En melankolisk låt spelas och sätter stämningen medan du saktmodigt placerar byggnad efter byggnad. Ett kontemplativt lugn faller över, och du förs med i de taktfulla tonerna. URBO är här, och det vill att du stannar upp i vardagen. Njuter och för samman… byggnader? Wut!
Med ett gäng olika typer av arkitektoniska stilar som låses upp ju mer du spelar, är verkligen inte URBO ett svårt spel att komma in i. För egentligen vem som helst. Du väljer en plats; öken, lummig ö-värld eller snöbeklädd bergstopp och börjar placera ut byggnader. Likt ett kösystem ser du vad för storlek av byggnad som står på tur – och det du ska tänka på är att placera rätt typ av byggnad, för att få tre av samma storlek att automatiskt gå samman till nivån över. Varje byggnad har ett visst antal innevånare, och det är med hjälp av invånarantal som du låser upp nya miljöer och arkitekturer t.ex.
Spelet har nämligen åtta olika byggnadsstorlekar, och när du t.ex. lyckas föra samman tre stycken ’nivå 4’-hus, bildas ett av ’nivå 5’. Klart som korvspad eller hur! Nåja, det är inte alltid så lätt. Du har en begränsad yta att arbeta på, så det kommer med en gnutta taktik i det hela med. Valet av placering redan för hus på ’nivå 1’ kan vara viktigt, då du kan räkna ut vad som automatiskt förs samman skulle du exempelvis starta en kedjereaktion. Om du har tur (läs skicklighet), så vill du få din ’nivå 1’-byggnad att sättas samman bredvid två stycken ’nivå 2’-byggnader. För vips så sätts dessa automatiskt samman när de tre ’nivå 1’-byggnaderna uppenbarar sig som en tredje ’nivå 2’-byggnad.
Hänger ni med så länge? Bra, för mer än så är det egentligen inte. Allt eftersom du spelar, når du populationsmål, vilka i sin tur låser upp nya miljöer och byggnadsarkitekturer. Dessa påverkar aldrig själva spelandet, och ger inga fördelar – utan kanske miljöerna som kan bli aningen svårare ju längre du spelar. Spelar du väl, och lyckas kombinera mer än tre byggnader på en gång, kan du låsa upp kort, med vilka du får möjlighet att göra en specialförmåga, alternativt en högre byggnad på en gång.
Förr eller senare märker du i alla fall att det tar slut på plats, och att de kommande byggnaderna i det där kö-systemet antagligen gör att det går åt pipan. Tack och lov att du då får en enkel ’high-score’-siffra att slå, och inget mer.
Spelet osar nämligen meditation, och är det perfekta spelet parat med säg en skön podcast (host host som Nördliv Podcast), eller för den delen lite skönt snack från din favorit Youtuber. Givetvis är det minst lika behagligt att vaggas in i spelets sombra och känslomässiga musik, men valet är ditt, och spelet är utformat efter vad som passar dig bäst.
För just ”vad som passar dig bäst”, är något som genomsyrar spelet lite. Det går att spela med handkontroll eller tangentbord/mus – och egentligen räcker det enbart med mus då miljöerna är överskådliga från start. Du kan snurra kameran med musen, placera byggnader och egentligen styra allt via den, vilket adderar till spelets trankila natur. Allt ska vara enkelt, vilket utvecklarna lyckas bra med.
Kulmen av zen-artade spel?
Spelupplägget vars lugna natur är avslappnande, kan också vara det som gör att du kanske inte spelar jämt – och framförallt dikterar vem du som spelare är. Det är inte alla som har lugnet inom sig att spela, särskilt då spelupplägget aldrig ändras från vad som beskrivits innan. Vad som dessutom adderar till det hela, är att det är förhållandevis kort. Förvisso är tanken att meditativt bara spela om och om igen, men när du väl låst upp de sex världar och de åtta arkitekturstilar som finns, börjar spelets tempo och framåtdriv tappas för mig personligen. Inte för att spelet i sig plötsligt blivit dåligt, men att jag som mer ”morotsdriven” spelare inte riktigt har något att vinna längre, eller räcka mig mot.
Med det sagt, är det mer en spegling av hur jag är som spelare, än något som ska skapa skugga över spelet. Under de sju-åtta timmar jag lade på det, innan jag ’hundraprocentade’ det helt, var jag väldigt tillfreds, och kände att spelet på ett angenämt sätt leddes fram sida vid sida med spelets harmoniska musik. Medan det ibland var youtube-klipp spelades i bakgrunden, medan jag njöt med det stillsamma spelet. URBO är i hög grad ett spel som gjort för dig att ledas in i drömska landskap, där morgonsolen strålar över lummiga ö-världar och lugnet sätter sig in. Det kanske är ett spel vars speltid är begränsad i slutänden, men vet ni vad, det är vackert, lugnt, på gränsen till beroendeframkallande… och framförallt billigt (5,89€) på Steam. Det finns alltså ingen anledning kvar för er! Njut även ni med lite tillbakalutat strategitänk, det är aldrig fel med mer lugn i vardagen!
Fotnot.
Spelet går även att spela i VR, så är det att du på riktigt vill befinna dig i den harmoniska världen går det alldeles utmärkt.
