Super Mario 3D World + Bowser’s Fury

Spelet som blandar det bästa från 2D- och 3D Mario är tillbaka, denna gång på en mer framgångsrik konsol – Nintendo Switch. Detta är dock mer än bara en portning av Wii U-spelet.

Super Mario 3D World + Bowser’s Fury är uppdelat i två delar, Super Mario 3D World från Wii U och den sprillans nya expansionen Bowser’s Fury. Super Mario 3D Worlds premiss är att Bowser har kidnappat ett gäng Sprixies (eller féer) och det blir Mario och gängets jobb att åka mellan världar och rädda dem. Narrativet är som i det flesta andra Mario-spel inte särskilt djupt utan här är det gameplay som står i fokus. I 3D World kan man vara upp till fyra spelare, antingen på samma Switch, genom wireless play eller online (mer om det senare). Varje spelare får välja mellan fyra karaktärer: Mario, Luigi, Toad och Peach. Alla dessa fungerar på lite olika sätt. Mario är standard, Luigi har högre hopp, Toad springer snabbt och Peach kan sväva en kort stund i luften. Spelet består av åtta världar som i sin tur består av ett antal banor du måste ta dig igenom innan du når slutet. Varje bana har tre gröna stjärnor att samla och en stämpel som du kan dekorera med i Snapshot mode. Du måste inte nödvändigtvis samla alla gröna stjärnor, men rätt som det är kan en bana kräva ett visst antal stjärnor av dig och därför är det bra att samla så många som möjligt. Det som skiljer 3D World från till exempel New Super Mario Bros U Deluxe är att du springer runt i tredimensionella områden. De har ungefär samma struktur när det kommer till upplägg, vilket innebär att banorna inte är lika öppna som i de andra 3D-spelen. En annan aspekt som gör detta spel unikt är kattdräkten, en power-up som låter dig klättra på väggar och klösa med dina klor.

Skutta runt med dina vänner…

I grund och botten har vi samma spel från Wii U, fast med två små justeringar. Den ena är att grundhastigheten på karaktärerna är betydligt snabbare än i originalversionen. Detta märktes tydligt när jag spelade med några kompisar och vi behövde sakta ner för att inte falla av banan. Jag välkomnar dock denna ändring med öppna armar. Grundspelet kan kännas lite väl långsamt ibland och eftersom alla banor går på tid gillar jag denna skillnad. Den kanske största ändringen i spelet hittar vi på Captain Toad-banorna. På dessa banor spelar du som Captain Toad. Han kan inte hoppa, vilket leder till att dessa banor blir mer som pussel än något annat. För att klara av dem behöver du rotera kameran för att hitta hemliga passager som leder till gröna stjärnor. Banan tar slut när du plockat upp alla stjärnorna. I grundspelet kan du enbart spela ensam på de banorna, men i Switch-versionen kan man vara upp till fyra spelare och samarbeta för att lösa pusslen tillsammans, vilket gör upplevelsen ännu roligare.

Den sista ändringen är tillägget av Snapshot Mode, ett fotoläge där du kan lägga in filter och stämplar du hittar på banorna och ändra bakgrundsfilter med mera för att ta snygga screenshots. Det finns många sätt variera sina bilder på, vilket jag uppskattar. Det är även värt att nämna att stämplarna du hittar nu är färglagda och inte svartvita, troligtvis på grund av att de inte längre är bundna till Miiverse.

Det sista som är värt att nämna när det kommer till just 3D World är onlineläget. Här kan du antingen välja att vara host på din egen sparfil eller gå in i en väns rum. Personen som hostar är den enda som får alla framsteg sparade då det är den personens sparfil man spelar på. Detta betyder att den som går in i ett rum inte påverkas av vad ni gör i hostens värld. På sätt och vis tycker jag det är synd att man inte kan spara framstegen tillsammans, men det skulle förmodligen vara svårt att införa då läget spelas på hostens sparfil. Dock tror jag att det skulle gått att införa så att gröna stjärnor och stämplar man samlat kan föras över sparfiler i detta läge. Något jag dock saknar är att söka efter främlingars rum då alla inte har vänner att spela med. När jag testade onlineläget flöt det på bra för det mesta, men även om jag och den jag testade med hade bra nätverk (jag hade LAN adapter och 100/100 i hastighet och hosten hade 250/250) kunde jag känna en viss fördröjning, olika mycket beroende på bana. Med det kan jag anta att om spelarna inte har bra uppkoppling kommer upplevelsen inte vara den bästa. Detta grundar sig förmodligen mest i Nintendos nästan tjugo år gamla servrar som de (äntligen) ska byta ut i Monster Hunter: Rise.

Nu har jag babblat om 3D World ett tag, vilket innebär att det är dags för det jag var mest nyfiken på när jag fick spelet, nämligen den nya “expansionen” Bowser’s Fury. Berättelsen här är återigen simpel. Bowser har blivit galen och förvandlats till ett stort Godzilla-liknande monster (fråga mig inte hur detta kunde ske) och härjar över ett ölandskap fyllt med katter. Bowser Jr. tycker inte om Bowsers agerande och är villig att hjälpa dig, Mario, att sätta stopp för honom. Till skillnad från 3D World är Bowser’s Fury-delen helt ’open world’. Man kan säga att det är en blandning av Super Mario Odyssey och 3D World. Målet är att samla Cat Shines som du får genom att ta dig an diverse plattformsutmaningar på de olika öarna (motsvarande Odysseys månar). Cat Shines behöver du för att kunna låsa upp en Giga Bell. Denna gör att du blir en enorm katt som kan slåss mot Bowsers nya form. Du låser upp nya områden under tiden genom att försvaga Bowser med en Giga Bell.  Dock kan du inte ta det lugnt i ditt utforskande då Bowser helt plötsligt kan utlösa sin vrede och gå till anfall mot dig. För att få frid och fröjd igen måste du antingen hitta en Cat Shine som lyser upp en fyr eller slå ner honom med en Giga Bell som jag nämnde tidigare. 

Stora stygga Bowser...

Ett skinande objekt..

Spela i full 3D!

När Bowser gick till anfall sjönk frameraten märkbart. Det beror på att Bowser producerar häftiga effekter som tar hårt på Switchens hårdvara. Dessa framedrops gör absolut inte spelet ospelbart, men det får mig att vilja se en “Switch Pro” mer än någonsin. Jag tycker mycket om upplägget i Bowser’s Fury och hoppas att det är en indikation på vart serien är på väg i framtiden. Upplevelsen må vara kort (runt 3-6 timmar), men det är en tid fylld av bra leveldesign och roliga utmaningar.

Syper Saiyan Mario..

Bowser Jr är inte glad!

Världskartan...

När det kommer till spelets utseende har jag inget att klaga på, inte heller vad gäller musiken. Det bästa sättet jag kan beskriva dessa aspekter på är att de är “lekfulla”, precis som Mario alltid har varit. Detsamma gäller kontrollerna. De är responsiva och lätta att använda. Jag blir glad av att spela det här spelet och har svårt att sluta. Det är ett spel jag tror passar alla, vare sig du är “hardcore” eller “casual”, då det finns det finns mycket hemligheter att samla som låser upp banor som även ger den mest erfarne spelaren en utmaning. Dessa är helt valfria såklart och om du vill fokusera på de lite lättare banorna i kampanjen kan du det. Hög kvalitet helt enkelt, som det vanligen brukar vara i Mario-spel.