Beyond Galaxyland

Om jag skriver att vi ska ut i rymden med en förvuxen gnagare och ditt nya namn är Doug, vad tänker du då? Att jag borde sova en stund och/eller lägga in mig på närmsta avdelning? Det må vara nödvändigt, men låt mig förklara.

Än så länge har du inte fått så mycket att jobba med, men jag har faktiskt inte tappat förståndet. Ramen för det hela är en sidescroller med pixelgrafik. Du heter Doug, har en vän som heter Rosie och ett marsvin som heter Boom Boom. Inte värst komplicerat. Problemet heter ”The End” och har släppts lös över jorden. Det positiva är att du trillar ner i ett hål á la Alice i underlandet och snubblar över en portal som skickar dig till din räddning, typ. Det är nämligen en bunt varelser som har räddat dig från jorden och dess grymma öde. Resan därefter blir inte mindre komplicerad tyvärr. Vägen är fylld av frågor för vem du ska lita på, vad du ska göra, vart du är och vad du gör där. Om du läser min text efter att du har spelat spelet kommer du märka att det finns en del hål i min återkoppling. Det är dels för att jag inte riktigt vet vart jag ska börja, ta vägen eller är dels för att jag inte vill avslöja för mycket så någon känner sig snuvad på berättelsen.

Dina räddare, som ägs/styrs av DreamCore och Queen Zero, har skapat en ”ny” jorden till dig och ett gäng andra så de kommer släppa av dig där efter att du varit på Galaxylands huvudplanet Neo. De olika planeterna ser olika ut men fungerar på liknande sätt. På planeterna kan du kika runt, prata med massa folk, ta kort på varelser du inte känner till för att veta mer om dem, shoppa lite och mycket mer. Om du har lite äventyrsanda i dig rekommenderar jag dig att spatsera runt lite och se vad du kan hitta. Pratar du med de olika varelserna på planeterna kommer du få lite olika sidouppdrag och annat smått och gott så det kan vara något att ta itu med nu när höstens regn och rusk krafsar på dörren och vill in.

Efter att du sagt hejdå till Neo och gått vidare i berättelsen är den ganska linjär, om du vill att den ska vara det. Som nämnt kan du välja att spatsera runt och göra lite allt möjligt. Vill du hjälpa till att uppdatera planetens bibliotek med din bildsamling? Absolut! Underliggande allt annat är dock den där frågan vilka du kan lita på och vad som är sanningen. Versionerna skiljer sig om du verkligen blev räddad från The End eller om du blev drabbad av det. Exakt vad The End är fick jag aldrig riktigt grepp om mer än att det är någon form av sjukdom som infekterar folket och till slut dödsdömer hela planeten. Ungefär något som är lika kul att få hem från dagis som vinterkräksjukan med andra ord. Om DreamCore är en hjärntvättad kult eller mer i stuk med Rädda Barnen eller Röda Korset, det är det ingen som vet. Du får helt enkelt ta reda på det. Mer än så kan jag inte säga om berättelsen för då kommer du inte behöva spela själv. Det vill vi ju inte.

Spelet sparar inte automatiskt utan på din minikarta eller radar som spelet kallar det, kan du se bland annat sparpunkter. På radarn kan du också få en hint om vilket håll du behöver gå för det uppdrag du har aktiverat. Vid sparpunkterna kan du också göra saker som till exempel artefakter (som jag tar upp mer om nedan). När du sparar nollställs även alla dina medlemmars mätare så det är fritt fram att ge dig ut på nytt! De mätare du har att förhålla dig till är din hälsa och poängen kopplade till summons. Om en medlem i din grupp är utrustad med en summon kostar dess attacker/aktiviteter. Du kan även göra, hitta och få olika drycker för att återställa dessa mätare under en strid.

