Gooey

Har du någonsin tittat igenom ditt spelbibliotek och sett massvis med titlar som du inte spelat än, men samtidigt inte känner att du besitter orken att engagera dig i en ny eller kanske utmanande upplevelse? Jag vet att jag känner det med jämna mellanrum och då är det otroligt tacksamt med korta och lättsmälta upplevelser att fördriva tiden med. Men där finns fortfarande en ribba av underhållning som måste nås.

Gooey är ett litet spel publicerat av Turbo Pixel som handlar om en liten slimeboll som behöver ta sig igenom olika hinder i laboratoriet som den skapades i. När det kommer till spelets narrativ är det inte mycket mer bakom det. I grunden är Gooey en precisionsplattformer med målet att ta sig igenom alla levlar så snabbt som möjligt. Det finns ett antal spel inom denna genren, vilket gör att det krävs en del för att sticka ut. Lyckas Gooey sticka ut från resten spel som detta? Läs vidare så får ni se vad jag tycker!

Det korta svaret till frågan om Gooey lyckas sticka ut är följande: Nej.

Design

Som jag tidigare nämnt har Gooey inte ett speciellt djupt narrativ som påverkar spelupplevelsen på något betydelsefullt sätt. När vi startar spelet får vi se en simpelt animerad gubbe som verkar vara någon sorts vetenskapsman som lyckas skapa oss. En grön slime som sedan flyr från behållaren vi skapats i, och sen börjar spelet.

Precis som de flesta precisonsplattformers går spelet ut på att ta sig igenom banorna så snabbt och smidigt som möjligt utan att dö. Ett par klassiker i den genren skulle vara Super Meat Boy eller Celeste. Dock är dessa två helt fantastiska spel som förtjänar all uppmärksamhet och beröm riktat deras håll. Gooey å andra sidan är extremt slätstruket och ointressant.

De mekaniker som vi kan använda oss av är springa, hoppa, greppa och svinga. I teorin behövs inte mycket mer än så för att kunna åstadkomma massvis med roliga och intressanta banor. Men för att det ska vara möjligt behöver utvecklarna lägga mycket kärlek i designen kring banorna, men det har inte Gooey gjort.

I form av hinder eller faror finns det bara två stycken. Ramla ner i avgrunden och dö eller röra vid elektricitet. Vi kan också färdas genom tuber och hålla oss fast i rullband för att ta oss runt. I sig själv låter allt detta rätt lovande, men Gooey når inte längre än medelmåttighet. En del av problemet till detta är att det är alldeles för få banor och alldeles för lite variation i designen kring banorna. Hade vi fått uppleva fler banor med fler kreativa hinder, fler mekaniker tror jag att det hade höjt upplevelsen massvis.

Men det är inte det enda som hindrar Gooey från att nå högre höjder.

Gooey är rätt gullig i alla fall.

Kontrollerna

En gigantisk del av spelupplevelsen i precisionsplattformers är att kontrollerna måste kännas riktigt bra och tajta. Gooey å andra sidan har långsamma och klumpiga kontroller som tar tid att vänja sig vid. Även om spelet i sig själv inte alls är svårt att ta sig igenom fanns det fortfarande en del banor som tog ett antal försök att klara av. Dock skulle jag säga att svårighetskravet på visa banor kommer från att kontrollerna är osmidiga och inte passar denna typ av spel mer än att banorna är designade på ett intressant sätt för att öka svårighetsgraden. Dessutom har utvecklarna valt väldigt konstiga knappar att styra runt med på kontrollen, dock är det lätt att ställa in det som föredras själv, så det är inget större problem.

Gooey har lyckats få de absoluta grunderna på plats både med design och kontrollerna, men mycket mer än så har de inte lyckats med.

Slutsats

Gooey har bara 36 banor och för mig tog det cirka en timme att spela igenom alla banor. Jag hade säkert kunnat få ut lite mer tid från spelet om jag hade brytt mig om att samla alla samlarobjekten (tre bokstäver i varje bana) eller velat förbättra mina tider, men jag hade ingen önskan att spela om banorna när jag väl hade klarat dem.

Utöver de banorna som utvecklarna har gjort har Gooey tillgång till en egen level editor där vi kan skapa egna banor att spela eller dela så att fler kan spela. Samtidigt som det är roligt att göra sina egna grejer och utforska sin egen kreativitet är mekanikerna för simpla och för få för att ge speciellt mycket extra underhållning. Dessutom måste spelet kunna stå på helt egna ben för de som inte är intresserade av att skapa egna banor. Känner du dig sugen på att skapa roliga banor är Super Mario Maker 2 hållet att vända sig till istället.

Den grafiska stilen är inte ful, men den är otroligt simpel och tråkig. Något jag hade förväntat mig från ett spelprojekt gjort i utbildningssyfte eller som en hobby. Samma sak med musiken och ljuddesignen, vilket låter som vilken elektronisk goja som helst. Jag vill inte dra slutsatser kring saker jag inte kan bekräfta, men det skulle inte förvåna mig om musiken var AI-genererad.

Jag vet inte om de planerar att utöka spelet med fler banor och mekaniker, vilket kanske hade kunnat höja upplevelsen något, men med de klumpiga kontrollerna tvivlar jag på att Gooey kan bli mycket roligare än detta. Jag stötte inte på några buggar och spelet är i alla fall inte ofärdigt. Utvecklarna har inte gjort ett dåligt jobb med att bygga ihop spelet, de har bara inte lyckats göra det roligt. Jag kan se framför mig en eller några skickliga programmerare som inte har en aning om god design.

Testdator: ex. AMD Ryzen 7 5800X3D, 32 GB, NVIDIA GeForce RTX 4070 (12 GB)