig för att deras tro kommer att försvinna. Eller varför inte bara utföra ett gammalt hederligt ritualmord, det har väl ingen dött av…eller? Man får välja helt själv hur vänlig eller fientlig sekt man ska vara ledare för. Är man för mjäkig kan man bli ifrågasatt av entiteten man jobbar för, men är man alldeles för otäck kommer följarna förr eller senare börja protestera eller lägga benen på ryggen.

Allteftersom tiden går utvecklas sekten för att kunna bygga bättre byggnader, bland annat kommer man kunna bygga toaletter, för att slippa hålla på att skyffla deras avskräde hela tiden. Levnadsreglerna påverkar även de följarna, de fungerar lite som permanenta uppgraderingar. Om man har bekymmer med att man bara kan tillaga gräs för att mata följarna med, kan man helt enkelt ge dem en uppgradering som gör att de kan äta gräs utan att bli sjuka. Det gäller att tänka efter vad man väljer att tillaga för mat till sina följare. Det finns ett gäng fördelar för varje maträtt, men det intressantaste är oftast vilka negativa effekter har. Vissa maträtter gör att följarna blir sjuka, blir trötta eller börjar bajsa okontrollerat. Allteftersom tiden går kommer man dock få möjligheten att göra dem resistenta mot diverse negativa effekter.

För att upprätthålla följarnas goda humör kan man även göra lite sidouppdrag i form av tjänster som de ber om med jämna mellanrum. Det kan vara allt från att bygga dekorationer runt gläntan så att det blir mer hemtrevligt, eller att assistera med spratt i form av att servera avföring som mat till någon av de andra medlemmarna. Under korstågen kommer man att träffa ytterligare andra karaktärer som kommer ge dig andra destinationer på kartan som man kan ta sig till. Dessa karaktärer kommer då att be oss att göra en tjänst för dem och belöningen kommer vara någonting som hjälper oss att kontrollera flocken ännu mer.

Cult of the Lamb är ibland farligt nära att bli enformigt. Det är väldigt lätt att fastna i att bara göra korståg. Och även om de är uppdelade i fyra områden, med varierande miljöer, fiender och utmaning blir känslan av att göra samma sak hela tiden väldigt påtaglig. Som tur är kan man då ägna tiden åt basbyggandet istället. Man har i och med detta till stora delar räddat sig från ett alltför repetitivt gameplay och för in en slags variation som spelaren kan utnyttja när denne känner att det är läge för det.

Det som verkligen säljer in spelet är kombinationen av gullig grafik med makabra teman. Det blir oerhört underhållande att se dessa söta figurer hålla på med blodiga strider, ritualmord och andra mörka saker. Detta är ackompanjerat av ett mycket bra soundtrack som följer samma tema som övriga spelet, med att gå från mysig och trevlig, till att plötsligt bli mer intensiv och mörk.

Utmaningsnivån är bra avvägd och oavsett om man spelar på lätt, medium eller svår svårighetsgrad kommer det bjudas på en trevlig utmaning av spelet, det gäller helt enkelt att välja nivån som man känner passar en själv. De permanenta uppgraderingarna man kan göra i templet kommer också hjälpa till en hel del sett till hur väl man klarar sig under korstågen. Återigen gäller det att välja de uppgraderingar som passar ens spelstil så kommer man även kunna ha en god chans mot de svårare fienderna med.

Bossarna i spelet gillar jag också. Det är den typ av bosstrider där man behöver tillämpa de kunskaper som man lärt sig hittills. De flesta bossar är dessutom en kombination av flera typer av fiender man stött på i det aktuella området, vilket då för med sig att vi måste kombinera samtliga strategier vi använt oss av. Kontrollen är dessutom mycket välgjord, man har således de bästa förutsättningarna att ta sig an striderna på ett rimligt sätt.

Är det så att man har längtat efter att få leda sin alldeles egna sekt, med pentagram-ritualer, blodsoffer och allt annat man kan tänka sig hör till en sekt av det mer demoniska slaget, ja då är Cult of the Lamb spelet som tillfredsställer detta behov. På ett bra sätt kombinerar man Dungeon Crawling med basbyggande vilket för med sig ett varierande gameplay. Ett som verkligen behövs då spelet ibland tangerar gränsen att vara lite enformigt, tack och lov är det väldigt lätt att spendera många timmar i stöten i spelet och det kommer definitivt ta hem titeln “Gulligaste onda spelet i år”… vilken merit!