Det här med att låta John McEnroe gorma i dina öron när du söker tips på att förbättra ditt tennisspelande, visst låter det väl roligt? Inte, ja nöj dig då istället med ett över förväntan fängslande rollspel i tennisskrud!
Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag en gång i tiden bemödade mig med att minutiöst forma mig en avatar i detta spels urtida föregångare. Ja, jag måste erkänna, jag var en Top Spin älskare när det begav sig. Jag har rentav kvar DVD-fodralet med tillhörande spel från 2003 stolt ståendes i min lilla samling av dammiga kvarlevor från fornstora PC-dagar. Då stod Top Spin för möjligheten att själv försätta sig i tennisskorna och bege sig ut på planen. Något som ärligt talat var spännande, då matcherna var arkadmässiga såväl utmanande…
Men det var då, idag är idag – och vad vi har framför oss är dess allra senaste avyngling; TopSpin 2K25. Ett spel som på många plan faktiskt lyckas bibehålla känslan av originalet – men i en mer modernare skrud. Dessvärre då att livet kommit ikapp, spelvärlden rusat vidare och jag förändrats! Avseenden som förståeligt nog inte är TopSpin 2K25:s fel, men som ändå biter det i rumpan vid ett par tillfällen…
Game, set…. Match?
Vad har TopSpin 2K25 att bjuda på då? Allt som ett modernt tennisspel bör ha, är svaret. Du har i onlinebiten av spelet World Tour där du kan träffa andra spelare från runtom världen – för de som vill få sitt ego demolerat av någon yngling i Rotterdam. Nåja, det kan vara min erfarenhet med detta spel enbart – men diggar ni att spela tennis med andra så finns alltså möjligheten. I detta läget är det er egengjorda karaktär som gäller, så håll det i åtanke. Om denne befinner sig på en låg nivå, kan det vara problematiskt att bara försöka hinna besvara en hård serve. Tänk på att bli van med spelet – och framförallt maxa ut din karaktär innan ni testar detta, det är åtminstone mitt tips. Bortom World Tour finns även Online Exhibition, som är vänskapliga onlinematcher mot kreti och pleti och sedan 2K Tour. Ett onlineläge där du kör rankade matcher, och där du kan välja att spela som förgjorda Pro karaktärer – exempelvis Roger Federer eller Serena Williams. I mångt och mycket är finns det gott om mumsbitar för de som suktar efter att ”slåss” mot andra där ute på den vida webben.
För oss andra vekare tennisspelare, som bara vill ha lite kul underhållning, är det ’Local Play’-sektionen som lockar. Det är här du faktiskt skapar din egen karaktär i läget ”MyPlayer”. En karaktärsskapare som är tacksamt utförlig, för de ambitiösa där ute. Denna karaktär tar du sedan vidare till ”MyCareer”, där du får avancera i rank sakta men säkert, medan du tar dig an turnering efter turnering. För varje match du spelar tjänar du erfarenhet, vilket när du efter många om och men når en ny nivå för din karaktär ges sex eftertraktade poäng. Dessa kan placeras i en uppsjö av attribut; allt från hur väl du servar, använder backhand, forehand, hanterar volley-skott eller rentav öka stamina och din hastighet som några exempel. Detta skänker spelet ett rollspelselement, vilket parat med så kallade ”Fittings” (utrustning som även de ökar dina stats) skänker en välsmakande morot framåt.
Detta grundupplägg skänker spelet en god portion driv framåt, och lägg till att du kan välja hur tuffa motståndarna är och därför i förlängning potentiell mer vinning (då ju tuffare motståndare innebär mer erfarenhetspoäng) du får, gör att spelet inte alls är så dumt. Åtminstone om du är en inbiten tennisfantast. För trots att jag en gång i tiden skavde sönder min handkontroll i denna spelseries anfader till spel – måste jag tyvärr säga att denna nya iteration snabbt tappar andan. Ungefär lika snabbt som jag själv antar jag, skulle jag befinna mig på en verklig tennisplan. Det är inte så mycket att spelet inte bjuder på innehåll, mer som att karriärslägets försök till variation (det bjuder på träningsläge och specialmatcher som hjälper dig att lära dig sätt att spela), blir det aldrig att jag känner att spelet upplevs så där exakt som jag hoppats.
