Dead Island 2

Los Angeles har blivit helvetet på jorden och börjar till och med kallas HelLa av ett några individer. Anledningen till detta är att ett gäng odöda med en oändlig hunger för människokött börjar ta över mer och mer. Det enda svaret på detta är givetvis att rusta sig med sina mest kraftfulla vapen och mosa sönder dem!

Dead Island 2 tar sin början på ett flygplan som ska ta ett gäng individer från Los Angeles. Tyvärr störtar planet och bara en person verkar överleva. Vem denna person är, är upp till spelaren. Vi får välja mellan sex personer, alla har olika bakgrunder och olika färdigheter, välj den som verkar tilltala din spelstil, eller den som du tycker ser tillräckligt frän ut och låt festen börja! När vi har lyckats kravla oss ut från det brinnande flygplansvraket hittar vi en filmstjärna vid namn Emma Jaunt som tillsammans med sitt följe också har överlevt kraschen. Efter att ha slagit sönder några zombies för att se till att filmstjärnan med följe kan ta sig därifrån, blir vi tyvärr bitna. Som tur är upptäcker vi dock när vi återförenats med Emma och kompani att vi inte blivit ett köttätande monster, utan att vi måste vara immuna. Det enda som är rimligt att göra nu är att söka upp militären, berätta att vi är immuna och rädda världen på riktigt. Vägen dit går däremot både runt och framförallt genom tusentals efter tusentals horder av zombies. Skallar ska krossas, lemmar ska avlägsnas och Los Angeles gator ska färgas röda!

Precis som i föregående spel, rör det här sig om ett Actionrollspel i förstapersonsvy där stort fokus ligger på närstridsvapen. Det vill säga att hammare, svärd, yxor och dylikt är det vi ska prioritera att samla på oss. Det finns givetvis skjutvapen, men eftersom dessa har en tendens att föra ett jäkla oväsen, finns en risk att vi kommer att överrumplas av en på tok för stor skara odöda. För att se till att dessa vapen verkligen passar ändamålet, kan vi vid arbetsbänkar som finns utspridda runt omkring i staden rusta upp dessa. Vi kan förse dem med spikar, behållare med frätande syra, eld, elektricitet eller bara göra dem extra robusta för att säkra slakten ännu mer. Vi kan även hitta ritningar som ger ännu fler alternativ för oss. Vad Deep Silver och Dambuster Studios har sett till att göra efter många år av utveckling är framför allt att implementera ett system som kallas för F.L.E.S.H som står för Fully Locational Evisceration System for Humanoids. På ren svenska skulle vi kunna kalla det för detaljerad slakt. Skär du med ett svärd över magen på en zombie, kommer det dyka upp snitt precis där du skar och blod samt tarmar kommer börja sippra ut ur såret. På samma sätt kommer vi även se hur deras kött steks eller smälter beroende på vad vi har rustat vapnet med.

Det må låta makabert, men dra åt skogen vad detta bidrar till underhållning i spelet. Gorefantasten i mig sitter och ler i mjugg och skrattar gott åt det blodbad jag skapar framför mig! Vad som också gjorts är att tempot har skruvats upp. Jag minns första Dead Island som ganska stelt och långsamt, men nu är det lika följsamt som Dying Light-spelen minus parkour-biten såklart. Detta har varit rätt väg att gå, då det för med sig att striderna känns mycket mer följsamma och lättmanövrerade. Jag känner mig verkligen som en uthållig zombieslaktare med snabba fötter. Det gäller dock att vara lite mer taktisk med hur vi tacklar zombiehorderna. En del zombies är nämligen immuna mot vissa element. En del står emot elektricitet, andra eld och så vidare. Vi kan därför behöva byta vapen mitt i striderna. Jag uppskattar faktiskt detta, eftersom att det ger spelaren ett skäl till varför denne bör ha vapen av flera olika slag i sin arsenal. Du måste också vara uppmärksam på din omgivning. Det finns nämligen eldtunnor och liknande grejer utspridda som kan hjälpa dig att besegra de odöda, men det kan också bli din död om du inte tänker dig för. Jag anser att detta gör världen mer levande och motiverar mig att vara lite mer på tårna och att jag aldrig riktigt kan hamna i ett slentrian-läge.

