Hem RecensionerSpelrecensioner Beyond A Steel Sky

Beyond A Steel Sky

av Mattias Malm

1994 så släppte Revolution Software Beneath A Steel Sky. Spelet som var ett samarbete mellan Revolutions VD Charles Cecil och serietecknaren Dave Gibbons (som är mest känd för att ha tecknat Alan Moores suveräna serie Watchmen), låter oss anta rollen som Robert Foster, som tillsammans med sin egenbyggda robotkompis Joey blir kidnappade från sitt hem i den vildmark som kallas The Gap. För att föras till den väldiga staden Union City, en stad som är byggd på höjden och sträcker sig upp mot himlen. Foster och Joey lyckas fly inne i staden och på deras färd att komma ut, så avslöjar de och störtar ett korrumperat styre. Nu 26 år senare, så är både Charles Cecil och Dave Gibbons tillbaka vid rodret och det har blivit dags att återigen ta kontroll över Robert Foster.


Spelet utspelar sig tio år efter händelserna i första spelet. Robert Foster har återvänt till sitt hem i The Gap, där han lever ett stillsamt och trevligt liv. Tills en dag då det kommer en slags maskin som istället för hjul har fyra ben, som kidnappar en pojke vid namn Milo, som är en av Fosters bästa vänner. Han bestämmer sig för att ta upp jakten, för att rädda Milo från vart han nu befinner sig. Ganska snart så inser han att spåren leder honom till Union City, staden där han satte stopp för den tyrannlike AI:n LINC (som står för Logical Inter-Neural Connection) och som han lät sin robotkompis Joey få styra istället. När han kommer in i staden så får han reda på att Joey inte finns kvar, han ska ha vandrat ut i ödemarken några år tidigare. Staden styrs nu av fyra olika ministerier som jobbar för att tillgodose medborgarna med så att de är lyckliga. Foster börjar dock ana ugglor i mossen och ställer sig mycket misstänksam till hur staden fungerar. Han kommer sedan inse att han kommer att veckla ut ytterligare en korruption som måste stoppas för människors välmående.

Spelet börjar med att slå an på nostalgisträngarna för oss som har spelat första spelet. Musiken påminner en aning om originalspelet, röstskådespelaren till Foster är inte den samme, men låter tillräckligt lik för att lura hjärnan en aning. Men framförallt så är det de inledande serietidningspanelerna där Dave Gibbons som sagt återvänder som Art Director, som verkligen gör det här till ett mycket kärt återseende. Vinkningarna till förra spelet slutar inte där heller, eftersom att utvecklaren har tänkt att du ska kunna hoppa ombord på det här spelet utan att ha spelat första spelet, så görs det lite referenser så att nya spelare (eller gamla spelare som behöver friska upp minnet med för den delen) ska förstå kontexten ordentligt. När det kommer till själva konspirationshistorien inne i staden, så finns det väldigt mycket likheter där också. Båda spelen ställer sig kritiska till att låta artificiell intelligens få styra våra liv för mycket, framförallt är det kritiskt till att låta den styra ett samhälle. Dock så har Beyond A Steel Sky en annan vinkel på premissen än den i föregångaren. Vilket inte gör mig någonting, det bevisar att det finns två sidor av myntet och att vissa saker tåls att berätta flera gånger.

När det kommer till skillnader i spelen, så är det framförallt två saker som slår mig och de är även de mest uppenbara. Först, främst och mest uppenbart är grafiken. Vi har inte kvar pixelgrafiken från SCUMMVM (för er som gillar förkortningar så står det för; Script Creation Utility for Maniac Mansion Virtual Machine). Det här spelet är dessutom i 3D medans det gamla spelet var i 2D. Man har istället valt en grafisk stil som ska påminna lite om en rörlig serietidning, lite såsom Telltale Games spel ser ut. Den andra skillnaden är att Beyond a Steel Sky inte är ett Peka-klicka spel, utan styrs lite som ett actionspel i tredjepersonsvy skulle gjort, det vill säga; WASD tangenterna och mus eller styrspakar och knappar om man kör med handkontroll. Det påminner faktiskt en hel del om Telltales spel överlag, jag vet inte om utvecklaren har kikat däråt, men det går definitivt att inbilla sig det. Jag anser dock att Revolution med detta spel slår Telltale på fingrarna genom att förbättra det dem har etablerat. Till att börja med så är Beyond A Steel Sky ett enda spel, det är inte uppdelat i fem avsnitt, utan hela historien berättas i ETT spel. Det här spelet placerar kameran bakom karaktären och låter spelaren få röra kameran fritt medans man går omkring, du väljer åt vilket håll Foster tittar helt enkelt, istället för att placera kameran någonstans i miljön där den mer eller mindre är fixerad, där man riskerar att inte se saker tydligt. Slutligen så tramsar Beyond A Steel Sky inte omkring med Quicktime events utan lägger energi på pussel och problemlösning istället.

