RAIDOU Remastered: The Mystery of the Soulless Army

En av de stora jättarna inom japanska rollspel idag är Atlus, som främst är känd för Persona-serien, där ett gäng ungdomar balanserar skolgång med att rädda världen. Denna serie är i själva verket en spin off till en större serie som heter Shin Megami Tensei, som i sin tur har en mängd andra spin off-serier, bland annat Devil Summoner: Raidou Kuzunoha vs The Soulless Army som släpptes till PS2. Denna kultklassiker har nu fått en remastrad version som jag fått möjlighet att spela på Switch 2. Välkommen till Taisho 20!

Ett detektivuppdrag som eskalerar

Spelet utspelar sig under det tjugonde året i Taisho-eran i Japan och vi spelar som Raidou Kuzunoha XIV. Du är alltså den fjortonde personen som titulerar dig som Raidou Kuzunoha och att bära det namnet innebär att vara en väktare av huvudstaden. Direkt när vi kommer dit hamnar vi på detektivbyrån och får uppdrag från en man som kallas Narumi. En dag kommer en flicka vid namn Kaya Daidouji med det helt galna uppdraget att vi ska ta hennes liv, men innan vi hör ordet av henne igen blir hon kidnappad och det är vårt uppdrag att leta reda på henne. Detta uppdrag leder till ett större mysterium med helt skruvade och oväntade vändningar av kosmiska proportioner. Om jag skulle sammanfatta spelets narrativ så är det oerhört bisarrt, men ändå intressant nog att hålla mitt intresse under de cirka 17 timmar det tog mig att klara ut spelet. Inte minst för att här finns ett karaktärsgalleri som är intressant att bekanta sig med. 

Raidou Remastered: The Mystery of the Soulless Army är indelat i olika episoder där du undersöker en plats efter att mystiska händelser inträffat. Detta går oftast till så att du går och pratar med den person som gett dig uppdraget och att du letar ledtrådar på platsen innan du tar dig till den mörka världen, där gärningspersonen manifesterat sig som en demon och du besegrar den i en bosstrid. För att förklara finns det alltså två versioner av staden, en version som är som verkligheten, där du gör sidouppdrag och letar ledtrådar och en mörk version där du slåss mot monster.

Det finns dock platser där du kan slåss även i vanliga världen genom portaler till så kallade Aril Rifts. Här slåss du mot några fiender för att gå upp i nivå och ibland även för att klara ett sidouppdrag. Jag gillar hur pass mycket fokus de har lagt på att modernisera upplevelsen. Till huvudberättelsen finns det markörer på vart du ska, vilket underlättar flytet avsevärt. Något jag tycker de borde gjort bättre är dock kameran. Vi kontrollerar Raidou i tredjeperson med en fixerad kamera som ej går att styra. Det är svårt att hålla koll på vilket håll du går mot när du kommer till ett nytt område, vilket kan leda till att jag råkar vända håll utan att tänka på det. Detta kontrollsätt var vanligare att stöta på förr i bland annat tidiga Resident Evil-spel, men har omarbetas i deras remakes. Eftersom de fixat mycket annat i denna remastern tycker jag att det är märkligt att det inte lagt större vikt på att omarbeta karmeran. 

Här ser vi Raidou och hans demon när de utför en utredningsförmåga!

Måste rekrytera alla!

Precis som i andra Shin Megami Tensei-spel kan du rekrytera demoner genom att slåss mot dem. Det fungerar ungefär på samma sätt som i de flesta andra spel i serien, du slåss först och sedan pratar med dem för att motivera dem att gå med i ditt lag. Det finns även en motsvarighet till Persona-spelets Velvet Room kallat för Goumaden, där du kan skaffa nya demoner genom att kombinera två stycken från ditt lag och på så sätt få tillgång till starka demoner du inte kan rekrytera genom strid. Jag tycker det är riktigt kul att skaffa nya demoner och kombinera dem för att se vad resultatet blir och det ger motivation att inte undvika strider.

Till skillnad från de andra Shin Megami Tensei-spelen bär demonerna på utredningsförmågor, som fungerar likt HMs i Pokémon, där demonernas förmågor används i utforskande och utredningar för att ta dig vidare. Till exempel kan vissa demoner flyga för att ta sig till annars oåtkomliga områden, medan andra kan läsa andras tankar, vilket kan hjälpa i en utredning. Då dessa förmågor är väsentliga kampen att ta sig framåt i spelet krävs det att du alltid har en bra mix av demoner i laget med olika utredningsförmågor. Lite bökigt ibland för det var ofta då jag kombinerade demoner utan att tänka särskilt mycket utöver fördelar i strid och fick då grinda för att få en ny demon med förmågan jag behövde. I stort tycker jag dock detta koncept är riktigt kul, eftersom det ger demonerna egna användningsområden. Du kan till och med kontrollera demonerna enskilt ibland för att ta dig till ställen Raidou inte kommer åt, vilket leder till en del intressanta pussel. 

Det som får Raidou Remastered att stå ut från alla andra Atlus-titlar jag spelat är hur striderna spelas. Det är nämligen action-strider här, inte turordningsbaserat som i resten av serien. Raidou slåss i realtid och kan använda svaga och starka attacker samt kan ducka för att undvika att ta skada. Den svaga attacken genererar MAG, vilket kan användas för att prata med demoner i försök att rektrytera dem, samt för att bygga upp en mätare att använda en ultimat attack som gör stor skada mot fienden. Du har även tillgång till en pistol som gör skottskada och olika magier du kan använda. Demonerna är svaga mot olika element och det krävs att du använder rätt magier mot rätt fiender. Demonerna i ditt lag sköter sig själva under strid och du kan ha två framme samtidigt.

Dock kan du ge ett kommando till demonerna i ditt lag som gör att de teleporteras till dig för att undvika skada. Om du duckar undan fienden vid rätt tillfälle kan du utföra en kontring som gör mer skada än en vanlig attack och bygger upp en stor mängd MAG. Bland de Atlus-spel jag spelat tycker jag att detta stridssystem är det minst intressanta. I början tyckte jag att det var kul, men mot slutet fick fienderna enormt mycket liv och det kändes som att striderna drog ut på tiden onödigt mycket utan variation. Det är inte ett dåligt system, men det märks att Atlus är bättre på turordningsbaserade stridssystem. Något jag kan lägga till här är att det finns olika svårighetsgrader att välja mellan. Det lättaste alternativet gör så att du inte kan dö. Om du vill spela spelet för berättelsen är det alltså ett alternativ.

När det kommer till presentationen tycker jag att de gjort ett bra jobb med att modernisera grafiken. De har tagit samma grafiska stil som Shin Megami Tensei V, vilket jag tycker passar bra till denna remaster. Staden ser uppfräschad ut och jag tycker om karaktärsmodellerna. Musiken påminner lite om gamla detektivserier, med mycket saxofon och trummor. Särskilt tydligt är detta i spelets huvudtema, som är riktigt medryckande och härlig. 

Sammanfattningsvis är Raidou Remastered: The Mystery of the Soulless Army ett trevligt spel, men jag har svårt att rekommendera det för någon som första Atlus-spel före Persona eller ett Shin Megami Tensei, men om du redan är djupt inne i serien och vill blicka tillbaka till lite obskyra titlar kan detta vara ett bra spel att spela i väntan på Persona 4 Revival.