Conan Exiles

Med snedlugg, pumpade bröstmuskler och genitalier som praktiskt taget släpar i marken så attackerar jag monster och annat oknytt i Conan Exiles. Vår hjälte har förpassats till det ogästvänliga landet där allt i princip vill döda dig och du behöver bygga dig skydd mot väder, vind och kreatur för att överleva; det är milt sagt ett överlevnadsspel efter formel 1A. Men det kanske inte gör något…eller?

När jag tagits ner från korset, där jag suttit uppspikad ute i öknen, så är jag på riktigt ett blankt kanvas; en ny karaktär, kvinna eller man. Långsamt tar jag mig fram mot öknens kant, och nås av en mer lummig och grönskande omgivning. Här knycker jag ett par stenar och lite kvistar och gör mina två första verktyg; en hacka och en yxa. Nu bär det av….på crafting- och survivingspelens mest klassiska manér. Här ska levlas, mördas, byggas och utforskas! Jag är en fri person, redo att ta mig an allt som den Hyboriska eran vill slänga mot mig!

Spelet initieras med en karaktärsskapare; där jag kan välja mellan kvinna eller man, och därefter göra mina val. Inte direkt så många val, men ändå, du kan göra en någorlunda unik karaktär. För att inte tala om möjligheten att forma din karaktärs byst eller könsstorlek. Ja, någon har alltså applicerat en snopp- och bröstfysik här. Ja, än en gång….en snoppfysik. Men spelet tänker inte med snoppen…utan den går lätt (och snabbt) att skyla med lite kläder (kvinnliga bröst likaså givetvis), och sedan så bär det av mot ett äventyr.

Spelet spelas primärt i tredjepersonsvy, men det går även att spela i förstaperson. Du samlar resurser, bygger prylar, dödar monster för XP, höjer dina stats, lär dig nya saker att tillverka, samlar resurser återigen och så börjar det om. Ni vet konceptet, det är ett crafting spel helt enkelt. Det som gör Conan Exiles mer speciellt är dess lore, och de enorma monster som strövar omkring i den förutbestämda världen. Här är det alltså inte någon proceduell värld, utan en värld som utvecklarna har tagit sin tid med. En aspekt som är en av spelets största styrkor. Överallt finns det skrymslen som bara väntar på att upptäckas. Byar, monsterhålor, enorma arenor, en hel drös olika typer av områden – allt från snöiga och dunder kalla berg, varma vulkaner, grönskande ängar, vindpinade öknar och mycket mer. Det är i sig miljöerna och all Conan lore som gör mycket för spelet.

Dessvärre är det inte utan mindre bra saker. För utöver det väldigt skraltiga animationssystemet, den mängd buggar (t.ex. att ibland blir karaktären osynlig eller vapen försvinner ur händerna) så är det även ett väldigt underlägset röstskådespeleri många gånger. Det känns helt enkelt fortfarande på många sätt, som ett early access spel. Craftingdelen är inte alltid enkel att utröna – vad som ska göras liksom. Sedan finns det ett antal pussel som blir lite svåra; inte så mycket för att man inte fattar vad man ska göra. Utan snarare i hur man ska göra det. Spelet berättar helt enkelt inte många gånger hur man interagerar med saker, och tillvägagångssättet som man först tror (utefter ens erfarenhet i andra spel) brukar inte finnas. Det brukar dock rent generellt vara tämligen enkla saker….men ändå.

Berättelsemässigt så finns det inte så mycket här. Du möts förvisso av Conan i början, och efter det så ska du finna ett gäng artefakter runt om i världen, som ska hjälpa dig att fly dessa exilländer, men det kommer först efter en bra stunds spelande i regel, och är inget som du egentligen trycks emot så mycket. Mer som att utvecklarna tänkte ”- Nja…de kommer nog dit förr eller senare….låt de bygga skit bara!”.

Byggandet i sig, är inget vi inte sett tidigare. Har du spelat en uppsjö crafting- och surviving spel så vet du upplägget exakt. Bryt ner resurser, använd för att bygga prylar som i sin tur kan göra andra saker med andra resurser. Vilket får dig att leta riket runt efter kol och järn för att nämna några saker.

Men det är här vi kommer till Conan Exiles främsta kärna – detta spel gör sig bäst i Coop (där admin kan bestämma serverinställningar på ett frikostigt sätt), eller online (PvP eller PvE) med massor med vänner.

Som spelet är upplagt enligt nästan craftingmodell 1A (som redan nämnts) så är det mer av en egenskapad upplevelse som gör sig bäst. D.v.s. när du har ett gäng vänner, och ni slåss mot andra online eller tillsammans mot datorn. Här uppkommer många gånger riktigt utmanande situationer, som dessutom har mycket kreativt tänkande i sig. Bygg någon ett slott, ta då fram stora enorma slungor som skjuter sönder motståndarens slott till ruiner. Tävla med vänner i att springa över kontinenten nakna eller varför inte bestämma att bygga det högsta skyskrapan i mannaminne. Det finns mycket här att göra, även om det på många sätt är tekniskt bristande. Men med många online- och coop upplevelser, så blir det lite vad man gör det till.

För om inte Conans lore eller tafatta röstskådespelare övertygar så kanske byggandet och de unika monstren istället gör det, i vänners goda lag. I vårt fall så är recensionskoden på PC, men det finns även till konsolerna Xbox One och Playstation 4; och även om jag inte kan tänka mig att det är annat än buggigt där, så är ändå prislappen som högst 400 kronor, vilket är ett okej pris ändå kan jag tycka ( på Steam är det en hundring billigare dessutom ). Visst är det knappast ett vackert spel, men det fyller sitt syfte, med vårtor och allt, och gör det tillräckligt bra för att de där ute som gillar den här typen av spel ändå kommer hitta många timmars underhållning.