Känner du ett trånande efter klassiskt J-RPG med mycket referenser och humor. Då kanske detta är något för dig! Evoland 2 följer upp på originalets referensmaraton, och gör det med mycket innehåll. Du tar ännu en gång över en ung pojke till protagonist och ska även denna gång rädda världen från oundkomlig undergång.
Historien börjar när du vaknar upp ur sängen, till hjälpen av en grönhårig flicka vid namn Fina (i mitt fall hette hon Fluster, man kan ändra själv nämligen). Tydligen hittades du ute i skogen, och inte mycket känns till om dig. Men eftersom du vill ta reda på vad som hänt dig, så beger du dig ut i världen för att äventyra.
Efter hand träffar du på ytterligare ett par karaktärer som du kan ha med dig, och storyn utvecklar sig alltmer.
Storyn för övrigt är Evoland 2s största förbättring sedan ettan. Här ges vi en tidsrese historia, där du passerar mellan ett antal tidsepoker. Varje tidsepok gestaltas i sin egen grafik, vilket gör det dels lättförståerligt att veta var man är, men också underhållande, då även världen i sig självt förändras. Vad som i ena stunden är en smeds smedja i ett berg, är i andra epoken en gruva.
Jag tänker inte gå in allt för djupt på historien då det är det bästa med spelet. Men man kan säga att det är en känsla på episk nivå som infinner sig när du ser konsekvenserna av vad du gjort i dåtid, i nuet. Eller framtiden för den delen.
Spelmässigt så är spelet en berg-och-dal bana. Du ges möjlighet till allt från active time battle, realtidsfightande, ren fightingspel, till ren turbaserad action, shoot-em-up och bullet-hell liknande moment. Det finns för alla smaker.
Dessvärre så är det helt enkelt inte roligt i flera av dessa moment, vilket drar ner spelets kulhetsfaktor. Fightingsektionen är tafflig, de turbaserade momenten är utdragna och tråkiga, och det mer vanliga realtidsviftandet med svärdet är monotont.
Spelet är helt klart en hyllning till de äldre spelen; men det är också ett problem, då det enligt min mening finns en logisk förklaring till varför spelen idag ser annorlunda ut i stridssystem. Det är mer engagerande, intuitivt och framförallt underhållande idag.
Självklart är underhållningsbiten högst subjektiv; men det går inte att förneka att flera av dessa moment oundvikligen är en sak av det förgångna.
Själva spelet är dessutom onödigt långt. Det fanns spelmoment som pågick alldeles för länge genom hela spelet, och gjorde att man helt enkelt körde vidare enbart på grund av storyn. Inte ett dåligt betyd för storyn; men ack så för spelmekaniken.
Spelet är i runda drag runt 20 till 30 timmar beroende på hur du spelar; något som kunde ha halverats utan problem, om spelmomenten klippts ner.
Nåja, utöver det så ges vi även möjlighet att spela kort mot NPC:er, flyga runt, leta metaller som vi kan göra ex. armor av, maana för att uppgradera våra companions och annat smått och gott.
Menos heter han från början. För mig kommer han alltid vara (och heta) Pucko!
Progressionen i spelet är däremot fullgod, du kommer vidare i ett okej tempo, och allt eftersom du kommer vidare, så får du allt större möjligheter att ta dig runt världen både lättare och snabbare. Senare i spelet går du i mångt och mycket din egen väg, då det inte finns några direkta restriktioner på vilka områden du tar dig an först. Vilket är kul…
Vad gäller just saker som är kul; så är det särskilt alla de spel och film referenser som finns runt om i världen. Allt från kopplingar till Alien, Totoro, Super Mario, Solid Snake gör att spelet är en guldgruva för den uppmärksamme.
Denna recension baseras på PC versionen.
Plattform – Steam (PC) – Pris – ca 185 kr
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.