LEGO Batman: Legacy of the Dark Knight

Batman är ett namn jag tror de flesta känner till – en av DC:s mest kända superhjältar med en bred repertoar av filmer, serietidningar och spel. Nu är LEGO Batman: Legacy of the Dark Knight här, en nytolkning av Batmans äventyr i LEGO-format. Det är inte första gången, men det är först här vi fått se en rejäl utveckling. Låt oss börja från början.

En lekfull tappning av läderlappen

Detta fjärde (!) Batman-spel i LEGO–format är det första spelet i serien som utspelar sig i en öppen värld. Berättelsen börjar redan när Bruce Wayne är ett litet barn och får se sina föräldrar mördade (på ett milt, LEGO-aktigt vis), vilket leder till att han tar sig till League of Shadows-bas för att träna sig till att bli en mästare i strid och smygande. Efter sin träning vill läraren Ra’s al Ghul att Bruce ska acceptera League of Shadows brutala syn på rättvisa, vilket Bruce inte kan. Bruce blir Batman och beger sig till Gotham för att sätta stopp för stadens orättvisor.

Detta är i mångt och mycket vad som händer i prologen, som till viss del är inspirerad av händelseförloppet i filmen Batman Begins, men det betyder inte att spelet följer ett specifikt händelseförlopp från någon film. Istället är berättelsen en salig blandning mellan olika berättelser från Batman-universumet, allt kryddat med en dos LEGO-humor. Sådana tolkningar tenderar ofta att kännas röriga och forcerade, men jag tycker mixen fungerar bra här. Det är absolut inte den starkaste berättelsen i Batman-universumet, men för att vara ett LEGO-spel tycker jag att den är fullt duglig. Det hjälper dock om du är insatt i serien sedan tidigare, även om du inte behöver ha sett, läst eller spelat allt innan för att få ut något av detta.

En stad full av möjligheter!

Som nämndes tidigare innehåller spelet en öppen värld att utforska. För dig som spelat Batman: Arkham-trilogin kommer mycket att kännas igen. Vi rör oss i staden genom att använda vår änterhake, glidflygare och bilar. Jag kan inte påstå denna version av Gotham är särskilt stor, men det finns ändå en hel del att göra. Bland annat kan du ta dig an en del pussel som presenteras av The Riddler. Dessa kan bland annat handla om att hitta dolda kablar, eller att aktivera strömbrytare i rätt ordning. Belöningen som ges kan till exempel vara WayneTech Chips, som du kan använda för att uppgradera dina vapen i Batcave. Ett annat exempel på sidoaktiviteter är tidsbaserade glid-övningar, där du ska flyga mellan ringar så snabbt som möjligt. Dessa utmaningar belönas ofta med nya dräkter eller bilar.

Personligen fann jag mig inte särskilt engagerad i spelets sidoaktiviteter, mest för att jag inte kände att de var särskilt nytänkande eller att de gav mycket av värde. Jag tycker dock detta var rätt riktning att gå för spelet, precis som de gjorde med LEGO Star Wars: The Skywalker Saga. För den som är ett stort fan av serien i olika medier finns det dock oerhört mycket att hämta här, med dräkter som är referenser till olika serietidningar, tecknade serier, filmer, ja, listan fortsätter. Det är så jag tycker LEGO-spel ska vara, en världskarta att leka i, med möjligheten att fördjupa sig i referenser och sidoaktiviteter, samtidigt som det inte är ett måste för att klara huvudkampanjen.

Huvudberättelsen består av sex kapitel där vi får tillgång till olika kompanjoner, bland annat Catwoman och Robin. Kampanjen utspelar sig på ett antal banor, där vi behöver använda karaktärernas unika förmågor för att lösa pussel och ta oss över hinder. Till exempel har Catwoman möjlighet att frammana en katt som kan ta sig igenom smala ventilationsrör, medan Robin har förmågan att binda fast två punkter med en lina för att bilda broar. Variationen på karaktärer är bra och banorna känns hela tiden fräscha. Pusslen är definitivt åt det enklare hållet, men jag tycker att de fungerar bra med tanke på typen av spel. Banorna innehåller även en del hemligheter att hitta, och om du lyckas med alla fem delar på en bana kan du bygga ny dekoration i Batcave. Ett exempel på detta är att du kan slå sönder fem stycken Bonanza-träd på League-banan som du sedan kan smycka grottan med. Jag tyckte många av dessa hemligheter var väl dolda och det var inte självklart att jag hittade alla bara genom att spela igenom banan. Jag tycker om letandet, det får en att känna sig belönad av att hitta alla.

Till en början kändes spelet linjärt och det dröjde till slutet av spelets första kapitel innan jag blev fri att utforska staden, vilket för mig var ca två timmar. Jag förstår varför spelet börjar på det sättet, att det vill etablera berättelsen och upplägget med mera. Dock tycker jag att det kanske är lite väl lång tid med tanke på att spelets huvuddel presenteras snabbt. Jag kan tänka mig att det kan locka bort spelare att inte spela vidare om de inte vet vad som väntar dem längre fram.

Batcave fungerar i övrigt lite som din egen bas som du kan dekorera och göra till ditt egna ställe att bo i. Här kan du även byta dräkter på dina karaktärer. Jag tyckte detta var ett roligt tillägg och jag kan tänka mig att många kommer att lägga många timmar på att maxa basen. Något som jag uppskattade var att spelet har tagit tillbaka ett fokus på byggande. Genom att förstöra ett antal block vid specifika tillfällen kan du få material till att bygga ett objekt som låter dig komma vidare. Detta görs automatiskt genom att hålla inne en knapp. Det får spelet att kännas mer LEGO än vad jag tyckt några av de senaste LEGO-spelen gjort. För mig tog det strax över 10 timmar att ta mig igenom huvudberättelsen, och då fanns det mycket kvar att upptäcka. Jag skulle gissa att det tar runt 20 om du ska göra allt. Det finns en mängd olika dräkter, fordon och dekorationer för grottan att låsa upp genom användning av spelets valuta (studs), som du får genom att spöa fiender och att utforska. Min favoritdräkt var den som tillhörde filmen The Batman, dels för att jag tycker den är stilren och dels för att det är min favoritfilm i Batman-universumet. Till skillnad från tidigare spel behöver du dock inte samla en viss mängd studs för att få ett gult uppgraderingsblock på en bana, vilket jag uppskattade.

Slåss och skapa kombos!

Nu har vi kommit fram till kanske spelets mest komplexa aspekt, nämligen striderna. Här rör det sig om beat em up med ett kombo-system. Attackera fienden för att hålla igång en kombo. En bra kombo kan leda till en snabbare ifylld finsher-mätare och möjligheten att göra speciella takedowns. Du tappar kombon om du blir träffad, så det gäller undvika fiendeattacker genom att rulla och hålla avstånd. Karaktärerna har tillgång till lite olika redskap i strid. Till exempel kan du använda Batmans batarang för att attackera på avstånd.

Jag valde att spela på mellansvårighetsgraden, Caped Crusader, men jag kände inte att jag mötte på någon utmaning alls. Jag jag tror att många behöver den tuffaste svårighetsgraden för att få lagom motstånd. Du återupplivas nämligen direkt efter att du dött på den enklaste och mellanvårighetsgraden. Skillnaden är att starkare och tåligare fiender kommer oftare ju längre du går med svårighetsgraderna. Spelet innehåller tre svårighetsgrader: Classic, Caped Crusader och Dark Knight. Det är endast på Dark Knight som du har begränsat med liv per bana. Nu har jag inte dykt särskilt djupt i den svåraste svårighetsgraden så jag vet inte exakt hur svårt det blir, men med tanke på att du har begränsat med liv kan jag tänka mig att det bjuder på lite utmaning, särskilt mot slutet av kampanjen.

Jag förstår att de valde att göra spelet enkelt för att nå ut till en bred publik, men jag tycker ändå det ska stå lite mer på spel om du inte spelar på den lättaste svårighetsgraden. Spelet har en del smygarsektioner där du ska smyga dig på fiender för att ta ut dem och om du blir upptäckt kommer det flertal fiender mot dig. På grund av spelets enkla svårighetsgrad kunde jag ta ut alla inkommande fiender på nolltid i dessa situationer. Det var bara en petitess, men jag tänker det kan vara värt att vara medveten om vid valet av svårighetsgrad.

Utöver den lätta svårighetsgraden tyckte jag att kontrollerna kändes bra och responsiva. Jag kände hela tiden att jag hade kontroll över situationen. Dock upplevde jag att kameran kändes lite märklig i strider och att den bästa vinkeln var att se striderna ovanifrån, som jag av någon anledning skiftade till per automatik så fort jag kom in i strid. Detta kunde i sin tur leda till att det var svårt att se vart karaktärerna befann sig. Det är egentligen inget klagomål, mer en iakttagelse att det oftast kändes fördelaktigt att se på karaktärerna ovanifrån, vilket jag finner ovanligt i tredjepersons äventyrsspel.

Presentation av mästerklass!

Presentationsmässigt tycker jag att spelet både ser snyggt ut och låter bra. Spelet använder Unreal Engine 5, vilket ger upphov till detaljrika miljöer som får Gotham att kännas levande. Jag spelade på min huvudsakliga rigg, men jag testade även att dra igång det på Steam Deck och var förvånad hur bra det flöt på även där. Det känns som att utvecklarna gjort ett bra jobb med att optimera upplevelsen, trots de till synes relativt höga systemkraven. Utöver detta gör musiken ett bra jobb att representera flertalet filmer i sitt soundtrack, vilket kommer att få många gedigna fans att känna sig lyckliga. Jag tycker även att ljudbilden i övrigt känns riktigt bra med hög detaljrikedom.

Allt som allt är LEGO Batman: Legacy of the Dark Knight ett steg i rätt riktning att utveckla LEGO-spelen med att få dem att kännas unika samtidigt som det ger homage till källmaterialet. Jag är minst sagt nyfiken på vad för serie LEGO ska ta sig an härnäst.

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060