Själva tennisspelandet är kompetent, men mycket av rörligheten som jag hoppats skulle finnas där – känns ibland slumpartat segt. Även om jag bortser från min egengjorda karaktärs långsamma springförmåga. Över hela spelet finns det aspekter som serve-finess, möjlighet att lära sig att prickskjuta dit du vill – men ändå känns dessa krångliga att uppnå. Ute på tennisplanen känns det aldrig riktigt som jag har full kontroll helt enkelt, även om jag lärt mig de olika sättet på hur du kan slå/skruva eller ’slice’:a dina bollar. Allt presenteras för dig, med spelets oundvikliga monotoni parat med ett rankningsystem (om vi utgår från MyCareer) som känns långsamt gör att upplevelsen snabbt blir lite av en gäspning. Det är inte att spelet i sig är dåligt, bara att jag känner att det skulle behövt antingen lutat mer in i simulationen, eller istället mer in mot arkadhållet. Det kan glänsa till ibland, när du kommer in i ett bra stråk av tennismatcher, men tappar sedan snabbt momentum igen, när det antingen är för lätt eller för tufft.
Detta för oss till något så grundläggande som styrningen. Eller ska jag säga avsaknaden av en sådan? Jo, nog kan du styra din karaktär åt sidor, fram och tillbaka över planen – men precis som att titta på en Tennismatch i verkliga livet är det segt och aningen styltigt. Tack och lov är detta mer av ett initialt hinder då det snabbt visar sig hänga samman med din karaktärs ’stats’ (duh!) – men varför jag nämner det, är för att även med en stjärnspelare kan det kännas ovant och ej så responsivt i början. Mycket av detta är med flit, då spelet verkligen vill få dig att känna att varje löpning och motdrag mot din motståndare känns tunga och autentiska; vilket de på grund av detta faktiskt gör. Det hela toppas sedan av att det i mångt och mycket beror på hur du väljer dina slag och var du placerar dessa. Siktandet är något som inte är det lättaste, men tack vare spelets träningsläge, har du ändå goda förutsättningar till att lära dig även detta. På det stora hela är det alltså en förvånansvärt adekvat återskapning av hur Tennis kan upplevas – och avsevärt roligare än att återigen faktiskt se en riktig tennismatch IRL! Suck it Wimbledon ha ha!
TopSpin 2K25 har en bunt svårighetsgrader, men ingen känns fullt ut rättvis. Antingen är det som jag redan beskrivit för lätt, eller så känns det som att dina motståndare utmanövrerar dig ögonblickligen. Suck, nåja, det kan vara min lott i livet, och är det som så att du som sagt är en tennisfantast med råge – kan detta vara vad du är ute efter, men för gemene spelare blir det mer tveksamt.
På en god not!
När det kommer till tennisspel ska du vara investerad i sporten för att få ut det mesta av TopSpin 2K25 – och ärligt talat är det mer än kompetent, även om det kan bli lite väl torrt ibland som upplevelse. Utseendet av spelet är dugligt, och musiken poppar vidare med ett par klämkäcka låtar – men det är allt. Det mesta är dugligt, men inte mer än så.
Att det bjuder på mängder av spellägen, möjlighet att skapa en egen karaktär som faktiskt bli bättre ju mer du spelar är i slutänden en riktigt stark grund att stå på. Trots att jag fann att det hade några brister här och var, så kan jag inte neka att det åtminstone gör tennisspelande någorlunda lättåtkomligt för de flesta. Visst hade jag gärna sett det mer definierat i vad det vill vara, men det kommer å andra sidan vara en alldeles utmärkt start för nydanande tennisnoviser som önskar lära sig mer om sporten, dess regler och John McEnroes tips. Ja, för han är för övrigt personen som leder spelets så kallade TopSpin Academy. Ett träningsläge som precis som spelet i övrigt, är tämligen styltigt, spretigt samt oväntat skrikigt – men på ett oväntat genuint sätt? Nåja, tack och lov för gamla hederliga matcher! Där lyckas ändå TopSpin att nå sitt fullaste ”jag”!
Denna recension baseras på Xbox versionen.
Finns även för Playstation och PC (Steam).
TopSpin 2K25. Lägsta pris 799 kronor (Xbox) enligt Prisjakt.nu 2024-05-02.
Recensionsex tillhandahållet av 2K.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.