Historiefokuset har även det genomgått en korrigering. Det finns hela tiden ett fokus på berättelsen, men det tar aldrig fokus från det vi alla kommer införskaffa spelet för, nämligen slaktandet av odöda. Det finns inga dialogträd och inga moraliska dilemman som vi kommer ställas inför. Utan karaktären kommer agera som den vill istället. Somliga tycker säkert att det är att dumma ner spelet lite för mycket. Jag tycker att det tyder på en skön medvetenhet. Spelet vet vad det vill vara och förstår varför vi är här och jag tackar utvecklaren allra ödmjukast, då underhållningen konstant har fokus och det blir nästan aldrig tråkigt. Jag säger nästan aldrig eftersom att vissa uppdrag kräver att vi ska ta oss genom väldigt labyrint-aktiga platser. Även om vi har markörer som talar om vart vi ska gå någonstans, känns det ibland som att det är designat för att vi ska gå vilse. Jag förstår att det inte ska kännas som en promenad genom en park, men när jag ägnat en lång tid åt att hitta rätt, blir jag bara arg. Som tur är inträffar dessa partier väldigt sällan.

En annan sak som gör mig frustrerad ibland är kopplad till en annan funktion i spelet. Eftersom vår karaktär i stort sett är hälften zombies och hälften människa, kommer vi kunna gå in i ett zombie-aktigt vredesläge som ger oss möjligheten att i vredesmod mosa sönder odöda med bara händerna. Det är förvisso kul att ha den möjligheten, men ibland känns det som att jag tvingas in i det här läget för att det ibland är nästintill omöjligt att klara det annars. Det är såklart en petitess, men med tanke på att det är ett rollspel tycker jag att jag ska kunna få lösa problemen på ett sätt som jag vill. Det här blir mer som att tvinga mig till en lösning utvecklaren vill åt. Eftersom att det är ett rollspel kommer vi givetvis behöva utveckla karaktären med jämna mellanrum. Vi har olika färdighetskategorier och vi kommer bli tilldelade kort med jämna mellanrum, alternativt kan vi hitta dessa kort när vi utforskar spelets olika platser. Sedan gäller det att välja vilka kort som vi vill ha aktiva för att ge oss en kombination som passar vår spelstil så mycket som möjligt.

Spelet är otroligt snyggt. Både karaktärsmodellerna och miljöerna ser realistiska och trovärdiga ut. Jag är framförallt väldigt förtjust i att utvecklarna har lyckats få fram att världen mer eller mindre plötsligt har upphört. Det finns mat som fortfarande tillagas i olika kök och festmåltider där allting fortfarande är uppdukat. Det ger en väldigt övertygande undergångskänsla eftersom att allting befinner sig i det stadiet det var när allting gick åt skogen. Ljudbilden är även den mycket bra. Allt från ljudet av krossade ben till atmosfäriska läten som befinner sig i miljöerna. Ibland kommer jag på mig själv med att vaggas in i en falsk trygghet. Där det känns som att jag är helt ensam, men helt plötsligt hör jag stönande ljud eller liknande från en zombie som plötsligt befinner sig bakom ryggen på mig. Det ger en oerhört bra nerv som funkar likt ett skräck-komplement till den högoktaniga underhållningen som förekommer i spelet i övrigt. Känner du dig extra givmild kan du lätt bjuda in en kamrat för lite samarbetesmultiplayer. Det är inga konstigheter att ansluta till varandra och ni kommer inte behöva bli osams över looten, då alla kan plocka på sig lika mycket, således är det ingen som egoistiskt kan plocka på sig allting och låta den andre gå tomhänt.

Historien finns som sagt där och agerar motivationsmotor för spelaren i dennes framfart genom det bloddrypande Los Angeles, men det finns inget unikt med den överhuvudtaget. Vi har den klassiska formulan med en utvald individ som är den som ska rädda mänskligheten från definitiv domedag. Vi har tagit del av en sådan här berättelse flera gånger om, men spelet låtsas verkligen inte om något annat. Spelet vet att vi har en ganska uttjatad formula framför oss, men de har däremot sett till att vi ska ha så roligt som möjligt. Spelet vet att vi kan formulan, men har skalat bort allt lullull och ger oss den bloddrypande upplevelsen som de flesta av oss är här för. Kontrollerna är otroligt finslipade och det spelar ingen roll om du väljer mus och tangentbord eller handkontroll, båda fungerar lika bra och det handlar bara om vad du är bekväm med.

Dead Island 2 är ett spel som vet exakt vad det vill vara och vad det vill göra och gör det mycket bra. Det är en bloddrypande slaktfest i högt tempo som bjuder på fantastiskt kul underhållning. Stelheten från föregående spel är bortskalad och försök till att vara högtravande i sitt berättande likaså. Spelet vet att majoriteten som införskaffar det vill ha detaljerad zombieslafs utan konstigheter och det är precis det de får. För mig är det här ett betydligt bättre spel än sin föregångare och jag tror att det kan vinna över nya fans. Det finns som ni ser inte något nyskapande här, men ibland vill jag lyfta fram spel och utvecklare som bara vill ge oss en underhållande upplevelse. Att ett spel “bara” kan vara roligt är underskattat ibland och Dead Island 2 rekommenderas till oss som ibland “bara” vill ha en kul stund.