Warhammer: Vermintide II

Tänk dig själv, du springer över ett torg, med en hord av ilskna förväxta råttor i hasorna. Du och dina tre vänner stannar upp, och vänder sig dödsföraktande mot den rödögda horden och tar in situationen. Det är nu eller aldrig! Ni lyfter era vapen, och slakten är ett faktum. Råtthuvuden och gojs flyger överallt, och i allt detta kaos, är ni alla lyckliga! Välkommen till Vermintide II!

Ett co-op spel för upp till fyra spelare, i en fantasy värld bestående av zombie vikingar (människor smittade med Chaos) och olika råttor (Skaven) överallt. Välj ditt yrke, levla dina karaktär och ha kul med dina vänner. Styrkorna du möter är varierade och framförallt riktigt riktigt elaka, så det gör inget om du är minst lika nedrig. Det är bara att svinga klubban och mosa allt som kommer mot dig.

Vermintide II är ett rent multiplayer spel (förutom den lätta prologen man får spela själv), så glöm allt som har med berättelse att göra. Nåväl, man får förvisso lore och saker och ting förklarade lite av ens karaktärer under stridens hetta, men inget som egentligen kan klassas som story. Men det är å andra sidan inte vad som är i fokus i spelet. Det är progressionen och målet på att nå slutet på banan.

Varje match tar cirka femton till tjugo minuter (beroende på spelarnas erfarenhet så klart) och utspelar sig i akter. Det finns egentligen ganska få banor, men de utgörs av akter där du tar dig från en plats till en annan, för att i slutet träffa en boss. Allt medan du levlar din karaktär (vilket för övrigt är bestående även efter matcherna).

Förutsatt att du klarar akterna så får du loot, vilket kommer i olika färger (vit, grön, blå och den mest sällsynta; orange). Inte nog med att du med dessa kan göra din karaktär mer unik, du kan även bryta ner endel av dessa ”items” till craftingmaterial, som sedan kan användas för att skapa de där prylarna som just du vill ha. Det skapas därför en bra variation för nästa omgång på detta sätt.

Du kan dessutom hitta upp till tre så kallade ”Tomes” på varje bana; vilket drar ner din hälsa med en tredjedel per bok, men som gör att du får mycket bättre loot om du faktiskt klarar banan. Så det skapar hela det här tänket ”- Hmm….ska jag riskera att ta det och vara mer lättdödad, eller ska jag sikta på att få det lättare?”. Det hela skapar ett moment som behövs tänkas över; särskilt med tanke på att hela ditt lag får sämre hälsa om du tar boken i fråga. Det finns även de ännu svårare ”Grimoires” på banorna (två stycken) vilken även de ger en enorm boost till looten, skulle du klara av omgången hållandes dessa. Dock försvårar även de spelet, så var aktsam innan du väljer att ta upp dessa. Tomes tar nämligen den ”slot” som ev. Healing potions finns på, och grimoires, tar även den en slot, så du får vackert stå utan möjlighet att ens plocka upp dessa om du vill klara banan med tomes/grimoires under bältet.

Utöver dessa saker, så är det även värt att nämna att spelet även ger dig ett gäng olika karaktärer och i förlängning klasser; Warrior (människa), dvärg, alv, pyromancer och Witchhunter att välja mellan, samt att alla karaktärer har unika passiva förmågor, såväl som möjlighet att (vid nivå 7 och 12) låsa upp ytterligare karriärval, som gör att du kan individualisera din karaktär ännu mer. Ett exempel på en kraft man kan få är en ”dash” som går rakt igenom fiendestyrkorna, men även möjlighet att lättare ta ut specialråttor (Skavens som lurar i faggorna helt enkelt). Det finns en variation bland förmågorna, även om det gärna hade varit fler per karaktär.

Utvecklarna har även varit lite smarta här, då man får mer bonus om man kör quickplay, istället för med ens inbjudna kompisar. Detta gör att man uppmuntras spela med ”random” människor, vilket är kul att se. Med tanke på att din karaktärs levling hela tiden går upp, oavsett hur många gånger du börjar nya matcher, så finns det ett bra driv att faktiskt ta en quickplay match från och till.

TA DET BRA MED DET DÅLIGA

I mångt och mycket är Warhammer: Vermintide II en mer utvecklad version av Left 4 Dead, men trots det ändå med en egen identitet till ett riktigt bra pris (bara runt 250 kr på PC). Känslan i vapen och utmaningen i banorna är bra, men det är tråkigt att det inte finns mer än de par stycken banor som man ser i spelet. I längden kan det bli repetitivt och väldigt mycket ”grind”, men det hör till spelet. Inga lootlådor köps, utan allt får man enbart genom att spela, och med tanke på att du kan bryta ner saker och ting till resurser så kan du alltid skapa egna prylar om du vill.

Som luttrad spelare, så tar man sig snabbt igenom banorna, och trots att de är relativt få, så är det också en styrka, då man kan lära sig banorna bättre och därför optimera sina spelomgångar på ett helt annat sätt. Detta förutsätter dock (tycker jag) att man spelar med fyra kompisar. För även om quickplay uppmuntras så är det i goda vänners lag, som spelet är som bäst.