Spelet har en akilleshäl i form av en del brister spelmekaniskt. Vissa animationer ser lite stela och faktiskt föråldrade, detta sker mest i mellansekvenserna. Medborgar NPC:erna krockar in i varandra och i vissa dialogscener kan man se hur de står och går på stället i bakgrunden. Detta vägs upp av spelets historieberättande, som är något av det bästa jag tagit del av de senaste åren. Den största anledningen till att jag satt i sjutton timmar med spelet mer eller mindre i sträck, är för att historien engagerade mig så att jag hela tiden ville veta vad som hände härnäst. Det bjuds på ett mörkt allvar, men vi får också en ganska stor bit humor, i form av knasiga karaktärer och mycket underhållande dialog, som framförs av mycket bra röstskådespelare. Detta gjorde att jag inte alls tänkte på de speltekniska bristerna lika mycket.

Pussel och problemlösning är en mycket stor del av spelet och det är faktiskt välskött på den här punkten med. Det bjuds på en variation, både vad det gäller hur svårt det är och på vilket sätt du ska lösa det. Det finns klassiska Peka-klicka grejer som att säga rätt sak till rätt person, stoppa in rätt sak på rätt ställe eller att hitta ett objekt som en karaktär vill ha. Men spelet kör även på en liten gimmick; hackning. Ganska tidigt i spelet så lägger Foster vantarna på en skanner, med denna så kan han interagera med datastyrda objekt och robotar i staden. Eftersom att Union City nu är konstruerat kring en AI vid namn MINOS (tyvärr så har jag ingen förklaring vad det står för) så betyder det att man kan hacka sig in i allt ifrån läskautomater till säkerhetsdörrar och arbetsrobotar. Många pussel går ut på att man ska koppla upp sig till olika maskiner och få dem att bete sig annorlunda, såsom att öppna säkerhetsdörrar man inte har rätt access till. Man trycker upp skannern med höger musknapp (eller höger trigger/R2) klickar vänster musknapp (eller A/X) så får man upp en meny, där du ser som en rutkarta för de prylar du för tillfället har kopplat upp dig till. Vissa rutor går att flytta på och det är just det, som du ska göra för att få maskinerna att göra som de fungerar till din fördel.

Beyond A Steel Sky är en uppföljare som jag inte visste att jag ville ha. Jag ska erkänna att när Revolution utannonserade spelet, så var jag skeptisk och då älskar jag Beneath A Steel Sky! Visst, jag hade det på min radar och köpte det på releasedagen, eftersom att jag på grund av att ha Broken Sword 5 i mitt bibliotek kunde ta del av en lojalitetesrabatt, men jag var skeptisk över vad mer det fanns att berätta och jag var framförallt skeptisk till hur det skulle vara rent gameplaymässigt. Mina förväntningar var noll och så inser jag under tiden jag spelar, att det här måste vara ett av de bästa rena äventyrsspelen som släppts i modern tid.

Ja visst, bristerna finns definitivt där  och chansen är att andra spelare kanske har svårt för att ignorera dem, men jag anser att det briljanta historieberättandet och de klassiska pussellösarelementen är tillräckligt starka för att väga upp de tekniska bristerna  och bjuda på en suverän upplevelse. Jag har inte ens pratat om musiken, som känns väldigt orkestral och cinematisk, den har för det mesta väldigt positiv och glada tongångar, vilket passar stämningen i spelet som handen i handsken.

I en värld där Äventyrsspelen har fått en ny skrud och mer eller mindre dominerats av Telltales spel och spel som försöker vara Telltale (sorry Square Enix och Dontnod men ni är placerade i den kategorin), så känns det skönt att en av de bästa studiorna från den gamla tiden, bara dyker upp igen och visar; så här gör man ett Äventyrsspel! Inga episoder, bara en stabil upplevelse, utan Quicktime events och inga “val som betyder”.  Vi får istället en stabil upplevelse, där utvecklaren har haft en vision som man verkligen vågar löpa linan ut med. Gillar ni Äventyrsspel och är fans av Beneath A Steel Sky, så bör ni spela det här. Är ni nya till genren eller inte har spelat första spelet, så går det mycket bra att spela spelet och det tycker jag definitivt att man borde. Så här ska Äventyrsspel göras enligt mig och jag hoppas att detta är ett tecken på vad som ska komma i framtiden. Än finns det hopp!

Är man nyfiken på Beneath A Steel Sky, så finns det på GOG och sen en liten tid tillbaka även till Steam och eftersom att spelet är Freeware (jajamän det är gratis), så kostar det minst sagt inte särskilt mycket att spana in!


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.

Beyond A Steel Sky. Lägsta pris 307 kronor enligt Steam 2020-08-13.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar