Commandos: Origins

För 80 år sedan tog det största kriget i världshistorien slut. Det hade utspelat sig från de kallaste snötäckta fält till de varma sandiga afrikanska öknarna. Det är dags att göra skillnad och pressa tillbaka det tredje riket och slå nazister i ansiktet.

Commandos är en spelserie vars anor går tillbaka till sent nittiotal. Det första kom ut 1998 följt av tre ytterligare spel i samma stil och ett som bytte från real time tactics genren vilket fick ett kyligt mottagande. Sen det sista spelet kom ut 2006 har spelserien legat i dvala, det var mest ett minne hos de som spelat det själv, eller som jag som tittade på våra äldre familjemedlemmar när de spelade. Men 2022 återupplivades Commandos 2 och 3 i form av HD Remasters och tre år senare står vi med det enda riktigt nya spelet i serien på nästan 20 år.

Commandos är en hemlig grupp bestående av sex individer med viss spetskompetens. Andra världskriget är i full gång och det behövs modiga själar som kan gå bakom de tyska linjerna och ställa till problem. Alla går under sina kodnamn, Sniper till exempel är prickskytt och den enda som kan fylla den rollen.

I första uppdraget vilket också fungerar som handledning för nya spelare träffar du dina två första Commandos Green Beret och Sapper. Sapper är en sappör vilka har som uppgift att sköta demolering och försvarsarbete. Detta reflekteras av hans förmågor att klippa taggtråd och hantera allmänna sprängmedel. Green Beret är vad man får om man lär en gorilla att gå på bakbenen, ruskigt stark med konstig gångstil.

Den första banan lär dig allt du behöver om de mekaniker du kommer stöta på. Den cementerar även en mekanik vars användning kommer slita ut din F5 tangent – snabbsparning. Så fort du blir upptäckt är det över, du kommer snabbladda otaliga gånger varje uppdrag. Det första uppdraget sätter även en annan standard, uppdragen är långa. För mig är de i genomsnitt 2 timmar var.

Efter 12 försök har jag kommit fram till att jag måste hitta en annan väg framåt.

Ett uppdrag går generellt till på följande sätt med viss variation beroende på vilka gubbar du har tillgång till: Du släpps ner någonstans bakom tyska linjer med ett tydligt uppdrag. Det är fullt med nazister mellan dig och målet. Du smyger och kryper runt för att lönnmörda soldater vilket öppnar upp för att färdas vidare utan att bli sedd, sedan gör du det igen och igen. Variationen av hur det är tänkt att uppdragen ska fortlöpa hade gärna fått vara större. Det är inte att alla situationer är identiska, men snarlika nog för att samma taktik funkar alltför ofta.

Det finns dock tre Commandos som erbjuder en något alternativ spelstil, Sniper, Marine och spy har alla egna mekaniker som erbjuder ett annat tänk kring din väg framåt. Sniper är en prickskytt som erbjuder en lösning på ditt problem från långt håll, Spy kan gå obemärkt förbi nazisterna, förvirra och distrahera. Marine är bäst kittad för sitt uppdrag, med flera val för att ta hand om fiender i det tysta är han inte bara ovärderlig – han är också kul att köra.

Från början har du tillgång till något som heter command mode, när detta är aktiverat är allt pausat och du kan ge flera olika kommandon samtidigt till olika Commandos, fast bara ett moment per karaktär. Det kan vara att samtidigt som Green Beret smyger fram till en soldat och tar hand om honom, kan Sniper skjuta den andra som tittar mot Green Beret. Ibland får du möjlighet till lite mer komplicerade lägen som får endorfinet att kicka in. Oftast är det bara att två karaktärer tar ner två soldater bakifrån samtidigt, vilket trots sin nödvändighet inte är speciellt spännande. Det tillsammans med det nödvändiga väntandet på att fiender ska patrullera till rätt plats kan ibland skapa en lätt otålig känsla.

De verktyg du får främjar ditt smygande på ett bra sätt oavsett om det är en radio som kan lura iväg nazister från sina positioner eller en granat som förblindar och gör det möjligt att smyga förbi. Ett av de viktigaste är att klicka på fiender och se deras synfält, det känns dock lite märkligt ibland att döda en fiende precis bredvid en annan utan reaktion eftersom man är precis ur synfältet, men fortfarande framför den. Denna mekanik har alltid varit en av Commandos viktigaste funktioner igenom alla spelen, det hade inte riktigt varit ett Commandos spel utan den.

Det kan alltid vara värre, du kunde vara en nazist på vaktjänst i en iskall öken med en mänsklig gorilla som smyger upp på dig.

Efter några timmar av att lura nazister från deras post och säkerhetsställa deras kamrater inte hittar kroppen började jag tänka tillbaka lite till vad jag såg i tidigare spel som fick dem att kännas mer dynamiska. I tidigare spel kunde du söka igenom kroppar och lådor efter saker som kunde hjälpa dig. Den mekaniken finns inte här precis som den inte gjorde i det första spelet, vilket verkar vara det de är ute efter att replikera mer. Du kunde även sno vapen från fiender i Commandos 2, denna mekanik saknar jag då de flesta inte har ett ordentligt vapen. Det gör också att spelet tvingas in i att enbart vara ett smyg och lönnmordspel. När du kunde ta vapen hade du förmåga att sätta upp fällor för nazisterna och erbjöd en annan lösning vilket jag saknar då det gör spelet lite mer varierat.

Banorna är väl uppbyggda och erbjuder ofta olika vägar framåt, även om de olika vägarna generellt innebär samma smygande. Estetiskt är de snygga med flödande gräs, vågor som slår och rent allmänt vilket är att förvänta sig då de använder Unreal Engine 5. Musiken spelar lågmält i bakgrunden för att sätta stämningen ordentligt, det är skönt att den är lågmäld då den hade stört om annat vore fallet,  tyvärr gör det inte musiken några tjänster som var oanmärkningsvärd i det stora hela redan innan.

Commandos: Origins är ett spel som tydligt försöker återskapa de första spelen i serien, det är ett ordentligt smygspel med några färre brister. Snabbsparningens viktiga roll får mig att fundera på huruvida de använt den som krycka för att göra spelet genomspelbart istället för att möjliggöra fler tillvägagångsätt. En gedigen handling kommer du nog ha svårt att hitta här då det mest är att hoppa mellan olika uppdrag. Trots utalanden om att spelet ska handla om hur enheten skapades rörs det vid för lite, förutom något litet snack ibland är berättelsen ganska frånvarande och de flesta karaktärerna var redan en del av gruppen i början av spelet. Det känns som en missad chans tyvärr. Möjligheten att träffa de olika agenter som enheten består av hade kunnat vara häftig och effektfullt. 

Commandos har även ett flerspelarläge, jag har tyvärr inte kunnat pröva detta, men är säker på att det skulle vara tid väl spenderad med en kamrat tillsammans. Prislappen rättfärdigas tyvärr inte enligt mig, det är absolut likt det första Commandos men då det är från 98 har vi rört oss vidare. Utan ordentlig innovation och att bara luta sig på att göra ett storskaligare spel är det inte en produkt värd sin prisklass. Gillar du spel med smygande och lönnmord, eller tycker om serien från tidigare tror jag att detta spel kommer fylla den rollen, men jag skulle rekommendera att vänta på en shysst rea.