Jag hade några problem här och var med spelet som tyvärr drar ner upplevelsen en del. Till att börja med fick jag aldrig cloudsave på Steam att fungera, eller streaming datorn till Steam Deck, vilket resulterade i att om jag ville ligga i soffan och spela fick jag slita med mig min stationära dator till soffan eller börja om på Steam Deck. Jag hade inte kommit så långt så tro det eller ej så valde jag att börja om. I skrivande stund är spelet inte verifierat att spela på Steam Deck men jag hade inga problem med själva spelandet när jag började om. Spelet rekommenderar att du som spelare ska använda dosa, vilket jag gjorde och till mitt förtret fastnade jag när jag spelade på PC. Jag blev instruerad att trycka på ”attack-knappen” och den ville inte fungera. Jag provade olika dosor med samma resultat. Det hela slutade i att jag tryckte på samtliga knappar på tangentbordet och således löste problemet.

Problemet här var väl att jag inte hittade någon karta för hur layouten var tänkt och inte fick någon direkt beskrivning på exakt vilken knapp jag förväntades trycka på. Om jag inte missminner mig och fler stöter på problemet var tangenten ”F”. På det stora hela dock så flyter spelet på bra och jag har inte varit med om några kraschar, lagg eller annat aggressionsdrivande utöver problemen jag redan tagit upp.

När det problemet väl var löst flöt spelet på bra. För någon som kan bli lite överväldigad med mycket text blev dock summons ett bekymmer. Själva principen av spelets summons i sig var lugna puckar, problemet var hur de presenterades. Vägg, på vägg, på vägg med text i små rutor med all information kände jag inte var optimalt för min stackars hjärna. Som sagt, principen av summons förstod jag när jag insåg att det var som Pokémon, men jag känner faktiskt att presentationen hade kunnat göras bättre. Du kan när du har försvagad dina fiender kasta en inte Pokébolls boll på dem och fånga in dem. Lyckas du kan du använda utrusta dina gruppmedlemmar med dem och använda dem i strider.

Utöver detta har du artefakter som du kan köpa, göra själv eller få som kan ge dig speciella förmågor eller någon mer procent liv och liknande. Som på bilden nedan kan du se vilka olika typer av utrustning och artefakter jag har hittat, gjort eller fått. Jag får sedan dela ut dessa mellan mina medlemmar till den jag anser har mest nytta av just den artefakten. Det är möjligt att ha flera av samma typ så olika medlemmar kan ha samma typ av artefakt men inte just precis det objektet som redan är placerat på en annan medlem. Som du också ser på bilden nedan har medlemmarna en level. Denna går upp automatiskt när du har klarat av en strid. Med högre level kommer också lite plus i kanten som till exempel mer hälsa, mer styrka eller ökad snabbhet.

Något jag gillar med spelet är att du har valmöjligheter för hur mycket du vill engagera dig i de olika planeterna. Känner du att du inte är på ditt mest äventyrsfriska humör, ja då behöver du inte utforska varenda vrå på varenda planet. Jag hade dock lite svårt att komma in i berättelsen… Det finns potential men stundtals känns hela berättelsen krystad med olika plot twists som jag kunde se på mils avstånd och således inte blev speciellt överraskad av. Jag stötte också på vad jag uppfattade som en bugg i berättelsen? Vi ska lämna planeten och karaktär 1 säger att denna ska följa med oss. Väl framme säger karaktär 2 att karaktär 1 hade uppskattat miljön men kliver aldrig ur skeppet och min första tanke var ”Vart f*n tog karaktär 1 vägen då?!”, vilket för mig till denna dag fortfarande förblir ett mysterium.

Berättelsen har ändå sin charm emellanåt och som ett spel att ta sig an över en helg fungerar det bra tycker jag. Beroende på hur schemat ser ut på sagda helg då förstås. Med några sidouppdrag, lite frustration, utforskning och omstarter klarade jag spelet på ungefär 13 timmar enligt Steam. Då jag klarat spelet har jag därmed låst upp ”New Game PLUS”. Vad detta innebär är att alla vapen och saker du har låst upp finns kvar men du har möjligheten att börja om spelet. Spelet kändes lagom svårt för mig och med det sagt har jag inte spelat något soulslike. Jag hittade dock ingen inställning för svårighetsgrad heller så för dig kanske det känns för lätt. Du får helt enkelt ge det ett försök och se efter själv!